"Acropolis Adieu" är en av den franska sångerskan Mireille Mathieus mest underbara sånger. Jag lyssnar ofta på den på Youtube och känner hur Greklands-nostalgin väller över mig. Tårarna stiger upp i ögonen och jag önskar mig långt bort – långt bort till en grekisk strand i solnedgång.
Jag älskar Grekland. Jag har varit där många gånger, både på semester och på jobb. Jag älskar grekerna. De är underbara och varma människor. Jag älskar deras mat. Jag älskar deras Ouzo och deras tzatziki och deras souvlaki, även om jag tycker att Retzinan är ett något för beskt vin i min smak. Framförallt älskar jag den grekiska folkmusiken, syrtakin.
"Acropolis adieu" känns idag som avskedssången inte bara till Aten utan till hela Grekland. Sången är egentligen en sötsliskig romantisk ballad. En kvinna säger adjö till Akropolis och Grekland där hon varit på semester. Där har hon upplevt en passionerad kärlekshistoria med en grekisk man under några dagar. Men nu är semestern slut.
"Ce soir c´est notre dernier soir, demain matin je partirais, tu resteras dans ma mémoire comme un bonheur, comme un regret". Översättning: "Ikväll är det vår sista kväll. I morgon bitti åker jag hem, men du kommer att finnas kvar i mitt minne, som en lycka, som en sorg och saknad".
,
Lätt kvalmig kanske, men djupt mänsklig.
Är det så här vi ska betrakta resultatet av gårdagens folkomröstning i Grekland, där 61,3 procent av väljarna i praktiken sa nej till allt vad åtstramningar, stålbad och besparingar hette. Som ett slut. Som en kort kärlekshistoria som slutade i hat.
Vi greker har redan alldeles för länge tyngts av dessa åtstramningar, sade de grekiska Nej-sägarna. Nu får det vara slut. Vad man menade med slut, är det nog ingen som vet. Inte ens grekerna själva. För varken det grekiska folket eller deras politiker vill lämna vare sig euron eller EU.
Däremot vill man ha ännu mera pengar, ännu fler stödlån, daglig påfyllnad av bankernas likvida medel från Europeiska centralbanken i Frankfurt så att folk kan ta ut pengar och konsumera som vanligt. Grekland är statsbankrutt. Pengarna är slut. Statsskulden uppgår till minst 180 % av bruttonationalprodukten BNP, vilket är hisnande. Den svenska statsskulden motsvarar 36 % av BNP. En viss skillnad.
Många, inklusive jag själv, menar att det är dags för Grekland att lämna euron. Den europeiska valutaunionen kan inte ha ett medlemsland som är bankrutt. Därför menar många att Grekland inom några dagar, när bankernas likvida medel har tagit slut, måste skriva ut skuldsedlar till folk som betalningsmedel. Därefter är steget tillbaka till drachman inte långt. Detta är ett alternativ.
Att det kanske ändå finns en liten möjlighet för Grekland att räddas av sina europeiska (o)vänner antyds av att Greklands mycket excentriske. egocentriske och inom EU så impopuläre finansminister Yanis Varoufakis oväntat avgick i morse. Han hävdar att han tvingades avgå av eurogruppen och långivarna.
Det är inte osannolikt eftersom han har varit synnerligen impopulär i eurokretsen. Något som premiärminister Alexis Tsipras trots allt inte har varit. Tvärtom var det Tysklands förbundskansler Angela Merkels starka förtjusning i den karismatiske unge grekiske premiärministern som gjorde att Tyskland alls gick med på att låna ut stödpengar till Grekland.
Det faktum att Tsipris ännu inte har avgått tyder kanske på att han räknar med att kunna återuppta förhandlingarna med den s k trojkan (EU, Europeiska centralbanken ECB och Internationella valutafonden IMF). Om och i så fall när dessa vill, är i skrivande stund mycket oklart. Allting är oklart.
"Panta rei" heter ett antikt grekiskt uttryck som myntades av filosofen Herakleitos, som levde omkring 500 f.Kr. Det betyder "allt flyter" och det kan man verkligen hålla med om.
Jag stannar här för tillfället. Inom ett dygn vet jag bättre vad som händer i ödesdramat mellan Grekland och
det övriga Europa. Tänk att allt hela tiden känns igen ända från antiken. Det känns som om grekerna aldrig riktigt lämnat Zeus, Poseidon och de andra gamla gudarna och filosoferna bakom sig. Men samtidigt visar detta hur starkt europeerna är förknippade med sin historia, sitt antika Grekland och sitt antika Rom.