Ingen hade trott detta. Inte demokraterna i USA. Inte Hillary Clinton. Inte amerikanska medier. Inte opinionsinstituten i USA. Inte EU. Inte Sverige. Inte världen. Inte finansmarknaderna. Inte heller stora delar av det amerikanska folket. Knappast ens Donald Trump själv. Inte heller det republikanska partiet. Inte kvinnorna. Inte USA:s etniska minoriteter.

Bara Vladimir Putin i Moskva.

Donald Trump är nu vald till ny president i USA – mot alla odds, mot alla förhandsspekulationer, mot alla prognoser. Den 20 januari 2017 installeras han, den man som många har sett som världens farligaste. Den mannen ska nu i åtminstone fyra år leda världens viktigaste demokrati, Amerikas Förenta Stater.

Den här mannen ska ha ansvar för världens säkerhet. Det är han som kan trycka på kärnvapenknappen, om han tycker att det skulle roa honom. Det är han som kommer att bestämma över den ekonomiska tillväxten i världen och ytterst alla människors välfärd.

Den fråga alla ställer sig idag är: Kommer det att bli samme Donald Trump som styr USA som den Donald Trump som under hela presidentvalskampanjen förolämpat stora grupper människor, kvinnor, invandrare, latinamerikaner, hbtq-personer, sina politiska motståndare, samtliga medier och alla opinionsinstitut. Alla ljuger, är kriminella, alla borde sättas i fängelse, alla saknar trovärdighet och borde förtjäna ett stort kok stryk. Inte minst Hillary Clinton, som han framställde som det mest korrumperade, kriminella och ohederliga som finns. Denne Donald som vill bygga en mur mot Mexikos gräns, kasta ut alla muslimer, riva upp Obamas sjukvårdsreform, göra vapenlagarna i USA ännu mer generösa, riva upp alla internationella handelsavtal o s v.

Denne man ska nu styra USA.

Ändå undrar jag, som hela de gångna natten satt i olika TV-valvakor och analyserade Trumps seger, hos Filip & Fredrik i Kanal 5 och hos Expressen. Är det kanske så att Trump bara har spelat rollen av den världsföraktande psykopaten som bara litade på en enda människa, sig själv och dottern Ivanka?  Dolde han sitt rätta jag som en vanlig hygglig kille? Nej, det tror jag inte. Trump var själv chockad när det stod klart att han vunnit alla viktiga elektorsröster i de viktigaste staterna. Han hade nog aldrig själv trott på detta. Hillary Clinton fick flest röster – Donald Trump vann presidentvalet.

Det första Trump gjorde var att berömma Hillary Clinton för hennes starka insatser i valrörelsen. Hillary själv ringde upp Trump sen den värsta nederlagschocken hade lagt sig hos henne och hennes kampanjstad och gratulerade Trump till segern. I sitt TV-sända tacktal till sitt parti talade hon om försoning, inte bara med Trump utan också med alla dem som vägrade rösta på henne utan som hade lagt sin röst på fastighetsmogulen. dokusåpastjärnan och tokstollen Donald Trump.

Clinton erkände oförbehållsamt att hon och det demokratiska partiet hade underskattat den djupa klyfta som idag delar det amerikanska folket i två jättelika delar. Hon hade underskattat det missnöje som fanns hos framförallt vita lågutbildade män som såg drömmen om framgång i världens mest fantastiska land bli alltmer avlägsen.

Clinton var ödmjuk och försonande. Trump var ödmjuk och försonande. Redan i morgon, torsdag, ska han träffa Barack Obama i Vita huset och få lära sig hur man ska gå till väga för att bli en bra president. Det är en osannolikt vändning som på bara några timmar ägde rum i USA. Alla gillade plötsligt läget.

Kanske blir inte Donald Trump den oduglige president som alla trott. Kanske förstår han att man faktiskt måste vara politiker för att kunna styra ett land. Kanske har han insett att världen innehåller fler människor än han själv och kanske förstår han att det inte handlar om att söndra och härska utan om att ena och försonas.

Det är för tidigt att spå vem presidenten Donald Trump blir. Själv har han tidigare aldrig visat prov på ödmjukhet men han kanske gör det nu när han inser att han snart ska bli världens viktigaste politiker.

Men jag är rädd. Oerhört rädd. Det som nu har hänt i USA är samma sak som ständigt händer här i Europa, med Brexit i Storbritannien, med högerextremister i Nederländerna, Frankrike och Ungern, som inget högre önskar än att få styra sina länder framförallt i syfte stoppa invandring och flyktingströmmar, kvinnor, minoriteter och intellektuella. Isolationism och rasism.

Jag säger som Carl Bildt sa när det stod klart att Trump hade vunnit:

Spänn på er säkerhetsbältena!