Det uppfattas väl som att jag nu svär i kyrkan men jag tror faktiskt att det bästa för Sverige idag skulle vara en regering bestående av socialdemokrater och moderater, alltså en bred blocköverskridande regering. Det är nämligen dags att skrota hela blockpolitiken. Den är skadlig för Sverige, eftersom det krävs så enorma uppoffringar för regeringen att få igenom kraftfulla förslag i riksdagen. Det gäller inte minst i den krissituation landet just nu befinner sig.
I Sverige är vi till skillnad från i flera andra europeiska länder allergiska mot regeringar mellan socialdemokrater och konservativa. Det passar inte det svenska politiska tänkandet, som nästan alltid har varit grundat på konfrontation och ideologi. Men i vårt grannland Finland är sådana regeringskonstellationer inte ovanliga.
Och Angela Merkel i Tyskland regerar idag tillsammans med de tyska socialdemokraterna, vilket ser ut att gå friktionsfritt. I Grekland ser vi blocköverskridande regeringar. Det finns fler exempel.
Därför är det dags för svenska politiker att tänka om. Flyktingkrisen och de enorma påfrestningar för det svenska välfärdssamhället som följer i dess spår innebär så enorma påfrestningar att en renlärig vänsterregering inte längre förmår styra landet ensam utan ett starkt borgerligt stöd.
Vi ser till exempel hur miljöpartiet idag går i konfrontation med sina regeringskollegor socialdemokraterna i flyktingfrågan. Medan Stefan Löfven och justitieminister Morgan Johansson förklarar att Sverige nu har nått gränsen för vad som är möjligt för att kunna erbjuda fler flyktingar tak över huvudet, så går Löfvens regeringskamrater i Miljöpartiet ut och hävdar det motsatta. Vi har visst plats för fler flyktingar, heter det från det hållet. Gränsen är inte alls nådd. Vilka signaler ger detta till omvärlden?
Hur ser EU på att Sveriges regering idag talar med kluven tunga, när Stefan Löfven å ena sidan bönar och ber om hjälp från EU för att klara flyktingkrisen, medan miljöpartiet basunerar ut ett annat budskap? Dessa dubbla budskap ger inget gott intryck och ökar inte EU:s intresse för att hjälpa Sverige. Om det nu skulle råka finnas ett sådant intresse, vilket man kan betvivla.
Den överenskommelse över blockgränsen som ingicks om flyktingpolitiken för några veckor sen visar att det går för politiska motståndare att komma överens. Socialdemokrater och moderater har faktiskt mycket gemensamt, även historiskt. De har samma målsättning om ett starkt näringsliv och en god ekonomi, även om det också finns skarpa ideologiska skiljelinjer. Målen är ofta snarlika men utgångspunkterna olika. De går att överbrygga.
Denna ideologiska ballast borde partierna nu göra sig av med. Det bästa för Sverige vore – i varje fall under de närmaste åren – en tvåpartiregering mellan socialdemokrater och moderater. Men då försvinner ju den politiska oppostionen, hävdar somliga. Ja, det är sant, men ibland kan det vara bättre för landet att enas om viktiga sakfrågor än att slå vakt om de ideologiska motsättningarna. Det är kontraproduktivt.
Så fundera en stund på detta förslag, Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra. Det vore absolut ingen prestigeförlust för någon av er att ingå i en koalitionsregering, när de yttre omständigheterna är sådana som de är idag. Sverige befinner sig definitivt inte i något undantagstillstånd men läget är tillräckligt allvarligt för att partiledarna borde gräva ner stridsyxorna och istället värna om samarbete och gemensamma lösningar.
För regeringen Löfven har samregerandet med miljöpartiet hittills inte varit någon succé. Tvärtom. På punkt efter punkt har den pragmatiske Löfven tvingats vika sig för mp:s ideologiska krav. Höjd bensinskatt är ett exempel på detta. Symbolpolitik är inte vad Sverige behöver just nu utan en stark och enig regering som garanterat får stöd för sina förslag i riksdagen utan onödiga kringelkrokar.