När jag ikväll läste i Expressens nättidning att en ung flykting från Syriren vägrat att kliva av en buss med flyktingar som Migrationsverket hade transporterat till ett tillfälligt asynboende i Lima i Dalarna, så blev jag med förlov sagt ganska förbannad.
Den unge mannen, Abdullah, 25, hade efter att ha varit på flykt från kriget i Syrien i ett års tid, äntligen kommit till Sverige, som han sett fram emot så länge. Men när bussen med de 35 flyktingar som han transporterats tillsammans med anlände till den semesterby i idylliska Lima, där flyktingarna skulle få ett tillfälligt asylboende, vägrade unge Abdullah att stiga ur bussen. Han ville inte bo i Lima.
– Det inhumant att forsla oss hit, sade han. Det är farligt att bo här. Vi är rädda. Jag vill bo på en plats där det finns mycket människor och där det finns affärer.
Han var rädd för skogen och för mörkret i Dalarna.
Det är besynnerligt att höra detta från en person som flytt för sitt liv för att undkomma en säker död i Syrien. Jag vill nog påstå att Lima är en av de lugnaste och ofarligaste platser som man kan vistas på i världen just nu. De enda skott man möjligen skulle kunna höra där kan komma från en jägare som råkar vara ute i skogen för att jaga älg. Men risken att Abdullah skulle bli nedskjuten av denne jägare är minst sagt minimal.
Det är inte första gången som flyktingar som kommit till Sverige har vägrat att kliva av bussen för att ta plats på ett avlägset beläget asylboende. Visst kan man förstå att människor som kommer från t ex Syrien och Afganistan kan uppleva en känsla av främlingskap när de hamnar i den svenska glesbygden. Visst vore det mycket bättre att få en lägenhet mitt i Stockholms city eller i centrala Malmö. Det skulle även många av oss svenskar tycka.
Men även om man är flykting så tycker inte jag att vi som nu gör allt för att upplåta vårt land till människor i nöd ska behöva acceptera den här sortens kritik och den här sortens krav. Sverige går idag på knäna när det gäller att hitta tak över huvudet för de tiotusentals flyktingar som strömmar in i landet varje vecka. Flyktingmottagandet har för längesen kollapsat eftersom ingen hade räknat med att så många skulle komma hit under så kort period och i så stora skarorl.
Visst kan man beskylla Migrationsverket för dålig planering och brist på framförhållning, om man vill. I den bästa av världar skulle verket naturligtvis ha sett till att ha fullvärdiga, bekväma och centralt belägna bostäder i beredskap för de här flyktingarna att bara flytta in i.
Nu är det dessvärre inte så. I själva verket gör Migrationsverket och kommunerna heroiska insatser för att på kort tid vaska fram acceptabla asylboenden för flyktingarna. Att bo i en semesterby i Lima i Dalarna är väl i alla fall bättre än att bo i ett tält i ett flyktingläger i Turkiet eller sova under bar himmel.
Visst kan miljön i Sverige upplevas som främmande och ovan för många flyktingar men den är i alla fall säker och det måste väl vara det viktigaste just nu. Jag hoppas att Abdullah och hans familj ska kunna finna sig till rätta i Lima i förhoppning om att lite längre fram få tag i ett bättre och mera centralt beläget boende.