Jag sitter just nu på mitt hotellrum i Tel Aviv i Israel. Det är tidig kväll och nästan exakt tolv timmar kvar tills jag ska lämna denna fantastiska och spektakulära stad – en stad som är som New York i miniatyr, i varje fall från luften. De skyhöga glasskyskraporna, den moderna arkitekturen, stressen bland upptagna affärsmän och barerna och restaurangerna som är öppna 24 timmar om dygnet, skiljer sig från Jerusalem, Israels religiösa centrum, som dag från natt. Detta trots att bara några mil skiljer dessa städer från varandra.

Israel är landet med de enorma kontrasterna, den urgamla religiositeten mot den supermoderna storstadens jetsetliv. Jag har haft nöjet att tillbringa två dagar här nu – som jag skrev på hemligt uppdrag. Det kommer att dröja en tid innan jag kan berätta vari detta hemliga uppdrag har bestått. Fram till dess kan jag fritt och öppet berätta om Tel Aviv där jag tillbringar två nätter.

I eftermiddags vandrade jag fyra kilometer längs Tel Avivs shoppinggata. Jag stannade och drack en espresso i en bar. I en klädbutik hittade jag de mest fantastiska röda bouclékappa, vars like jag aldrig skådat. Självfallet var jag tvungen att köpa den.

Ikväll åt jag middag på hotellets restaurang. Det var mest asiater och ryssar bland gästerna. Elisabet från lilla Sverige försvann i mängden. Å andra sidan njöt jag av nöjet att få känna mig riktigt internationell. Det gör man i Israel. Här finns folk från alla världens längre, ett konglomerat av nationaliteter. Det känns fantastiskt. Jag har känt mig så oerhört lycklig under det senaste dygnet, just därför att jag har fått uppleva denna internationella anonymitet men ändå känna att vi människor kastar vänliga ord till varandra, även om vi aldrig har setts tidigt, även om vi aldrig mer kommer att ses.

 

I morgon bitti klockan sex går taxin härifrån hotellet till Ben Gurions flygplats. Därifrån ska jag bäras av Turkish Airlines, först till Istanbul, senare efter flygplansbyte till Stockholm. I morgon kväll får jag träffa Bosse igen.

Men redan på söndag lämnar jag honom igen för att flyga till Florida. I tre dagar ska jag vara med och spela in ett TV-program där. Men den 1 december är jag åter hemma i Tungelsta för att njuta av julens snara ankomst.