Sveriges och Finlands ansökan om Natomedlemskap utvecklades snabbt till en skrattretande fars när Turkiet plötsligt meddelade att man tänkte säga nej till de båda nordiska ländernas medlemskap. Det gällde särskilt Sverige som av Erdogan beskyllts för att hysa terrorister från PKK och andra s k terrororganisationer och bereda dem beskydd i Sverige. Bland andra skulle riksdagsledamoten, den tidigare vänsterpartisten och numera den politiska vilden Amineh Kakabaveh vara en sådan ”terrorist” som Sverige borde utvisa till Turkiet.

Turkiets ambassadör i Sverige har sagt att han gärna ser att Amineh Kakabaveh utlämnas till Turkiet, även om han senare har dementerat detta uttalande. Samtidigt har ambassadören anklagat andra politiker i Sveriges riksdag för kopplingar till den terrorstämplade milisen PKK (Turkiska Arbetarepartiet).

Kakabaveh har ett säreget förflutet. Född som kurd i Iran engagerade hon sig tidigt åt kurdernas frihetskamp. Vid 8 års ålder drömde hon om att ansluta sig till den kurdiska gerillan. Vid 14 års ålder höll hon i sitt första vapen. 1992 kom hon som 18-åring,  analfabet och flykting till Sverige. Men hon lämnade snabbt analfabetismen bakom sig och utbildade sig till socionom vid Stockholms Universitet.

2008 kom hon in i riksdagen som ledamot för vänsterpartiet. Tio år senare skildes dock deras vägar åt. Kakabaveh uteslöts ur vänsterpartiet och har därefter spelat rollen som vilde i riksdagen, en roll som gett henne ett aldrig skådat politiskt inflytande. Kabakaveh hade under flera år en konflikt med sin partiledning på grund av hennes starka engagemang för hedersfrågor. Detta var en fråga som var alltför känslig för vänsterpartiet, vilket gjorde att den bråkiga Kakabeveh uteslöts ur partiet.

Det är inte utan att man beundrar en sådan kvinna. Kakabaveh är den mest uppmärksammade riksdagsledamoten på senare tid sedan hon flera gånger har varit tungan på vågen i avgörande voteringar i riksdagen. Senast den 22 juni räddade hon socialdemokraternas budget genom att lägga ner sin röst. Men nu hotar Amineh Kakabaveh att väcka misstroende mot utrikesminister Ann Linde efter regeringens överenskommelse med Turkiet;

Men eftersom Kakabaveh inte längre har något parti bakom sig lär vi inte se henne i riksdagen efter valet i september. Och som terroriststämplad i Turkiet finns det inte något etablerat parti som vill ha med henne att göra. Hon har själv sagt att hon vill starta en ny politisk rörelse i Sverige. Det kanske hon gör men denna kommer sannolikt att snabbt anträda samma ökenvandring som Femininistiskt Initativ har gjort, som idag bara är en ynka politisk spillra. Enfrågepartier och partier med en smal politisk bas har ingen framtid i Sverige. Här är det de etablerade parterna som härskar – hur små de än är.

Idag onsdag öppnades formellt det tre dagar långa Nato-toppmötet i Madrid Finlands. Just nu ser läget lugnt ut. Turkiet har svalt förtreten och ”lyft” sitt veto mot svenskt och finländskt Natomedlemskap. Den avsiktsförklaring som länderna undertecknade igår innebär att Turkiet accepterar Sverige och Finland som inbjudna till alliansen. Men Sverige kan ha betalat ett högt pris för detta, bland annat genom att lova att häva vapenembargot mot Turkiet.

Idag upprepade Turkiet också sitt krav att Sverige och Finland ska utlämna sammanlagt 33 personer till Turkiet. 21 av dessa lever i Sverige medan 12 bor i Finland. Huruvida det blir några utlämningar är förstås skrivet i stjärnorna. Magdalena Andersson säger att man kommer att följa svensk och internationell lag när det gäller att hantera den här sortens krav på utlämning av personer till Turkiet, som är känt för att inte behandla sina politiska motståndare med mjuk hand. Får Sverige bestämma blir det sannolikt inga utlämningar alls. Frågan är om Erdogan kommer att acceptera det.

Även om Natomötet i Madrid accepterar Sveriges och Finlands medlemskapsansökningar så är det ingalunda givet att vägen framåt är asfalterad och lättframkomlig. För efter toppmötet ska varje Natolands eget parlament säga sitt om de anser att Sverige och Finland ska få bli medlemmar i försvarsalliansen. Därför finns det inget om utesluter att Turkiet och Erdogan säger nej en gång till – till exempel om han inte tycker att Sverige har levt upp till den s k avsiktsförklaringen, utvisat påstådda terrorister och drivit kampen mot terrorism på det sätt som Erdogan önskar.

Magdalena Andersson har faktiskt blivit offentligt förödmjukad av Erdogan även om hon inte har velat erkänna detta. Men så är det. För henne har dessa förödmjukelser uppenbarligen varit uthärdliga eftersom målet, ett svenskt medlemskap i Nato, har varit så viktigt för henne och överordnat allt annat.

Det är naturligtvis strongt av fru Andersson att vända andra kinden till men hon får snart visa vad svensk självbestämmanderätt och svensk lagstiftning är för något. Sverige får inte bli ett land som Turkiet, som behandlar människor som hundar om de kämpar för frihet och mänskliga rättigheter.

Det är faktiskt inget trevligt sällskap Magdalena Andersson och utrikesminister Ann Linde har hamnat i. Framförallt är det förnedrande för Sverige att tvingas på knä inför en arrogant diktator som Erdogan som minsann aldrig visat respekt för människors rätt att strida för sin sak och som inte är rädd för att återinföra dödsstraffet i Turkiet.

Med sådana vänner behöver man inga fiender.