För Löfven fanns ingen annan utväg än nyval

Många politiska förståsigpåare har idag, onsdag, krtitiserat Stefan Löfven för hans beslut att utlysa nyval. Istället borde han ha lämnat in sin avskedsansökan till talmannen och överlämnat åt denne att leta efter en ny statsminister, underförstått en statsminister från allianspartierna.
Men det är mindre än tre månader sen som alliansen avgick, eftersom Fredrik Reinfeldt inte ansåg sig kunna bilda en regering på det svaga underlag som allianspartierna fick i valet. Det var ett rimligt beslut, inte minst med tanke på att S, MP och V tillsammans fick fler mandat i riksdagen än allianspartierna. Med så många riksdagsplatser som Sverigedemokraterna sen fick, fanns det inte då och lika lite idag någon partikonstellation som skulle kunna bilda en stark regering.
En stark regering kan bara bli till om den bildas över blockgränserna. Sådant är numera det politiska läget i Sverige. Men det alternativet fanns inte efter valet och det finns inte idag. Det stod klart efter SD:s fällning av Stefan Löfvens budget i riksdagen. Inget av de borgerliga partierna var det minsta intresserade av att förhandla med Stefan Löfven och MP om samarbete för att undvika en regeringskris. Men de skulle heller inte kunna regera själva utan stöd av Sverigedemokraterna. Det stödet vill varken de rödgröna eller alliansen ha.
Så en alliansregering nu skulle få exakt samma problem som de rödgröna. Status quo, alltså.
En del kommentatorer avvisar ett nyval med argumentet att vi aldrig har haft det i Sverige tidigare. Det är väl inget argument. Någon gång ska väl vara den första. Den största faran med ett nyval är som jag ser det att det kanske inte alls löser den politiska och parlamentariska krisen. Tänk om valresultatet efter nyvalet den 22 mars blir exakt likadant som vid höstens val eller bara obetydligt annorlunda, ja då skulle vi vara tillbaka på ruta ett – återigen med två odugliga regeringsalternativ. Vem ska då regera? Och vem v i l l regera? I ett sådant läge måste det med nödvändighet bildas en regering över blockgränserna. Det är därför möjligt att ett nyval faktiskt är det enda sättet att bryta blockpolitiken.
Den värsta mardrömmen skulle vara om Sverigedemokraterna vid ett nyval efter den starka medieexpo-
nering man har skaffat sig nu blir ett ännu större parti, kanske med uppemot 20 procent av rösterna. Jag tror själv inte på det men ingenting kan uteslutas. Den situation vi befinner oss i idag hade ingen ens kunnat drömma om så sent som för ett halvår sen. Nu står vi ändå där utan en fungerande regering och utan ett fungerande parlament.
Både taktiskt och politiskt anser jag att Stefan Löfven agerar rätt, inte bara för sitt eget partis skull. Ett nyval innebär ju en lika stor risk för socialdemokraterna som för alla andra partier, även om dagens opinionssiffror inte tyder på det. Men efter vinterns valrörelse kan opinionsläget förändras kraftigt. Löfven har i alla fall visat att han vågar ta den risken.