I klimatdebatten glöms de naturliga variationerna bort och den minsta värmebölja anses bero på klimatföränrdringar.

Jag har länge försökt ligga lågt i klimatfrågan. Det har berott på att den som försöker debattera klimatfrågan utifrån ett längre och bredare tidsperspektiv omedelbart blir idiotförklarade och påstås inte förstår att världen håller på att gå under, att klimatet håller på att döda oss och att jorden är på väg att torka ut.

Jag tror inte att världen håller på att gå under, i varje fall inte på grund av klimatet. Det krävs mer än så, till exempel ett kärnvapenkrig.

Solen bränner.

 

Det som gör att jag nu ändå ser mig nödsakad att göra ett inlägg i klimatdebatten är de våldsamma överdrifter som alla slags medier har gjort sig skyldiga till denna sommar. Ja, det började egentligen redan förra sommarens med fjolårets kraftiga värmebölja i Sverige. De flesta såg denna företeelse som ett bevis på att klimatförändringarna nu verkligen var på väg att påverka jordklotet på gränsen till dess undergång.

Samma angreppssätt ser vi den här sommaren. Det har varit extremt varmt i Syd- och delar av Mellaneuropa under de senaste veckorna. Det stämmer. Värmerekord på värmerekord har slagits. Särskilt varmt har det varit i de inre och södra delarna av Frankrike och i Spanien men även Centraleuropa har drabbats av mycket höga temperaturer.

Här hemma hade vi en dag för fjorton dagar sen exakt samma temperatur både inomhus och utomhus, 25.3 grader. Det var tungt – i alla fall inomhus.
Solnedgång i vackert väder.

Vi här i Sverige fick vårt lystmäte när det gäller värme för cirka fjorton dagar sen. Då var det väldigt varmt här, så varmt att många klimatdebattörer började tala om att vi nu på allvar såg klimatkrisen hånskratta oss i ansiktet.

Javisst var det varmt fram till slutet av juni. Men jag njöt allt vad jag orkade. Just den där temperaturen på +24 – 26 grader var perfekt för mig, särskilt när jag var ute och cykeltränade. Vinden som slog emot mig var ljum. Musklerna och lederna blev varma och följsamma av den livgivande värmen. Kroppen mådde helt enkelt bra.

Mörka moln började torna upp sig och temperaturen sjönk.
Regnet strilade ner.

 

Men så vände det plötsligt. I början av den här veckan kom kraftiga lågtryck in över Sverige med västliga och nordvästliga vindar. Det blev med ens fruktansvärt kallt. Regnet sköljde över landet. Hagelstormarna ven och Tarfala fjällstation utanför Kiruna drabbades av snöstorm som drog ner upp till 20 centimeter snö.

Häromdagen fick vi också veta att de första fem dagarna i juli i år var de kallaste på fyrtio år. 40 – 50 år gamla köldrekord i Norrland men också i Svealand och Götaland slogs med råge. Brrr, sa vi alla. Gud, vad jag fryser, klagade jag själv, som under den gångna veckan på grund av kyla och regn har varit tvungen att förlägga min fysträning inomhus istället för att ge mig ut och cykla.

Bosse och jag började elda i vedspisen igen

Kylan var för stark. Vinden var för hård och byig. Regnet var för ymnigt. Bosse och jag började elda i vedspisen igen och frågade varandra när sommaren tänkte komma tillbaka. Idag skriver vi den 6 juli och det är inte ens högsommar i Sverige. Och ändå så kallt!

Regn, regn, regn

 

De mest engagerade klimatdebattörerna vill inte kännas vid perioder av kyla och regn. Om de överhuvudtaget kommenterar dessa perioder så förklarar de att även regn, kyla och storm beror på klimatförändringarna. Vädret blir sådant – det vill säga extremt – på grund av att klimatet förändras.

Ja, klimatet förändras hela tiden. Det håller jag verkligen med om. Men det är framförallt väderleken som förändras. I förra veckan rådde värme och het sol. Den här veckan råder storm, regn och kyla. Typiskt svenskt sommarväder med andra ord.

De klokare klimatdebattörerna brukar dock alltid göra vissa reservationer när de ombeds att kommentera vädret. De säger att man inte ska fixera sig vid tillfälliga väderväxlingar. Det är naturligt att vädret varierar. En sommar präglad av värmebölja är i och för sig inte något bevis för att klimatet förändras, säger de.

Men sen tillägger de, liksom i en bisats, att kraftiga värmeböljor, stormar och oväder, är typiska kännetecken för klimatförändringar. Jaha, då var det så i alla fall.

Regnet piskar mot fönsterrutan

 

Det som är beklagligt i den rådande klimatdebatten är att ingen tar hänsyn till de naturliga vädersvängningarna. Ingen bryr sig om att varmt väder byts mot kallare väder och tvärtom. Visst är det hett i Sydeuropa – men det är viktigt att understryka att värmen i Spanien och Frankrike inte alstras där. Den kommer förs in med varma vindar, kanske med den berömda Sirocco-vinden, från Sahara.

I Afrika är det alltid hett, särskilt i ökenområdena därför att de ligger så nära ekvatorn. När den atmosfärsiaka situationen råkar bli sådan att vindar då och då tar med sig afrikavärmen upp mot Europa, så är det inte i Europa som det sker en klimatförändring som alstras på plats. Det är vindar som för upp värme från platser på jorden där det alltid är varmt.

Många verkar inte tänka på de här sammanhangen utan tror att Europa alstrar sin egen värme. Det gör inte Europa. Värmen kommer med vindar från andra håll.

På samma sätt som kalla lågtrycksvindar inte heller alstras i Skandinavien utan på Atlanten, över de Brittiska öarna och över Nordatlanten. Dessa vindar för sen med sig den kalla luften över Skandinavien vilket leder till att vi svenskar får – just det: typiskt svenskt sommarväder.

Jag läste en intressant artikel i Svenska Dagbladet häromdagen. Det var den danske klimatforskaren Björn Lomberg som försiktigt ställde frågan varför det är så många som blir upprörda när människor i Europa avlider på grund av värmen medan det aldrig sägs något om att ännu fler människor på vintrarna dör av köld och kyla. Det är ett klokt perspektiv. Fler borde ställa sig den här sortens frågor.

Glöm inte helhetsperspektivet! Glöm inte att sätta in en värmebölja i ett större meteorologiskt sammanhang! En fågel gör ingen sommar. Lika lite gör en värmebölja en klimatförändring.

Men då invänder alla: Men har du inte sett de långsiktiga trenderna? Har du inte läst att den globala genomsnittstemperaturen ökar! Jo, det gör den nog – just nu. Men vi vet inte om den fortsätter att göra det om tjugo år.

 

Med detta menar jag inte att vi ska sluta  att förändra vårt beteende, att vi ska fortsätta köra transporter med olja, bensin och diesel, att vi ska fortsätta att flyga utan att begränsa utsläppen. Nej, vi ska inte fortsätta som vanligt!  Allt detta ska vi göra – av många skäl. Klimatarbetet måste fortsätta oförtrutet oavsett om den globala temperaturen stiger eller ej.

Framförallt ska världen sluta  hugga ner sina skogar. Sluta med skövlingen av regnskogarna. Sluta med kallhyggen och slutavverkning. Låt träd, blommor och växter leva och växa.

Jag slutar dagen med att kika på SMHI:s långtidsprognos på internet. Hur blir det nästa vecka? Tja, kanske blir det några grader varmare i slutet av veckan. Men någon värmebölja väntas inte.Inte just nu i alla fall.

Bilder: Elisabet Höglund