Idag den 14 april tog jag fram racercykeln för första gången. Det var underbart och jag kände mig stark!

 

Länge har jag sett fram emot denna dag. Den dag då jag för första gången i år skulle få ta ut min underbara racercykel och åka på de välkända vägarna, känna den behagliga tröttheten i benen och förnimmelsen av den lite kyliga nordostliga vinden på kinderna.

Idag kom denna dag, lördagen den 14 april 2018. En vacker dag, helt molnfri och med en temperatur på mellan 14 och 15 grader varmt. Jag hade redan igår bestämt mig för att jag idag skulle genomföra årets cykelpremiär. Så blev det också. Vid halv två-tiden i eftermiddags gav jag mig ut. Det blev bara drygt 22 km idag. Jag tyckte att det räckte så här den första cykeldagen på året.

Stannar vårvärmen kvar även i morgon så blir det en längre cykelrunda då. Jag ser redan fram emot det. Som ni ser på bilderna är det en synnerligen vinterblek och osminkad Elisabet som tittar upp från cykeln. Den osminkade sanningen, kan man säga.

Det har som alla vet varit en mycket kall vårvinter. Det var inga många dagar sen som jag åkte skidor här hemma på ängen i mitt egentillverkade skidspår. Alla har också talat om att våren i år är minst tre veckor försenad.

Det har jag trott på ända fram till idag. För det var flera år sen jag började cykelträna utomhus så tidigt som i år. Ikväll slog jag upp min dagbok från ifjol och kunde konstatera, att jag förra året begick mitt första träningspass på cykel den 2 maj! Det var alltså tre veckor senare än i år. Därför vill jag med fog påstå att våren faktiskt är ganska tidig i år.

dag såg jag också årets första tussilago blinka nyfiket mot solen längs vägrenen där jag drog fram på cykeln. Det är kanske inte särskilt tidigt. Ifjol blommade blåsipporna och vitsipporna tidigare än i år. Ännu har Bosse och jag på vår breddgrad inte upptäckt en enda blåsippa, än mindre en vitsippa.

Förra årets första blåsippor

Men fortsätter solen att lysa och värma upp den kalla jorden så dröjer det inte många dagar förrän de står där med sina blå ögon, vårens vackraste blommor, blåsipporna.

Förra årets vitsippor

Det var många cyklister ute på vägarna idag. Trots att det fortfarande var kyligt när inte solen låg på var det många som cyklade i korta cykelbyxor och kortärmade tröjor. Det gjorde inte jag. Det kändes fortfarnande för kallt i luften.

Men de vinterbleka benen behöver en nödvändig färgskiftning, så det lär inte dröja särskilt många dagar förrän även jag själv drar på mig kortbyxorna.

Jag själv utan cykelkläder. Viss skillnad, eller hur?

Till dess, ha en fortsatt underbar helg!

UPPDATERING SÖNDAG DEN 15 APRIL:

Jo, idag på förmiddagen hittade Bosse vårens första blåsippor! De växte blyga och undanskymda långt upp i en skogsbacke utanför huset. Det krävdes den stuntmans kraft och mod som ju Bosse besitter (?) för att lyckas fota de fina blommorna. Här är de: