Idag köpte jag tillbaka en av mina älsklingstavlor

Idag gjorde jag kanske en av mitt livs bästa affär – i alla fall konstaffär. På en dansk nätauktion köpte jag
tillbaka en av mina allra käraste oljemålningar. Jag upptäckte den här tavlan plus ytterligare en av mina målningar när jag i förra veckan var ute på Google och kollade på mitt namn. Då såg jag den. Där låg den, tavlan med den slingrande skogsstigen som gick rakt in i solljuset!

Och där låg den andra, också den ett skogsmotiv men i ett något mindre format.

Den ena tavlan målade jag 1998 när jag arbetade som Europakorrespondent i Bryssel. Den andra målningen är daterad 2001 och är målad här hemma i den egna ateljén. Båda tavlorna är typiska höglundare. Det är skogsmotiv med solljus och skuggor.

Jag blev mycket överraskad när jag upptäckte att två av mina bästa tavlor låg ute på en nätauktion hos en dansk auktionsfirma. Jag vet ju vem som köpte tavlorna. Det var en kvinna i Skövde som i samband med flera utställningar jag hade i Tibro i början av 00-talet. Hon var mycket förtjust i mina bilder och kom tillbaka varje gång jag hade en ny utställning i Tibro.

Det var inga billiga tavlor heller. Hon verkade ha haft hur mycket pengar som helst. Själv vill jag inte tala om hur mycket jag betalade för tavlan i eftermiddags när auktionen var slut och klubbslaget hade gått och tavlan för andra gången var i min ägo. Men det var ett betydligt lägre belopp än jag sålde den för för nästan femton år sen. Man undrar vad som har hänt i en familj, där hustrun lagt ner massor med pengar på att köpa konst av en konstnär hon tycker om – och så plötsligt hamnar tavlorna på en nätauktion. Jag tänker inte forska i detta. Tids nog får jag kanske veta.

Förmodligen kommer den här tavlan aldrig mer att bli till salu. Min nästa utställning är planerad till nästa sommar men målningen med skogsstigen kommer sannolikt inte att finnas med där. Detta ger mig å andra sidan en känsla av obehag. Är cirkeln sluten nu, när alla de tavlor jag har sålt under årens lopp kommer tillbaka till mig igen? Nej, det får inte vara så. Konst är ju något som ständigt byter ägare. Varför skulle inte detta gälla även mina tavlor.

Men ikväll är jag i alla fall mycket lycklig. Det känns som om jag har fått tillbaka en mycket kär vän som jag trodde var förlorad för längesen.