Jag lever verkligen inte något lyxliv i Spanien!

 

Under de senaste två veckorna har tidningen Expressen skrivit två artiklar om mig och mitt liv. Artiklarna i sig har varit sakliga och i stort sett korrekta och har handlat om mitt liv, min cancersjukdom och hur jag har arbetat för att bli frisk från den. Artiklarna har också handlat om det faktum att jag för några år sen köpte en lägenhet på spanska Solkusten, bland annat därför att mina två bästa vänner har flyttat dit.

Den första löpsedeln

Även om artiklarna är sakliga lanserar Expressen mitt liv på sina löpsedlar som om jag har flytt från Sverige till Spanien, vilket naturligtvis inte är sant. Jag bor ju högsta grad i Sverige.

Den andra löpsedeln

På löpsedeln  till nästa artikel påstår tidningen att jag ”lever lyxliv i Spanien”. Det är heller inte sant. Jag lever definitivt inte i någon lyx. Jag kom över en ganska fin men enkel lägenhet 2013 när bostadspriserna efter finanskrisen var som lägst i Spanien. Idag är lägenheten betydligt mer värd än för fyra år sen.

Mitt lägenhetsområde i San Luìs de Sabinillas

Men någon lyxlägenhet handlar det definitivt inte om. Lägenheter ligger i ett större bostadsområde i den lilla fiskebyn San Luis de Sabinillas som ligger mellan Marbella och Gibraltar. Det är ett område som ännu inte är särskilt exploaterat av turistindustrin och därför fortfarande lugnt och fridfullt. Från vår balkong har vi utsikt över en lågstadieskola. Vill jag se havet måste jag gå ut i grovköket och kolla mellan husen. Där, i en liten trekant mellan grannhuset, ser jag Medelhavet. Lyxigare än så är det inte. Själv är jag ändå väldigt nöjd och glad över att ha den här lägenheten.

Den 23 oktober åker jag ner till Spanien igen. Detta för att kunna få träna cykel igen nu när hösten, kylan och stormarna marterar oss svenskar.

Lägenheten i San Luís e Sabinillas köpte jag också för att få uppleva den underbara naturen i Andalusien, det blå havet, klipporna och bergen. Och naturligtvis för att kunna äta god mat och kunna sitta på balkongen och njuta av de ljumma höstkvällarna.

När jag är i Spanien tar jag jobbet med mig. Jag har börjat skriva på en bok. Jag skriver artiklar och krönikor och jag bloggar. Jag har också köpt in ett målarstaffli, penslar och oljefärger, så att jag kan måla när jag känner för det.

Visst är jag privilegierad. Men har man sparat i hela sitt långa yrkesliv, så får man kanske till slut råd att unna sig lite extra.

Inte arg

Jag är absolut inte arg på Expressen. Tvärtom. Jag vill bara betona att tidningens löpsedlar ger en osann bild av mig och mitt liv.

Bilder: Elisabet Höglund med min Samsurg J5