2019 års julhelg kommer att gå till historien för mig men inte på grund av att den var mysig och oförglömlig i sig. Tvärtom. Jag har sällan upplevt en så tråkig jul som i år. Det beror framförallt på det deprimerande vädret. Regn och sex plusgrader är inget man önskar sig när tomten ska komma.

Nej, orsaken till att jag kommer att minnas den här julen trots all dess tristess är att jag under fem dagar från och med julafton ägnade kvällarna åt att titta på en av de bästa filmserier jag någonsin har sett. Det handlar om ”The assassination av Gianni Versace” (”Mordet på Gianni Versace”), en s k American Crime Story som kom ut 2018 och som sen dess har kunnat beskådas på Netflix.

Jag hade tidigare aldrig brytt mig om att kolla upp om serien var värd att titta på. Mordet på Gianni Versace var inget som berörde mig. Dessutom inträffade det sommaren 1997, alltså tillräckligt längesen för att ha fallit i glömska.

Men när jag dagen före julafton började bläddra bland Netflix´ serier och filmer på nätet föll mina ögon på ”Mordet på Gianni Versace”. Jag läste några rader av informationen om filmen och bestämde mig för att titta på den. Det fanns just då inget annat som var bättre att titta på än den är serien.

Jag fastnade direkt. Filmen inleds med själva mordet på den världsberömde italienske modeikonen Gianni Versace, grundaren av modehuset Versace i Milano 1978.

Den förste vi får möta i filmen är mördaren själv, den 27-årige gigolon Andrew Cunanan, och hur han på plats i Miami Beach i Florida förbereder mordet på Versace. Ett mord som ingen har kunnat begripa eller få någon förklaring till på annat sätt än att mördaren var en besinningslös galning.

Iförd röd keps och ljus T-shirt sköt Cunanan Gianni Versace på nära håll i samma ögonblick som denne satte nyckeln i låset till den järngrind som skyddade hans lyxvilla i Miami Beach. Versace hade efter frukosten varit ute och köpt några tidningar och tidskrifter och var på väg hem.

Med huvudet genomborrat av två kulor sjönk Gianni Versace ned på trappan framför den egna grinden. Han dog omedelbart. En gigant i modevärlden hade gått ur tiden utan att någon förstod varför.

1999, två år efter mordet på Versace, kom den amerikanska författaren och journalisten Maureen Orth ut med boken ”Vulgar favor”. Boken var en mycket ambitiös kartläggning av Gianni Versaces mördare Andrew Cunanan. Det var på grundval av denna bok som filmen om mordet på Gianni Versace producerades.

 

Serien/boken handlar förvånansvärt lite om Gianni Versace själv. Istället fokuserar Maureen Orth nästan helt på mördaren. Hon kartlägger hans barndom och uppväxt, hans familjeförhållanden, hans sexuella läggning, hans skolprestationer och hans utsvävande liv som älskare till äldre amerikanska män. I utbyte mot sexuella tjänster försörjdes han av dessa rika män. Men när de tröttnade på honom stod han utan försörjning. Då inleddes istället en seriemördarkarriär – kort men utan motstycke.

Andrew Cunanan, i filmen på ett fantastiskt och övertygande sätt spelad av Darren Criss, var ingen vanlig bög. Han var en psykopat och en sociopat. Idag skulle man ha beskrivit honom som en person ”med en allvarlig psykisk störning”. Han byggde upp sin korta karriär i  rikemansvärlden i Kalifornien med hjälp av lögner. Han var en mytoman och en manipulatör. Han var en notorisk lögnare. Han ljög om sig själv och anpassade sina beskrivningar av sig själv, sin släkt och sina övriga bakgrund efter det som passade för stunden. Han var med andra ord en fullblodsopportunist. Han utnyttjade sin ytliga charm för att bedra den som kom i hans närhet.

Han lät sig försörjas av rika äldre män genom att erbjuda sexuella tjänster. Han rörde sig världsvant i de fina kretsarna. Han var vacker och välklädd, välformulerad och bildad. Gianni Versaces mördare var en mycket intelligent person. Hans IQ sägs ha legat på 147.

Han var oerhört framgångsrik i sina college- och universitetsstudier. Han hade ett minne som ingen annan men han avbröt sina studier och sin väg mot en sannolikt lyckad yrkeskarriär för att istället ägna sig åt hor, alkohol, droger och bedrägerier.

Innan han mördade Gianni Versace hade han på kort tid mördat fyra andra män, bland dessa en ung arkitekt från Minneapolis som Cunanan påstod var hans livs stora kärlek.

Varför han valde ut Gianni Versace som mordoffer har aldrig blivit klarlagt men det finns uppgifter om att Cunanan skulle ha träffat Versace personligen i San Fransisco vid minst ett tillfälle och blivit helt besatt av modeikonen. Versace avvisade dock Cunanans uppvaktning. Om mordet på Versace var Cunanans hämnd för att ha blivit avvisad är dock inte klarlagt.

Jag har sällan gripits av en amerikansk TV-serie som denna, som är en blandning av dokumentär och spelfilm. Den är oerhört skickligt gjord. Skådespelarprestationerna är lysande. Valet av skådespelare var också noga övervägt. Valet av Darren Criss till rollen som seriemördaren Cunanan var till exempel en fulllträff.

I rollen som Gianni Versace ser vi den venezolanske skådespelaren Edgar Ramirez, som ger en sympatisk rolltolkning av Versace. Om Versace i verkligheten var lika sympatisk undandrar sig min bedömning.

Gianni Versaces skandalomsusade syster och medskapare Donatella Versace spelas av Penélope Cruz.

Vad man slås av hos filmen är det fotografiska arbetet. I featuredokumentärer som denna brukar filmskaparna sällan satsa på bildarbetet. Det har man gjort här, vilket förhöjer helhetsintrycket. Möjligen tycker jag att filmen innehåller alldeles för långa och blodiga mordscener. Det verkar som om regissören Ryan Murphy är alltför förtjust i blod och krossade människohuvuden för att det ska kännas bekvämt för tittarna

Mordet på Gianni Versace betraktades i början som ett vansinnesdåd utfört av en ensam man med en sjuk hjärna. Cunanan hade ju redan skjutit fyra personer inom loppet av några veckor innan han anlände till Miami Beach där både hans eget och Gianni Versaces öde skulle beseglas. Stödet för teorin om vansinnesdådet är att Andrew Cunanan åtta dagar efter mordet på Versace begick självmord genom att skjuta sig själv med samma pistol som han hade skjutit sina tidigare offer med.

Han var då en jagad man och hade i sin desperation förskansat sig på en husbåt i Miami. Polisen spårade honom dit men det enda polisen fick med sig ut från husbåten var Andrew Cunanans döda kropp. Därmed ansågs också mordet vara uppklarat.

Men alla har inte köpt polisens förklaring. Fortfarande, tjugotvå år efter mordet, kvarstår många frågor kring vad som egentligen låg bakom mordet på Gianni Versace. Att mordet  skulle ha varit en slump har ifrågasatts av många.

 

Många tror istället att Gianni Versace hade stora penningskulder till den italienska maffian och att mordet i själva verket var ett beställningsarbete av maffian utfört av Andrew Cunanan. Som bevis på detta skulle den döda vita duva vara som hittades bredvid Gianni Versaces döda kropp. Vita duvor sägs vara ett medvetet budskap i samband med maffiamord. Själv har jag ingen aning om detta. Vita duvor brukar normalt vara fredssymboler.

Det finns alltså många logiska brister i filmen. Alltför många frågor har också förblivit obesvarade. Det hindrar mig ändå inte från att varmt rekommendera ”The assassination of Gianni Versace”, ett nytt storverk av American crime story.