Margot Wallström går fri från åtal för att hon hyrt en lägenhet i en av Kommunals fastigheter i Stockholm. Chefsåklagare Alf Johansson vid Åklagarmyndigheten i Stockholm har under sitt utredningsarbete inte kunnat finna att Margot Wallström har tagit emot någon muta när hon accepterade att bli hyresgäst hos Kommunal.

 

När jag skrev om det här i slutet av januari drog jag redan då slutsatsen att det här inte kunde handla om något mutbrott och att historien i själva verket av journalistkåren var uppblåst till bristningsgränsen. Wallströms lägenhet på 89 m2 är bara en övernattningslägenhet. Hon har ingen besittningsrätt till lägenheten och förlorar den i det ögonblick hon lämnar regeringen.

 

På det sättet känner jag idag att jag fick rätt i sak. Förundersökningen läggs nu ner. Min politiska fingertoppskänsla visade sig hålla den här gången också.

 

 

Åklagaren har haft mer än fyra månader på sig att komma fram till det i och för sig självklara beslutet att lägga ner förundersökningen. Under utredningstiden har han förhört uppemot 25 personer och begärt in ett stort antal dokument.

 

 

Men en synnerhet central person som Alf Johansson inte har förhört under denna långa tid är själva huvudföremålet för utredningen, utrikesminister Margot Wallström. Detta är minst sagt besynnerligt. Det är en underlåtenhetssynd, anser jag. Det var ju Margot Wallströms relationer till Kommunal som det hela handlade om. Är det någon som man ska kalla till förhör så är det just Margot Wallström.

 

 

Däremot har alltså 25 andra personer förhörts. Åklagaren kan ju ha ansett att Margot Wallströms eget vittnesmål inte skulle få någon betydelse i sammanhanget. Det är ett feltänk. Vad hon har att säga är synnerligen centralt och väsentligt. Det gäller även om åklagaren till slut kommer fram till att Wallströms ord saknar värde för utredningen.

Även om jag tycker att åklagaren har fattat ett riktigt beslut i sak, så skadar det hans trovärdighet som åklagare att lägga ner en utredning utan att först, i alla fall formellt, ha förhört huvudpersonen i sammanhanget.

Ville han inte besvära utrikesministern med dessa triviala frågor? Var han rädd för Margot Wallström? Var hela förundersökningen pinsam för åklagaren?

Hur det än förhåller sig med den saken så tycker jag att beslutet att inte förhöra Margot Wallström försvagar hela denna rättsliga prövning, som dessutom har tagit alldeles för lång tid.

 

 

Både Margot Wallström och Stefan Löfven är naturligtvis glada över att den här märkliga lägenhetsaffären nu har hamnat på den politiska historiens redan välfyllda skräphög.

 

 

Fotnot: I morgon onsdag den 25 maj kommer statsminister Stefan Löfven på en presskonferens att presentera sin regeringsombildning.