Massakern i Butja i Ukraina – ett nytt folkmord som påminner oss om massakern i Srebrenica 1995. Varför måste historien alltid upprepa sig?

Historien upprepar sig alltid. Vi lär oss aldrig något av historien och av våra egna misstag.Med ”vi” tänker jag naturligtvis i första hand på Vladimir Putin och hans anhang som har bestämt sig för att tortera ihjäl det ukrainska folket.

Vi har i flera veckor kunnat se bilder från Ukraina på brinnande stridsvagnar, brinnande oljedepåer, brinnande bilar, brinnande hus som en gång var bostäder åt människor, raserade bostadskvarter, sönderbombade villor, skolor och sjukhus och dödade människokroppar utspridda överallt.

Gatorna i städerna Irpin och Bucha utanför Kiev fyllda av massekrerade stridsvagnar och bilar samt döda människokroppar, både civila ukrainare och döda ryska soldater. Bilden togs igår de 3 april
Bild: Imago-Images.com/köpt bild

Men kanske var det först igår och idag som vi verkligen förstod vad det ryska kriget i Ukraina egentligen handlar om: ett folkmord, en massaker på oskyldiga civila människor bara för att Vladimir Putin ska kunna erövra ytterligare några kvadratmils yta av Ukraina, som sen ska läggas till hans redan enorma land. Han vill återuppbygga det förhatliga Sovjetunionen innan han dör. Han vill återskapa helvetet – och detta med hjälp av oskyldiga människors blod och liv.

Det som nu har fått oss att verkligen förstå är de fasansfulla bilder som under de senaste dagarna har kablats ut över världen från framförallt den lilla förorten till Kiev, Butja, men också Irpin, en annan förort. Butja erövrades av de ryska styrkorna redan i inledningsskedet av kriget. Nu har ryssarna övergivit området i samband med sina omtalade ”omgrupperingar”.

En dödad man ligger ensam på en gata i Bucha, sannolikt ihjälskjuten av ryska soldater
Bild: Imago-Images.com/köpt bild

På bilderna kan vi se människor, framförallt män, som har skjutits i huvudet bakifrån, män som har varit ute och promenerat, män som har har varit ute och cyklat, män som varit på väg någonstans i Butja men som brutals stoppats av ryska soldater och avrättats på plats.

Vissa bilder visar människor som har fått händerna bakbundna på ryggen och som sen har skjutits med ett skott i bakhuvudet och gjutit en omedelbar död. Dåden verkar inte vara utförda i hastigt mod utan är en planerad massaker. De ryska soldaterna har bestämt sig för att lämna så mycket död och förstörelse bakom sig i städer som Butja och Irpin innan de går vidare och fortsätter massakern i Mariupul, Donbass och Donetsk, kanske också i Odessa.

Gatorna i städerna Irpin och Bucha utanför Kiev fyllda av massekrerade stridsvagnar och bilar samt döda människokroppar, både civila ukrainare och döda ryska soldater. Bilden togs igår de 3 april
Bild: Imago-Images.com/köpt bild

Flera överlevande i Butja har idag vittnat om de bestialiska morden. Vittnena är framförallt om kvinnor som har förlorat sina män trots att dessa inte deltog i kriget. De olika vittnesuppgifterna gör det troligt att det är ryska soldater som begått de hänsynslösa morden. Ryssland förnekar förstås att man skulle ligga bakom massakern och antyder att det är ukrainska soldater som har iscensatt det här för att sen kunna skylla på ryssarna.

Ryska källor ska till och med ha sagt att de döda kropparna på Butjas gator inte ens är döda. De låtsas bara vara döda. De är i själva verket skådespelare som har placerats ut där. Vem tror på det?

Gatorna i städerna Irpin och Bucha utanför Kiev fyllda av massekrerade stridsvagnar och bilar samt döda människokroppar. Bilden togs igår de 3 april
Bild: Imago-Images.com/köpt bild

Hur kan företrädare för en av världens stormakter uttrycka sig så här? Har de inte sett de stora pölar av blod som har samlats på marken under de mördade människornas huvuden? Har de inte sett de enorma massgravar som har påträffats i Butja under de senaste dagarna? Har de inte sett de stympade kroppar efter män, kvinnor och barn som har kastats ner i källare? Eller är det röda inte blod utan bara lingonsylt?

Ryssland har nu begärt ett extramöte i FN där man tänker ta upp anklagelserna om krigsförbrytelser.

Det råder fortfarande stor oklarhet om vad som egentligen har hänt i Butjan och de andra förorterna till Kiev. Det är oklart hur många civila som har mördats. Uppgifter hittills tyder på att det handlar om minst 400-500 personer men det kan röra sig om betydligt fler. Ukrainska åklagare uppger att man har hittat totalt 410 kroppar i förstäder till huvudstaden enligt brittiska  BBC.

I  Butja har journalister från nyhetsbyrån AFP sett minst 20 kroppar på en och samma gata. Stadens borgmästare har sagt att alla 20 hade skjutits i bakhuvudet. Alla som hittills har hittats uppges ha varit klädda i civila kläder, till exempel träningsoveraller, jeans och joggingbyxor.

Det lokala civilförsvaret har berättat för The Times att man har hittat 18 lemlästade kroppar gömda i en källare. Det handlar både om män, kvinnor och barn så unga som 14 år.

En 14 meter lång massgrav har upptäckts på satellitbilder från Maxar Technologies över Butja. Polisen i Kiev uppskattar att 150 personer ligger begravda i massgraven men Butjas borgmästare säger att det kan handla om 300 kroppar. Massgraven ligger nära Sankt Andreas kyrka i Butja och ska enligt vad satellitbilderna visar ha börjat grävas redan den 10 mars. De flesta  kropparna ska vara övertäckta med plast men enligt  journalister är kroppsdelar fortfarande synliga i massgraven.

Srebrenica ligger i östra Bosnien bara några mil öster om huvudstaden Sarajevo.
Bild: wikipedia.org

Jag återkommer lite senare till massakrerna i Kievs förorter men vill först dra en kanske drastisk men ändå belysande parallell med ett annat brutalt folkmord som begicks under några fasansfulla dagar i juli 1995, närmare bestämt mellan den 11 och 22 juli. Platsen för massakern var Srebrenica i östra Bosnien nära gränsen till Serbien. Srebrenica ligger i den serbiska delen av Bosnien-Hercegovina, den som kallas Republika Srpska, och bara tretton mil öster om Bosniens huvudstad Sarajevo.

8 372 män och unga pojkar fick sätta livet till vid folkmordet i Srebrenica 1995.
Bild: shutterstock.com/köpt bild
Vid minnescentret fick en jättelik halvmånformad stenplatta där de 8 372 namnen på de mördade muslimerna i Srebrenica
Bild: shutterstock.com/köpt bild

Massakern i Srebrenica har gått till historien som den värsta folkutrotningen sen Förintelsen under andra världskriget. Under elva heta sommardagar 1995 arkebuserades 8 732 män och unga pojkar. De var alla bosniaker, en särskild folkgrupp som oftast också är muslimer. Eftersom offren var muslimer kan man inte bara kalla händelsen för ett folkmord utan också för en systematisk etnisk rensning.

Ratko Mladic, general för de bosnien-serbiska styrkorna, var den som bar ansvaret för massakern i Srebrenica
Bild: Shutterstock.com/köpt bild

Övergreppen gjordes av den bosnien-serbiska armén under ledning av den beryktade generalen Ratko Mladic, ”Slaktaren från Balkan” som han har kallats.

Srebrenica hade varit föremål för strider sen 1993. Stadens befolkning och de muslimer som hade flytt dit var helt omringade av bosnien-serbiska styrkor. På grund av Srebrenicas utsatta läge bestämde FN att staden skulle göras till en ”skyddad zon”, ”a safe area”. Det betydde att området skulle hållas fritt från väpnade attacker. Befolkningen skulle skyddas och FN skickade dit en fredsbevarande styrka bestående av 300 soldater. Det handlade om en styrka med nederländska soldater.

Potocari Memorial Centre ger en kuslig bild av en fasansfull händelse. Vita gravstenar så långt ögat når påminner om något fasansfullt. 
Bild: Shutterstock.com/köpt bild

Dessa 300 FN-soldater skulle skydda tiotusentals människor mot den annalkande fienden. FN-styrkan hade varken vapen eller utrustning för att klara den uppgiften. Många har menat att FN och den nederländska styrkan förrådde Srebrenica.

Den skyddade zonen i Srebrenica blev aldrig skyddad. Den bosnien-serbiska armén ryckte allt närmare. Massmordet skulle snart inledas. Under elva heta sommardagar avrättades över 8 300 pojkar och män, de flesta genom skott i ryggen eller i huvudet. De döda kropparna skulle sedan grävas ner i massgravar. Det handlade om en organiserad avrättning som kom att sätta djupa spår inte bara i Bosnien-Hercegovina utan i hela världssamfundet som inte klarade av att skydda 8 000 människor.

De över 8 000 vita gravstenarna som uppförts vid minnescentret i Srebrenica påminner om efterkrigstidens värsta folkmord. Lägg märke till att Bosniens flagga är gul och blå – liksom Ukrainas!
Bild: shutterstock.com(köpt bild

Det dröjde många år innan de ansvariga militärerna och politikerna fick sina straff efter Srebrenica-massakern. Efter massakern flydde Ratko Mladic och höll sig gömd ända till 2011 när han greps utanför Belgrad. Då hade han lyckats undkomma rättvisan i 16 år. Han fördes direkt till Krigsförbrytartribunalen i Haag och dömdes 2017 till livstids fängelse för krigsförbrytelser, bland annat för folkmordet i Srebrenica och belägringen av Sarajevo.

Ratko Mladic tillsammans med den medskyldige bosnien-serbiske presidenten Radovan Karadzic 1995
Bild: Sleeping with Pengovsky

Ratko Mladic´ stöttepelare i kriget i Bosnien var Bosnien-Serbiens president Radovan Karadzic. 13 år efter massakern i Srebrenica greps Karadzic i Serbien och fördes till krigsförbrytardomstolen i Belgrad. Han fördes senare till krigsförbrytartribunalen i Haag och dömdes den 24 mars 2016 till 40 års fängelse för folkmordet i Srebrenica, andra krigsbrott under kriget i Bosnien och för brott mot mänskligheten.

Det tog alltså decennier innan rättvisa kunde skipas mot de ytterst ansvariga för krigsförbrytelserna i Bosnien. Detta visar hur svårt det är för en internationell domstol att utdöma straff för krigsförbrytelser och folkmord.

Det kan kanske kännas aningen djärvt att just nu dra paralleller med folkmordet i Srebrenica som krävde 8 372 människors liv och avrättningarna i ukrainska Butja. Jag gör det ändå trots att omständigheterna i Ukraina ännu inte är utredda, trots att ingen idag vet hur många människor som har slaktats och om man överhuvudtaget kan tala om folkmord. Vissa folkrättsexperter i Sverige vågar idag inte ens använda begreppet folkmord om det som har skett i Ukraina. Man nöjer sig med begreppet krigsförbrytelser – vilket är allvarligt nog.

En utslagen stridsvagn
Bild: twitter.com

Samtidigt är kriget i Ukraina inte över. Ryssarna har grupperat om sina styrkor för att sätta in sina kanske hårdaste stötar i öster och söder. Hur många civila och oskyldiga människor kommer att dö av ett nackskott under de veckor, kanske månader, som vi har framför oss? Det kanske till slut kan bli så att Srebrenica och Ukraina blir jämförbara storheter när det gäller folkmord.

Nästa stora fråga är hur ukrainska domstolar och till sist krigsförbrytartribunalen i Haag ska lyckas spåra de ansvariga bakom  massakrerna i Ukraina. Sannolikt är det inte Vladimir Putin personligen som har beordrat avrättningarna. Å andra sidan är det inte heller säkert att det är ryska soldater som på eget bevåg har begått de här morden. Det måste finnas befäl på lägre och kanske medelhög nivå som har beordrat detta.

Det handlar om att kunna spåra dessa, ta dem till fånga, förhöra dem och döma dem. Jag avundas inte de åklagare och de domstolar som ska göra det jobbet. Men det måste göras.

Glöm inte Srebrenica! Glöm inte Butja, Irpin och Mariupol!

 

.