Mellan hägg och syren … eller ska det kanske vara mellan syren och midsommarblomster?

 

När jag gör pauser i mitt skrivande på boken om min systers tragiska och sorgliga liv tar jag mobilen med mig, går ut i skogen och tittar efter hur långt sommaren har framskridit. Och det är naturligtvis  l – å – n – g – t ! Somliga säger att våren kom alldeles för sent. Det kanske till viss del är sant. I varje fall var vintern väldigt lång.

Liljekonvaljen är här lagom till mors dag

Nu säger andra att sommaren har kommit alldeles för tidigt. Struntprat! Sommaren kan aldrig komma för tidigt. Om det har varit en del obalanser i årstidsväderleken i år, så har balansen nu återställts. Det kan jag hävda med stöd av en enda sak, nämligen när liljekonvaljerna börjar blomma.

Liljekonvaljen är här

Av hävd ska liljekonvaljerna blomma till mors dag, alltså sista söndagen i maj. På söndag är det mors dag. Och vet ni vad? Jo, idag fotade jag de första blommande liljekonvaljerna på vår tomt! Liljekonvaljerna kom i rätt tid (kan alltså inte jämföras med SJ och tågtrafiken). Balansen är återställd. Wow.

Massor av liljekonvaljer på berget ovanför vårt hus

Det finns folk, inte minst på kvällstidningarna, som påstår att vi har extremväder i Sverige nu. Vadå extremväder? Vi har det härligt varmt och skönt, 22-23 grader i skuggan. Det är verkligen inte extremt. Det är precis så det ska vara för att människan ska vara lycklig.

Här kommer ett litet kollage av vår-sommarbilder. Häggen har slutat blomma men syrenerna blommar fortfarande för fullt. Så i befinner oss nu exakt i tiden mellan ”syren och midsommarblomster”.

I synenernas tid

 

Nej, det är inte höst. Det är rödeken som visar upp sina nya löv

 

Maskrosen leder vackert och inbjudande mot mig

 

Mera maskros
Ännu mera maskros

 

Blåbär i vardande

 

Även små granar kan bli
stora

 

Kring den gamla granstubben sjuder det av liv

 

Blåbär i vardande

Tidig morgon i Västerhaninge. Glöm bort bilarna i bakgrunden. De råkade komma dit före mig.

 

Tidig morgon i Västerhaninge (glöm bilarna i bakgrunden)

 

Solnedgång vid Vedasjön
(sjön är skymd bakom träden)

 

När jag idag var ute och fotade blommor så hoppades jag hitta lilla Sigrid som låg och njöt av solvärmen i nägon tuva. Men nej, Hon syntes inte till. Men när jag gick in och började ladda ner bilderna i datorn kom hon plötsligt rusande in till mig i rummet och började stöka. Jag försökte ta några bilder på henne. Men tyvärr … så här blev resultatet. Oskarpt.

Det är alltid …
… omöjligt att få …
… skarpa bilder på …
… Sigrid, eftersom hon alltid har så himla bråttom.

Men matte är förstås skarp som vanligt.