Mordet under Almedalsveckan i Visby igår visar än en gång att Sverige inte är något tryggt land att leva i.

 

Det går idag inte en dag utan att minst ett mord begås i Sverige. Kriminella män mördas av andra kriminella män. Kvinnor mördas av sina egna män eller pojkvänner i en aldrig sinande ström. Det har på senare tid känts som om vi håller på att bli immuna mot allt detta dödande, att vi har börjat rycka på axlarna inför en nyss avslutad skjutning, att vi inte bryr oss längre. Det är ju ändå mest kriminella med invandrarbakgrund som mördas. Who cares?

Ing-Marie Wieselgren
Bild: hejaolika.se

Men det är inte sant. För igår eftermiddag i strålande sol mitt i ett folkrikt och brusande Visby mördades en 64-årig kvinna, som varken var kriminell eller hade invandrarbakgrund. Kvinnan hette Ing-Marie Wieselgren, var 64 år gammal, överläkare och verksam som psykiatrisamordnare vid Sveriges Kommuner och Regoner (SKR). Kvinnan satt och fikade tillsammans med några kollegor i väntan på det seminarium om psykisk ohälsa som hon strax skulle leda inom ramen för Almedalsveckan.

Ing-Marie Wieselgren
Bild: mobile.twitter.com

Men hon fick aldrig chansen att leda detta seminarium i det ämne som låg henne varmast om hjärtat, nämligen hur samhället måste agera för att motverka psykisk ohälsa. Istället fördes hon med flera djupa knivhugg i kroppen och döende till Visby lasarett där hon senare avled.

Det är en paradox utan dess like. Offret hade ägnat hela sitt liv åt att bekämpa och försöka bota psykiska sjukdomar och problem. Nu mördades hon av en 32-årig psykisk störd man från södra Sverige, en man som före mordet uppenbarligen redan hade utsett henne till offer. Ändå säger polis och åklagare att det inte fanns några kopplingar mellan offret och gärningsmannen.

Visby
Bild. speakersandfriends.se

Idag häktades 32-åringen på sannolika skäl misstänkt för mord. Han har också erkänt gärningen. Enligt kammaråklagare Petra Götell, som leder förundersökningen, var den avlidna kvinnan målet för attacken. Mördaren måste alltså ha känt till eller känt igen Ing-Marie Wieselgren och enligt åklagaren ska mordet ses som en protest mot den psykiatriska vården i Sverige.

Visby
Bild: ellevio.se
Visby
Bild: almedalveckan.info

Den 32-årige gärningsmannen är nu inte bara mördare. Han har också under många år ha haft starka nazistsympatier och varit engagerad i den nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen NMR. Han ska också ha varit en återkommande skribent i Nordiska Motståndsrörelsens nättidning Nordfront där han ska ha spridit antisemitiska och förintelseförnekande konspirationsteorier. Han har också gett uttryck för sympatier med det nationalistiska och högerpopulistiska partiet Alternativ för Sverige.

Polisen har sagt att den 32-årige mördaren lider av psykisk ohälsa. I de första kontakterna med polisen ska han ha uppvisat tydliga tecken på att han inte mår bra.

Nej, tacka sjutton för det. Han har ju just mördat en fullkomligt oskyldig människa.

Ing-Marie Wieselgrlen
Bild: linkedIn.com

Än en gång hände det alltså. Än en gång blev en oskyldig människa mördad på öppen gata och mitt på dagen när hon satt och drack kaffe vid Donners plats i Visby. Ing-Marie Wieselgren kände sig säkert oerhört trygg när hon befann sig där. Hon var inte utsatt för något hot. Hon hade inga ovänner. Dessutom vimlade det av poliser över hela Visby som skulle se till att säkerheten för de tusentals deltagarna i Almedalsveckan upprätthölls.

Men än en gång misslyckades polisen. För vem kunde veta att den där 32-åringen kanske hade rest till Visby enbart för att mörda Ing-Marie Wieselgren? Detta visar att det inte finns något som heter trygghet och säkerhet. Vem som helst i Sverige kan när som helst bli skjuten eller knivmördad om han eller hon skulle råka komma i vägen för en galning.

Visby
Bild: gotland.com

En annan paradox i sammanhanget är att Almedalsveckan ju har gjort sig till en mötesplats för människor som vill träffas och prata politik. Almedalsveckan är internationellt unik därför att vem som helst kan åka dit och uppleva en vecka av debatt och åsiktsutbyte i total öppenhet. Sverige har ju gjort sig till profet för öppenhet, frihet och demokrati.

Tyvärr har denna öppenhet och frihet flera gånger visat sig vara en chimär. Det började med Olof Palme som sköts ihjäl mitt på Sveavägen fredagskvällen den 28 februari 1986 när han hade varit på bio med sin hustru.

Olof Palme
Bild: regeringen.se

Det fortsatte med Anna Lindh som den 10 september 2003 stacks ner av en galen knivmördare när hon var på NK för att köpa kläder.

Anna Lindh
Bild: distrikt.socialdemokraterna.se

Det fortsatte med terrordådet på Drottninggatan den 7 april 2017 när en galning från Uzbekistan, Rahkmat Akilov, vräkte sig fram i fredagsrusningen på Drottningsgatan i en stulen lastbil och mejade ner minst femton personer. Fem människor fick sätta livet till för denne galnings verk.

Rakhmat Akilov
Bild: facebook.com

Och igår. Ing-Marie Wieselgren, en svensk läkare som trodde att hon var säker när hon drack sin eftermiddagsfika i folkvimlet mitt i Visby. Inte ens hon var säker.

Och hon kommer inte att vara den sista.

Kommer Almedalsveckan att läggas ner nu? Nej, det tror jag inte. Snarare tvärtom. Våra folkvalda kommer att hävda att det nu är viktigare än någonsin att värna om öppenheten, demokratin och människans självklara rätt att röra sig fritt på gator och torg utan att riskera att bli skjutna eller knivskurna. ”Vi får inte låta oss skrämmas av våldverkarna. Vi måste stå upp för vårt fina öppna och demokratiska samhälle”, kommer det att låta.

Tanken är vacker – men den lurar oss att tro att vi är trygga. Vi är oftast trygga. Men inte alltid.

DJ Battle
Bild: jcdecaux.se

Redan igår, dagen för knivmordet i Almedalen, bestämde sig vissa deltagare där för att ”the show must go on” – trots att det några timmar tidigare hade begåtts ett brutalt mord bara några meter bort. Därför ordnades på kvällen den urlöjliga, redan tidigare hårt kritiserade men traditionsenliga tävlingen DJ Battle, ett musikjippo som arrangeras av tidningen Dagens Media i samarbete med kommunikationsbyrån Assefa Communications. DJ Battle betraktas av somliga som höjdpunkten under Almedalsveckan där politiker och andra får tävla om vem som är den bäste DJ:n för kvällen samtidigt som spriten och champagnen flödar.

Bild: almedalsveckan.info

Detta förljugna jippo, som kom till för att skapa PR kring den lilla tidningen Dagens Media, utsattes idag med all rätt för ett generalangrepp av upprörda människor. Hur kan man anordna ett jippo av det här slaget timmarna efter det att det skett ett brutalt mord mitt i Visby? var den fråga som ställdes. ”Obeskrivligt smaklöst och respektlöst” var ett omdöme. ”Man ser mordplatsen från scenen”, var ett annat konstaterande.

DJ Battles kommunikatör, PR-stjärnan Lili Assefa, fick stå vid skampålen idag. Hon förklarade att polisen hade sagt att det var lugnt i Visby och att det inte fanns någon hotbild. Därför skulle man inte ställa in.

Empatilöst och hjärndött, säger jag.

Så festen kunde fortsätta. Pinsamt. Smaklöst. Omdömeslöst. Empatilöst. Hjärndött. Säger jag.