Igår, fredag, var det åter dags för mig att få vara med som kommentator och nyhetsanalytiker i TV4:s Nyhetsmorgons nyhetspanel. Ämnena för dagen var förstås dopingen inom idrotten efter avslöjandet att Norges skidstjärna nummer ett Martin Johnsrud Sundby häromdan blev avstäng för doping.

Tyckare tillsammans med mig var Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller. Dessutom deltog TV-producenten Erik Hörstadius som tyckte att all doping skulle släppas fri. Detta protesterade jag naturligtvis vilt emot med tanke på vilka skador ett fritt dopingmissbruk skulle åsamka inte bara själva idrotten utan framförallt idrottsutövarna. Fri doping skulle leda till att en del idrottare skulle börja missbruka amfetamin och andra centralstimulerande substanser. Amfetamin är det mest prestationshöjande medel som finns men som vi vet har det lett till en säker och dramatisk död för flera idrottsmän.

Dagens andra ämne var förstås Turkiet och president Erdogans arbete på att göra Turkiet till en odemokratisk förtryckarstat.

Senare på dagen träffade jag min allra äldsta väninna, ja inte äldsta ifråga om ålder men den kvinna jag har varit väninna med under längst tid i mitt liv. Hon heter Marianne Kristoffersson och vi träffades första gången 1966 på en kurs i spanska för utlänningar vid universitetet i Barcelona. Sedan har vi hållit ihop – dock med längre och kortare avbrott. Just vid den här tiden för 50 år sen inleddes vår vänskap och det är väl något som är värt att fira.

 

 

Det var underbart att få träffa Marianne igen. Jag bjöd henne på lunch på Lydmars Restaurang på Blasieholmen i Stockholm. Ofta funderar jag på hur svårt det är att skaffa sig nya vänner. Till sist är det alltid de äldsta vännerna som gäller och som finns där när man behöver dem.

Under 20 dagar fram till och med idag har jag följt cykelloppet Tour de France och utsändningarna därifrån i TV4. Jag har suttit som fastklistrad vid TV:n. Jag kan aldrig upphöra att fascineras av cykelsporten, särskilt de tre veckor långa och för åkarna fasansfullt plågsamma dagsetapperna i solsken, hetta, ösregn, hagel, livsfarliga utförslöpor och plågsamma klättringar i Pyrineerna, Jurabergen och Alperna.

I morgon, söndag, avslutas årets Tour de France med en defilering på Champs d´Elysées i Paris. Jag sörjer över att detta fantastiska skådespel nu är slut för det här året.

Men den 20 augusti startar ett nytt proffslopp på cykel, Vueltan i Spanien. Den tänker jag också njuta av. Under Vuelans sista dagar kommer Bosse och jag för övrigt att befinna oss i just Spanien.