Vet ni vad det är för likhet mellan justitieminister Morgan Johansson och en klöveräng på försommaren? Jo, det vet jag. Båda två lyser det grönt om!!

Visst var det en dålig ordvits? En typisk göteborgsvits, kan man säga  men samtidigt är det faktiskt sant. För lika skirt grönt som försommarängen lyser, lika grönt ljus blev det för Morgan Johansson i samband med misstroendeförklaringen i riksdagen igår. Med blott en rösts övervikt överlevde både han och Magdalena Andersson. Hon hade ju lovat att avgå om Morgan Johansson fälldes. Du behövde ingen avgå.

Morgan J. fick nu tre månaders frist som justitieminister. För ni tror väl inte att han kommer tillbaka som justitieminister om Magdalena Andersson skulle få uppdraget att bilda regering igen efter valet? Nej, då åker han ut. Sanna mina ord. Även om jag tycker att det var fullkomligt onödigt av Jimmie Åkesson att kräva den där misstroendeförklaringen mot justitieministern så delar jag faktiskt både Åkessons och Ulf Kristerssons uppfattning om hur Morgan Johansson har skött sitt ämbete under de snart åtta år om har gått sen han tillträdde 2014.

Det stämmer helt och fullt att gängskjutningarna, morden, sprängningarna, dödandet och den allmänna oron på gator och torg i Sverige aldrig har varit så iögonenfallande som under Morgan Johanssons åtta år på justitieministertaburetten. Nu kan man inte lägga hela ansvaret för det fasansfulla och växande våldet i det svenska samhället på Morgan Johansson. Men det är han som har det yttersta ansvaret för polisen och kriminalvården. Man löser i och för sig aldrig ett stort politiskt problem genom att avsätta en minister. Det är mest en symbolhandling som alltid måste följas av konkreta åtgärder för att komma till rätta med den utveckling som går åt helt fel håll.

Jag tycker dock att gårdagens spektakel i riksdagen med den fåniga förtroendeomröstningen var det mest ointressanta och förutsägbara som den här riksdagen har åstadkommit under snart fyra år. Ett kraftfullt slag i luften, kan man säga. Det kändes mera som ett kosläpp, alltså som när bönderna släpper ut sina kossor och kalvar på bete för första gången på våren. Precis så uppträdde riksdagen igår och det renderar inte något särskilt högt betyg åt våra folkvalda.

Förresten har jag läst någonstans att orsaken till att korna hoppar, skuttar och kesar så förfärligt när de kommer ut i hagen på vårarna inte är att kossorna och deras kalvar är glada och lyckliga utan på att de är blinda efter att ha vistas i den mörka ladugården under hela vintern. När de möter solljuset ser de ingenting och och blir så förvirrade att de beter sig på det här klumpiga viset.

Jag har med detta inte påstått att våra riksdagsledamöter och regeringsledamöter skulle vara blinda – men inte långt ifrån. Istället för att ägna sig åt skenmanövrer och symbolhandlingar som misstroendeförklaringar och annat borde de ägna sig åt politik.

Men det här blogginlägget skriver jag inte alls bara för att få kasta lite skit på våra folkvalda. Detta skriver jag istället för att få visa upp de traditionella försommarbilder som jag alltid tar på exakt samma ställe varje år, nämligen på vår egen tomt.

Det är bilder på ekarna, som fortfarande är gröna och ännu inte förstörda av den förhatliga ekstyltmalen, som har plågat oss här i Tungelsta i snart tio år och som systematiskt äter upp de gröna eklöven. Om några veckor kommer eklöven att vara så gråbruna att man tror att det redan är höst.

Jag filmar också maskrosorna i all sin skönhet. Maskrosor har dåligt rykte, och påstås av somliga vara en så kallad invasiv växt – men maskrosen är en mycket vacker blomma.

Det är också liljekonvaljerna som gömmer sig så blygt bland sina stora gröna blad. Om du plockar liljekonvaljer och sätter dem i en vas inne, tänk då på att inte dricka av blomvattnet. Det förgiftat och kan leda till en plågsam död.

Jag fotograferar också klövern som växer så frodigt i vår minimala gräsmatta.

Jag gläds samtidigt av den sköra skönheten hos de små buskarna med sina vita blommor som försöker överleva i den torra jordmånen bland ekar, granar, tallar och blåbärsris på vår karga skogstomt. Buskarna liknar hägg men jag tror inte att det är hägg utan japansk olvon.

Om någon trädgårdsexpert hävdar att jag har fel, så rätta mig bara.