Häromdagen ägnade jag nästan tjugo timmar åt att baka de läckraste bakverk. Denna gång löpte jag lyckligtvis ingen risk att åka ut efter halva baktiden – som jag dessvärre gjorde i ”Hela kändissverige bakar” för en tid sen. Den gången var det framförallt småkakorna som ställde till ett h-e för mig. I TV4 fick jag därför aldrig chansen att visa vilka häftiga och goda tårtor jag kan baka.

Men när Året Runt ringde för en tid sen och undrade om jag ville ställa upp och baka för ett bildreportage i tidningen, så var jag naturligtvis inte sent att tacka nej – trots att jag inte fick ett öre i ersättning. Det får man aldrig när man har fyllt 70+, vilket jag tycker är oanständigt.

Hursomhelst så bestämde reportern Madeleine Reuterswärd och jag att jag skulle baka min vackraste gräddtårta, mina special-kandelbullar och bananmuffins. Så blev det också. Redan dagen innan var jag tvungen att baka en sockerkaka som grund för tårtan. Jag hade visserligen först tänkt göra det enkelt för mig och köpa fyra färdiga tårtbottnar men när jag väl skulle handla alla ingredienserna till baket, glömde jag naturligtvis det viktigaste: tårtbottnarna.

Så det blev fatt ställa sig och vispa till en perfekt sockerkaka istället.

 

Dagen därpå, det var i onsdags i förra veckan, startade jag redan klockan åtta på morgonen med att fylla tårtan med diverse godis, bl a marsankräm, äpplemos och en härlig kräm på bananer, f’ärska jordgubbar och jordgubbssylt. Tårtan fick därefter stå några timmar och ”dra till sig” de saftiga ingredienserna.

Klockan elva på förmiddagen satte jag bulldegen, blandade ihop alla ingredienser, bakade degen och lät den jäsa. Medan bulldegen jäste vispade jag grädde till tårtan.

Då hade reportageteamet från Året Runt redan kommit, reportern Madeleine Reuterswärd, fotografen Ann Lindberg och assistenten Linn Johansson.

Plåtningen av tårtan, bullarna och muffinsen tog en evig tid. Problemet var ljuset. Det var alldeles för mycket sol på vår inglasade veranda. I Sverige brukar huvudproblemet aldrig vara att det är för mycket sol – motsatsen brukar gälla – men i onsdags eftermiddag hade vi too much of sun.

Så det blev att sätta upp ljusreflektorskärmar lite överallt för att dämpa ljuskontrasterna.

Tillsammans hade vi en underbar eftermiddag.

Dagen avrundades med att vi tillsammans åt av den fantastiska tårtan. Bosse åt mest. Han tog nästan en fjärdedel av tårtan vid första försöket.

Jag var lite mer försiktig eftersom min sjuka mage inte tål just tårtor. Det är mycket tråkigt eftersom tårtor är det godaste som finns. Men i mitt fall handlar det om att välja ett liv utan smärtor och besvär som möjligt och därmed avstå från frestelser som kanelbullar och gräddtårta.

När reportaget kommer in i tidningen har jag inte ett aning om. Jag hoppas i alla fall att det inte publiceras till vintern. Stekande solljus, gröna träd och rosor i sommarens färger skulle väl kännas lite konstigt i januari.

Efter den långa och varma dagen i bakstugan var jag så slut att jag var tvungen att gå och vila mig i flera timmar – medan Bosse såg till att tårtan i kylskåpet blev mindre och mindre.

”Jag gör ju det här för din skull, för att du inte ska behöva äta tårta och må dåligt”, förklarade han utan någon större övertygelse. Gör du det, lilla Bosse, men se för guds skull till att du inte går upp i vikt.