Sverigedemokaternas tiggarkampanj i tunnelbanan – rekord i snuskighet och populism

Först vill jag framföra en stilla undran när det gäller min blogg. Hur kommer det sig att folk bara är intresserade av att läsa mina blogginlägg om de handlar om tiggare, flyktingar och Sverigedemokrater? Jag skriver på min blogg i stort sett varje dag. Jag tar upp de mest skilda ämnen, alltifrån dopingmissbruk bland idrottsmän och apotekens sätt att fungera till den grekiska finanskrisen och mera näraliggande och vardagliga ting som blommor, djur och kläder.

Ändå är det när jag skriver om romska tiggare som folk kastar sig över min blogg, skriver kommentarer, skäller på mig eller på varandra. Visst är jag jätteglad när jag kan få människor aktiverade och engagerade men det måste väl för sjutton finnas några andra frågor som också är värda att debattera i vårt samhälle än bara främlingsfientlighet och tiggeri?

Häromdagen skrev jag ett blogginlägg med rubriken "De romska tiggarna uppträder alltmer hotfullt". Det var en enkel skildring av vad som hände min man när han skulle kasta tidningar på sopstationen i Västerhaninge. Den sortens berättelser ur verkligheten måste man väl få skriva.

Den bloggen fick minsann många besökare. Igår hade jag 23 516 unika besökare på min blogg, idag fram till kl 22 20 ännu fler, nämligen 26 513. Säkert kommer folk att fortsätta att gå in och läsa just denna sida.

Ändå tycker jag att det är tragiskt att det bara finns en enda fråga värd att debattera i Sverige idag, nämligen frågan kring flyktingar, asylpolitik, EU-migranter och tiggeri. Det är ett fattigdomsbevis och ett bevis för hur trångsynt och enögt vårt samhälle har blivit.

Så till det som den här bloggen egentligen skulle handla om, nämligen Sverigedemokraternas minst sagt kritiserade tiggerikampanj på Östermalms tunnelbanestation i Stockholm. Kampanjen vände sig lustigt nog till utländska turister. Texterna var skrivna på engelska. Sverigedemokraterna bad om ursäkt för att turisterna tvingades åse så många tiggare på Stockholms gator, som om folk från andra länder aldrig skulle ha sett en enda tiggare förrän de kom till Stockholm.

Kampanjen väckte en välmotiverad vrede, en vrede så stark att hela tunnelbanestationen igår stormades. Affischerna slets ner från väggarna och det uppstod kaosartade scener.

Detta fick idag Storstockholms Lokaltrafik, som administrerar tunnelbanan, att besluta att ta bort en del av affischerna – inte därför att de var osmakliga och olämpliga utan därför att de kunde hota säkerheten i tunnelbanan. Tillåt mig le.

Jag vet att jag som journalist borde hävda yttrandefriheten till varje pris men den här gången tänker jag inte göra det. Jag menar att det är en skandal att SL, ett kommunalt bolag i allmänhetens tjänst, upplåter sina tunnelbanestationer till den här sortens vulgära kampanjer.

Det innebär inte att politisk reklam ska förbjudas. Tvärtom. Självklart ska de politiska partierna får köpa annonsplats för att komma ut med sitt budskap. Men de som säljer annonsplatserna, i det här fallet SL, borde göra det med urskillning. Sverigedemokraterna säger att deras budskap är riktat mot dem som (eventuellt) organiserar tiggeriet. I sak är detta en rimlig ståndpunkt. Problemet är bara att det är tiggarna som drabbas. Hatet mot tiggarna triggas upp till oanade proportioner.

Tiggeriet på gatorna är ett stort problem. Ingen förnekar detta idag. Men det stoppas inte av den här sortens kampanjer. Regeringen höll den 24 juni en presskonferens, där justitieminister Morgan Johansson, jämställdhetsminister Åsa Regnér och kulturminister Alice Bah Kuhnke medverkade. Regeringen tillkännagav att man nu tänkte ta krafttag mot tiggeriet. Enligt Morgan Johansson skulle det bli lättare att avhysa tiggare som slagit läger på privat eller kommunal mark. Samtidigt skulle organiserat tiggeri kriminaliseras. Det lät ju alldeles utmärkt.

Hittills har vi förstås inte sett någonting av detta. Det kan möjligen bero på att det har varit semestrar och att regeringen ännu inte har börjat arbeta på allvar efter sommaren.

Samtidigt innebär Sverigedemokraternas kampanj mot tiggeriet att den paradoxalt nog vrider vapnen ur händerna på regeringen. SD monopoliserar nu tiggerifrågan, vilket kommer att leda till att regeringen tar sina händer ifrån den. För det som Sverigedemokraterna gör till sitt, det vill inte regeringen ta i. Den risken är uppenbar.

Det är tragiskt, eftersom gatutiggeriet och orsakerna bakom detta är en djupt allvarlig politisk fråga, där det krävs krafttag, inte bara från den svenska regeringens sida utan från hela EU. Men nu tror jag att regeringens handlingsförmåga är bortspelad.