Svante Werger heter en man som arbetar som strategisk rådgivare åt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB.

Han deltar nästan varje dag på Folkhälsomyndighetens presskonferenser i Solna där Anders Tegnell et consortes klockan 14.00 redovisar nya fall av coronasmittade svenskar, antalet fall totalt, antalet vårdade fall på IVA och till slut också antalet dödsfall. Men antalet dödsfall har alltid varit nedprioriterat på FHM:s presskonferenser. Jag vet inte varför.

Svante Werger har inte alltid särskilt mycket att berätta på presskonferenserna men han känns trygg och verkar veta vad han talar om. Nästan varje dag uppmanar han journalisterna på presskonferensen och alla dem som tittar på presskonferensen på TV att ”vara källkritiska”. Jag har ofta tänkt på det. Menar han att vi ska vara källkritiska mot s k fake news från Kina, Ryssland och USA eller menar han att vi också ska vara källkritiska mot myndigheterna, bland dessa Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen? I så fall har han ett ärligt uppsåt.

Tyvärr måste jag säga att medierna under den här coronapandemin har varit alldeles för         l i t e  källkritiska. Många har svalt den numera helgonförklarade Anders Tegnells ord med hull och hår. Sällan har det kommit några kritiska frågor. Och när de väl kommer viftar Tegnell nästan alltid bort dem med svaret: ”Det är inte Folkhälsomyndigheten som driver äldreboenden.” – ”Det är inte Folkhälsomyndigheten som bedriver sjukvård”. Och så vidare.

Idag tänkte jag vara källkritisk. Källkritiken gäller antalet bekräftade fall av covid-19 som redovisas varje dag av Folkhälsomyndigheten. Idag, måndagen den 4 maj 2020, redovisades 22 721 bekräftade coronasmittade personer i corona i Sverige. Antalet döda är nu uppe i 2 769 personer. Dödstalen kan vi snart börja lita på eftersom socialstyrelsen regelmässigt för statistik över dödsorsak som sen matchas mot Folkhälsomyndighetens egna siffror.

Men tro för guds skull inte på siffrorna över antalet smittade. Jag ska förklara varför och ta ett mycket konkret exempel ur verkligheten:

Jag känner en man som heter Björn. Han arbetar på bilverkstad i en kommun i Stockholms län. Han är 72 år gammal men arbetar alltså fortfarande trots att han är pensionär.

För några veckor sen insjuknade Björn hastigt. Han fick förkylningssymptom och sedermera svåra luftvägs- och andningsbesvär. Han fördes till sjukhus och vårdades där i över en vecka. Han var mycket allvarligt sjuk. Febern pendlade runt 40 grader i dygn efter dygn.  Han var helt utslagen och orkade inte ens resa sig ur sjukhussängen.

Han var själv övertygad om att han hade smittats av covid-19. Dock behövde han aldrig respiratorhjälp. Han kunde andas själv hela tiden. I förra veckan blev han utskriven från sjukhuset och var konvalescent i hemmet under några dagar.

Idag, måndag, var han tillbaka på jobbet. Hans arbetskollegor undrade vilken sjukdom han hade haft eftersom han hade varit så illa däran. ”Jag har fan ingen aning”, snäste han.  ”Jag blev aldrig testad för coronaviruset trots att jag bad om det! Jag tjatade på personalen att de skulle testa mig. Jag berättade att jag arbetade som bilmekaniker och att jag träffade mycket folk hela tiden och att jag därför ville bli testad”.

”Blev du inte testad???” undrade en kollega. ”Du låg alltså svårt sjuk på sjukhus med luftvägsbesvär och 40 graders feber och blev inte testad för covid-19?”

”Det stämmer”, svarade Björn. ”Jag blev f-a-n inte testad. Det var ingen som brydde sig. De svarade bara att jag inte behövde testas eftersom jag ju låg på sjukhus och fick den vård jag behövde.”

Den här historien är sann. It is based on a true story, som det brukar heta. Egentligen är jag inte det minsta överraskad över vad Björn berättade. Vi hör nästan dagligen talas om människor som varit svårt sjuka och sannolikt smittade av coronaviruset men som aldrig har blivit testade på sjukhus, inte ens om de har bett om det.

Björn är ett sådant fall. Var han sjuk i covid-19? Det får vi aldrig veta. Svårt sjuk var han i alla fall och symptomen överensstämde med covid-19. Med stor sannolikhet var han smittad.

Varför testar man inte patienter som är intagna på sjukhus med svåra och tydliga symptom? Varför vill man inte veta om dessa patienter har drabbats av covid-19 eller bara av en vanlig influensa eller förkylning? Borde inte myndigheterna uppmana sjukvården att testa så många som möjligt, inte bara för att kunna fastställa det exakta antalet smittade utan också för att kunna avföra dem som inte har varit smittade? Man lär sig ju något även av detta.

Om man testar så många patienter som möjligt skulle bilden av antalet smittade bli mycket mera med sanningen överensstämmande. Alla experter, inklusive Anders Tegnell, hänvisar alltid till det s k mörkertalet och att det är stort. Varför inte se till att mörkertalet blir mindre genom att testa fler?

Istället försätter sig myndigheterna själva i en situation där de inte har någon koll på hur utbredd pandemin egentligen är eller har varit i Sverige. Det borde väl vara av stort intresse för epidimiologerna på Folkhälsomyndigheten att veta vilken omfattning pandemin har och hur många svenskar som har varit smittade. Jag begär inte att sjuksköterskor ska åka hem till var och en och testa dem men man kan ju i alla fall testa dem som är intagna på sjukhus. Det är ett rimligt krav.

Eller är det så att myndigheterna helt enkelt  i n t e  v i l l  veta pandemins utbredning och omfattning? Ju större man ser till att mörkertalet blir genom att inte låta testa patienter på sjukhus, desto lindrigare ser Sverige ut att ha drabbats av pandemin. Då slipper Sverige-bilden bli naggad i kanten och den svenska strategin bli mindre ifrågasatt.

Myndighetschefer, ljug inte oss medborgare rakt upp i ansiktet. Jag bara ber. Berätta sanningen! Se till att bilden klarnar av hur utbredd pandemin är genom att testa alla dem som kan testas, inte minst dem har varit svårt sjuka. Hur ska vi annars kunna tro på er i fortsättningen?

Visst görs det tester för covid-19 idag men det handlar mest om tester av personer som arbetar inom vården. Men vårdpersonalens patienter på sjukhusen anser man sig uppenbarligen inte behöva testa.

Dessutom tycker jag att Folkhälsomyndighetens presskonferenser blir alltmer ointressanta. Samma mantra rabblas upp varje dag. Om en journalist gör ett försök att ställa en kritisk fråga, blir han eller hon snabbt avsnoppad av Anders Tegnell.

Jag tycker fortfarande att Karin Tegmark Wisell, överläkare i mikrobiologi och avdelningschef på Folkhälsomyndigheten, är bäst. Hon medverkade vid dagens presskonferens. Som alltid svarade hon lugnt, analytiskt, metodiskt och vänligt på de frågor hon fick. Hon snäser aldrig någon.