Den svårt cancersjuka flickan Linn Kvist, 10 år, kämpar för sitt liv. Hennes hälsotillstånd blir sämre för varje dag. Som jag berättade i ett inlägg på min blogg häromdagen har jag nu kontakt med ett framstående sjukhus i Tel Aviv i Israel, Sheba Medical Center, för att eventuellt söka hjälp för Linn där.

Jag har den senaste veckan haft daglig kontakt med den medicinska samordnaren på Sheba, Rozanne Laufert, och sjukhuset i Tel Aviv är beredda att ta emot Linn Kvist som patient. Men för att det ska vara möjligt för läkarna där att bedöma Linns cancer och hennes hälsotillstånd idag, behöver de få ta del av hennes svenska sjukjournal.

Den finns på Universitetssjukhuset i Linköping, där Linn, som bor i Skänninge med sin familj, har vårdats i över två år. Sjukhuset i Linköping har meddelat Linns föräldrar att de inte kan göra mera för Linn utan ger henne nu bara palliativ vård, alltså smärtlindring. Hon har legat inne på sjukhuset den senaste veckan för att få den smärtlindring hon behöver. Men någon ytterligare behandling eller operation är Universitetssjukhuset inte beredda att ge henne, bara ett s k värdigt slut.

Idag berättade Linns pappa Robert för mig att Universitetssjukhuset i Linköping inte vill lämna ut Linns sjukjournal till pappan. De hänvisar till brandväggar och andra s k säkerhetsargument. Journalen får ju inte komma i fel händer. Nej, självfallet inte, Den måste komma i rätt händer.

Och idag finns dessa rätta händer på sjukhuset Sheba Medical center i Tel Aviv, som kanske har en möjlighet att rädda, eller åtminstone förlänga, Linns liv.

Men läkarna på Univeristetssjukhuset i Linköping obstruerar när pappa Robert vill ha ut de nödvändiga journalanteckningarna. Detta har de enligt lag inte rätt att göra. En anhörig till en svårt sjuk patient har laglig rätt att ta del av sjukjournalen. Om pappa Robert sen måste skicka hela eller delar av journalen till sjukhuset i Israel så står det honom fritt.

Nu handlar det om dagar, i bästa fall veckor, för att Linn ska få en sista chans till behandling av sin svåra och galopperande cancer. I just detta ögonblick sätter sig sjukhuset i Linköping på tvären och hävisar till brandväggar och annat datastrunt. Ja, jag kallar det så idag, eftersom det handlar om ett litet barns möjlighet att överleva, inte att i första hand skydda sekretessbelagda uppgifter.

Linn är dödssjuk. Hon behöver läkarhjälp. Kan hon få den i Israel när inga läkare i Sverige vill behandla henne längre, så är det detta som är huvudsaken. Vad betyder snacket om ”brandväggar” och ”sekretess” för ett barn som håller på att dö.

Nej, nu djävlar, måste det hända något. Pappa Robert och Linn har lagen på sin sida. De har rätt att få ut Linns journal så att läkarna i Israel kan bedöma Linns sjukdom och kanske hjälpa henne med behandling. När ett litet barns liv står på spel, så börjar läkare på Universitetssjukhuset att dilla om ”brandväggar”. Vem bryr sig om brandväggar när det handlar om Linns liv eller död?

Så jag uppmanat Universitetssjukhuset i Linköping att omedelbart lämna över sjukjournalen till pappan. De behöver inte översätta den till engelska. Det går lätt att göra själv med hjälp av Google översättning.

Lilla Linns liv hänger nu på en skör tråd. Igår kom beskedet från en känd kirurg på Sarkom-kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, Otte Brosjö, som är specialiserad just på operationer av sarkom, alltså den cancerform som Linn lider av. Han vägrar att operera Linn eftersom han är rädd att hon ska bli allvarligt invalidiserad efter en operation.

OK. Det är kanske inte en operation lilla Linn behöver i första hand. Det är läkemedel som får tumören, som idag är stor som en fotboll och växer snabbt på Linns högra skinka, att minska i storlek. Först om detta är möjligt, kan en operation bli aktuell. Men vi är inte där ännu.

Förlåt mig om jag låter upprörd. Jag är upprörd. Jag blir vansinnig när jag hör hur svensk sjukvårdsbyråkrati leker med ett litet barns liv.

Universitetssjukhuset i Linköping anses vara det bästa universitetssjukhuset i Sverige.Visa det då, för Guds skull.

Eller har sjukhuset något att dölja? Är det därför man inte vill lämna ut journalen? Jag ställer bara frågan.