På spåret

Att få delta i på spåret under tre säsonger (2013-14, 2014-15 och 2015-16) var ett av mitt livs häftigaste upplevelser. Det var också något som jag aldrig trott att jag skulle få uppleva. Under alla år har jag sagt till mig själv, att om någon producent skulle fråga mig om jag ville vara med i På spåret så skulle jag omedelbart svara nej. Ett nej med eftertryck! Jag skulle aldrig kunna tänka mig att sitta i en fejkad tågkupé och göra bort mig inför hela svenska folket, att visa mina stora brister i allmänbildning, särskilt i musik och film.

På Spåret
Foto: Bosse Håkansson/SVT

Men fram till februari 2013 så var det lyckligtvis var det aldrig någon som frågade. Men så plötsligt ringde det en dag i februari i fjol. Det var Katarina Sahlin, producent på På spåret. Hon undrade om jag hade lust att delta i den kommande säsongen.
– Javisst, sa jag utan att tänka en tanke. Jag som i alla år inför mig själv lovat att aldrig tacka ja, jag hade nu i alla fall hamnat i denna ödesdigra fälla.

På Spåret
Foto: Bo Håkansson/SVT

Och så blev det. Min partner blev Jesper Rönndahl, ståuppkomiker, vetenskapsjournalist och otroligt allmänbildad. Han är en jättefin kille, snäll, gullig, omtänksam, rolig, vänlig, ja han har allt. Dessutom kan han en massa saker. Utan honom vid min sida hade jag aldrig kunnat gå så långt i programmet som till andraplatsen 2013 samt förstaplatsen 2014 och 2015.

På Spåret
Foto: Bo Håkansson/SVT

Mina blogginlägg om På Spåret

Mer om På spåret kan du läsa på svt.se.