Jag har för första gången i mitt liv drabbats av skrivkramp. Därför väljer jag istället att lägga ut några vackra och lite skojiga bilder från årets upplaga av Tour de France. De är väl värda att titta på!
I söndags kväll avslutades årets upplaga av Tour de France. Vann gjorde för andra året i rad slovenen Tadej Pogacar. På andra plats kom det unga danska stjärnskottet Jonas Vingegaard, en cyklist som kommer att låta tala mycket om sig under de kommande åren. En större begåvning har jag sällan skådat.
I övrigt finns det inte så mycket att säga om själva touren – förutom om den underbara natur, framförallt i den franska delen av Pyrenéerna med sina fantastiska berg, serpentinvägar, underbara små orter med kyrkan mitt i byn men också några glimtar från cyklisternas framfart i bergen.
Jag har tagit skärmdumpar från Tour de France/Eurosports sändningar. Det är upphovsrättsligt tillåtet, så jag använder dessa. Låt mig ta saker och ting i tur och ordning:
De underbara bergen
Cyklisternas vedermödor: vurpor, skrubbsår och den fasansfulla värmen
Serpentiner, serpentiner, serpentiner ..
Och alldeles raka vägar …
In i dimman …
Trångt i portgången
Kyrkor, gamla byar och vackra sjöar
Magi
Till sist …
Cykel är en fantastisk idrott – trots alla de dopingskandaler som har skakat sporten. Under årets Tour de France gjorde den franska polisen en jätterazzia på det hotell i staden Pau där cykelstallet Bahrain Victorious var inhysta. Man väckte cyklisterna mitt i natten och avkrävde dem bevis, Under flera timmar gick polisen igenom alla deras tillhörigheter i jakt på dopingpreparat eller otillåten utrustning.
Irritationen i laget var naturligtvis enorm. Samtidigt är det bra att polisen gör den här typen av räder, att samhället bryr sig och inte tolererar doping.
Avslutningsvis beklagar jag att Sverige nästan inte alls finns med i den internationella cykelsporten längre. I Tour de France fanns inga svenska deltagare, inte heller i Giro d´Italia. I Olympiska Spelen i Tokyo kommer inte en enda svensk landsvägscyklist att delta.
Sverige finns inte längre på den internationella cykelkartan. Det beror naturligtvis på en total oförmåga från Cykelförbundets sida att arbeta på rätt sätt för att göra svensk cykelsport stor igen. Den förmågan saknar förbundet idag – samtidigt som alla andra idrottsförbund gör allt för att växa och nå internationella framgångar.