”Jag har verkligen ansträngt mig …” – ”Jag har försökt förhandla … ” –  ”Jag har verkligen försökt bjuda till …” –  ”Jag har hela hösten arbetat för …” –  ”Jag har gjort mitt yttersta …” –  ”Jag har verkligen kompromissat …”

Jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag.

Så lät det när centerledaren Annie Lööf i förmiddags på en presskonferens redogjorde för varför hon och hennes parti beslutat att rösta nej till en ny regering ledd av Stefan Löfven. Något så kompromisslöst som Annie Lööf har jag aldrig hört i hela mitt liv. Det var dessutom en märklig och förvirrad presskonferens hon hade kallat till.

Så uttrycker sig alltså en partiledare som har 8.6 procent av väljarna bakom sig. Tala om att överskatta sin egen betydelse. Alla har under hösten av någon outgrundlig anledning sagt att det är Annie Lööf som har nyckeln till en ny regering. Har hon? Nej, knappast. Det måste vara ett skämt. En så ansvarslös politiker som Annie Lööf kan aldrig få förtroendet att inneha nyckeln till en regeringsbildning.

Istället för att vara konstruktiv och ge och ta har Annie Lööf i den senaste veckans förhandlingar med Stefan Löfven uppenbarligen gjort allt för att omöjliggöra en regering ledd av samme Löfven. Först röstade hon bort Stefan Löfven som statsminister efter valet. Sen sa hon nej till en regering ledd av Ulf Kristersson. Sen röstade hon nej till Ulf Kristersson i den första statsministeromröstningen och nu kommer hon att rösta nej till en regering ledd av Stefan Löfven. Kan detta kallas konstruktivt ansvarstagande??? Hon har röstat nej till allt – trots att Sverige fortfarande mer än tre månader efter valet står utan regering. Kan det kallas att ta ansvar för Sverige?

Hennes budskap vid dagens presskonferens var obegriplig och motsägelsefullt. Hon sa bland annat så här:

”Under de senaste fem dygnen har jag och centerpartiet arbetat dag och natt för att ett samarbete ska komma till stånd. Tyvärr måste jag konstatera att resultaten inte håller för ett samarbete. Jag är genuint besviken på att S inte tog chansen till ett blocköverskridande samarbete.”

Lööfs linje verkar ha varit att Centerpartiet – med sina 31 mandat och 8.6 procent av väljarna – skulle få en enormt och oproportionerligt stort ibflytande över Löfven-regeringens politik. Stefan Löfven skulle visserligen tillåtas bli statsminister men det var uteslutande liberal centerpolitik han skulle föra. Dessutom skulle han tvingas bryta allt samarbete med vänsterpartiet.

Kan man tala om något annat än ultimativa krav. Få politiska bedömare i Sverige idag förstår varför Annie Lööf agerar som hon gör. Man kan ju inte snacka om en genuin vilja till samarbete om man samtidigt kräver att Stefan Löfven bara ska driva centerpolitik. Det kallas inte att samarbeta, eftersom samarbete kräver kompromisser.

Jag kan i skrivande stund inte bedöma hur förhandlingarna mellan socialdemokraterna och centern-liberalerna har gått till, vad som har sagts och vad som inte har sagts. Jag kan heller inte bedöma i vilken mån Stefan Löfven har varit villig att kompromissa om socialdemokratins hjärtefrågor. Kanske har Löfven inte heller velat ge eller ta. Det återstår att se.

Annie Lööf meddelade idag också att centern kommer att lägga ner sina röster när omröstningen om budgeten ska hållas nu på onsdag. Hur liberalerna tänker göra råder det delade meningar om men lägger även Jan Björklund och hans riksdagskollegor ner rösterna i budgetomröstningen betyder det att det blir moderaternas och kristdemokraternas budgetförslag som kommer att segra.

 

 

I eftermiddag kommer Stefan Löfven att hålla en presskonferens. Jag återkommer om detta.