Det var säkert fem år sen vi senast träffades, Tobias Karlsson och jag. Vi dansade ju tillsammans i Lets Dance i TV4 2009 och kom på fjärde plats. De månader som Tobias och jag danstränade  tillsammans var några av de roligaste månader i mitt liv – kanske också i hans liv.

Trots att själva dansen var rent ut sagt för djävlig med ständiga smärtor i hela kroppen så uppvägdes de av den humor och de alla skratt vi belönade varandra med under träningen. Han var en underbar danspartner och en fin och stöttande vän.

Han stöttade mig när jag drabbades av cancer 2011 och vi fortsatte att träffas då och då på luncher på stan åtminstone fram till 2014. Sen gled vi isär. Vi hade lite sms-kontakt då och då men det kom aldrig så långt som till nya möten.

Han dansade vidare och koreograferade och blev en fantastisk konstnär i sin genre. Jag fortsatte mitt liv med På spåret, min blogg, mitt bokskrivande och mitt målande. Tobias kom ju på andra plats i den nyligen avslutade Lets dance-säsongen i år. Han dansade fantastiskt tillsammans med förra skidskyttestjärnan Magdalena Forsberg. Grattis Tobias! En fin prestation!

Så fick jag plötsligt ett sms från honom för några veckor sen. ”Elisabet, vi måste träffas igen”, skrev han. ”Ja, självklart!”, svarade jag. Vi bokade en lunch och idag träffades vi äntligen. Trots att vi inte har setts på så många år så kändes det som om tiden hade stått stilla. Det var precis lika roligt att möta Tobias idag som det var för tio år sen.

Nu har vi bestämt att träffas minst en gång i månaden i fortsättningen. Jag berättade också att jag gärna ville börja ta privatlektioner i dans för honom. Det tyckte han var en bra idé. Så lite dans kommer det förmodligen att bli för mig igen framöver.

Samtidigt måste jag passa på att lägga ut lite nytagna bilder på Bosses och min egen rådjursfamilj, som hälsar på oss många gånger varje dag. Titta och njut, särskilt av det lilla kidet som är jättebusigt och rymmer från sin mamma hela tiden.