Häromdagen överlämnade regeringens utredare Martin Ingvar ett förslag till utbildningsminister Jan Björklund.
Martin Ingvars förslag innebar att betyg införs redan från fjärde klass i skolan. Martin Ingvar är inte vem som helst. Han är hjärnforskare vid Karolinska Institutet och borde veta vad han talar om när det gäller de bästa sätten till god inlärning..

Buaropen har föga överraskande ekat sen förslaget publicerades. Särskilt upprörda har Lärarförbundet varit. Det finns sen många år ett inbitet betygshat i Sverige. Betygen anses gynna de duktiga eleverna och missgynna de svagare. Det är ett enögt sätt att se på saken. Betygen kan lika gärna fungera som en stimulans och ett sätt för elever från underprivilegierade familjer att hävda sig.

Jag talar av erfarenhet. Jag är tillräckligt gammal för att ha fått min skolutbildning i den gamla pluggskolan, som innehöll läxläsning och betyg redan från årskurs 1. Betyg i årskurs 1 och 2 ser jag dock som meningslösa. Däremot kan jag tänka mig betyg från årskurs 3 men Martin Ingvars förslag om betyg från fjärde klass är ett utmärkt förslag.

Klassbild från Brattåskärrsskolan i Sävedalen. Elisabet längst fram till höger.

Min sociala bakgrund har jag i arbetarklassen, d v s i den underprivilegierade klassen. Jag var dessutom kraftigt överviktig, ensam och mobbad. "Tjocka feta fläsk" var det vanligaste epitetet om mig när jag var barn. När min syster och jag bodde på barnhem när jag var fyra år, tvingades jag stå och äta för att gå ner i vikt. Det var en så förnedrande upplevelse att den påverkade hela mitt liv.

Men i skolan gick det bra för mig. Jag var ett av klassens ljus och magisterns fjäsk, som mina illvilliga klasskamrater beskrev mig. Jag hade lätt för mig. Läxläsningen gick som en dans och mina betyg blev
bara bättre och bättre. När jag gick ur sjätte klass hade jag sex "lilla a" i betyget. Det motsvarar väl dagens
MGV. Jag älskade skolan, jag älskade lektionerna men jag hatade rasterna. I klassrummet vågade jag ta för mig inför kamraterna men på skolgården blev jag mobbad och drog mig undan. Jag levde i ständig skräck för slag och sparkar, hånfullheter och kränkningar.

För mig var alltså de goda betygen i skolan det enda jag kunde vara stolt över. Det var mitt enda sätt att hävda mig gentemot mina mobbare. När jag vid terminssluten fick ta emot betygsboken kände jag att jag för en gångs skull "var något", inte bara en ful tjockis, som ingen ville vara med.

Därför har jag aldrig förstått varför så många svenskar avskytt och motarbetat betyg i skolan. De har inte förstått att bra betyg kan bygga upp självförtroende och självkänsla hos en begåvad men socialt underprivilegierad elev. Betyg i skolan river inte alltid ner. De kan också bygga upp. Så var det för mig och jag
är fortfarande stolt över att jag hade bra betyg i skolan. Utan dessa hade jag inte haft några konkreta bevis för att jag var någon.

Jag berättar inte det här för att skryta. Jag berättar det för att ni ska förstå att varje fråga har två sidor. Betygsdebatten i Sverige har bara visat den ena sidan.