Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om det svenska superfiaskot i årets upplaga av skidtävlingen Tour de Ski som avslutades igår, trettondagen. Det var en sorglig upplevelse för mig och för alla andra svenska skidentusiaster att se hur de svenska åkarna troppade av och åkte hem den ene efter den andre och att bäste manlige svensk (Jens Burman) kom på tolfte plats i touren sammanlagt med samma placering för bästa svenska, som blev Charlotte Kalla. För Burman var det ett fall framåt men för Kalla var det en mardröm.

Vann gjorde som vanligt norska Therese Johaug i utklassningsstil.

Jag tänker inte skriva ner Charlotte Kalla eller  – i likhet med många andra – börja räkna ner dagarna tills hon lägger av. Kalla är oavsett resultatet i världscupen hittills i år vår stora skidstjärna. Ingen kämpar som hon. Ingen har de senaste åren haft så många motgångar som Charlotte. Ändå körde hon Tour de Ski ända in i slutet.

När kallade anträdde slalombacken Alpe Cermis i Val di Fiemme igår hade redan mer än halva svenska skidlandslaget åt hem utan att fullfölja touren. Kalla åkte inte hem – trots alla motgångar. Hon ville testa sin kropp en gång till.

Det visar hur mentalt stark hon ändå är och ingen skulle bli lyckligare än jag den dag Charlotte Kalla återigen drar på sig sitt fantastiska solvargsleende efter en framgångsrik skidtävling.

 

Det här inlägget skulle egentligen handla om något annat, betydligt mindre seriöst. Det skulle handla om Calle Halfvarsson som genomförde Tour de Ski på ett påtagligt haltande sätt. Vissa etapper körde han utmärkt, medan han totalt tappade intresset för andra etapper. Calle har den fysiska styrkan för att vara en bra skidåkare – men det är något som fattas. Viljan kanske.

Hursomhelst fick vi under årets Tour de Ski se en helt annan sida av Calle Halfvarsson. HAN VAR GLAD!!!!! Det är inte ofta han är det. När han kom i mål och blev intervjuad av SVT:s charmiga reporter/programledare Moa Jörnmark så strålade någon slags glädje ur hans ögon.

Man har alltid varit van vid att se en sur Calle Halfvarsson. När han blir intervjuad efter tävlingarna har han aldrig tittat intervjuaren i ögonen. Istället har hans blick flackat fram och tillbaka men aldrig riktats mot den han talade med. Det har gjort ett dåligt intryck på tittarna.

Så har det inte varit den sista veckan. Inför Moa Jörnmark var det en sprudlande glad Calle vi kunde se. Han tittade henne hela tiden med värme och glädje i ögonen. Han pratade på och ville aldrig sluta. Detta var man inte van vid.

Nu ska jag dra en helt ovetenskaplig slutsats av detta: Jag tror att Calle Halfvarsson är förälskad i Moa Jörnmark. Kärleken lyste faktiskt ur ögonen på honom.

Och jag förstår honom. Lilla Moa är något av det finaste vi har på SVT just nu. Hon är pigg, glad, avspänd, humoristisk och väl påläst. Hennes intervjuteknik kan säkert lämna en hel del  att önska men det förlåter jag henne.

Det var till och med så att experterna i Vinterstudion igår, Johanna Ojala och Maria Pietälä Holmner, också hade sett att Calle Halfvarsson för första gången verkade glad och intresserad under intervjuerna. Men de drog officiellt inte samma slutsats om orsaken som jag.

Det får man väl inte göra i TV. Det är ju alldeles för oseriöst.