Jag kan idag avslöja ännu en skandal vid Södertälje sjukhus. Här på min blogg kan jag berätta att en manlig chefssjuksköterska i på Intensivvårdsavdelningen, IVA, vid Södertälje sjukhus i flera år har tagit ut en månadslön på uppemot 170 000 kronor genom att arbeta ett stort antal övertidstimmar, genom byte av arbetspass, som han tjänat ekonomiskt på och genom andra sätt att tillskansa sig mera pengar utan att någon i sjukhusets ledning reagerade eller försökte stoppa honom.

Inom parentes kan jag nämna att en genomsnittlig månadslön för en chefssjuksköterska i Stockholms län ligger på drygt 39 000 kronor. Den manlige chefssjuksköterskan i Södertälje, som är i 40-årsåldern, lyckades alltså tag ut mer än fyra gånger så hög lön som en normal chefssjuksköterska.

Detta har chefssjuksköterskan kunnat göra genom att själv attestera sina egna löneutbetalningar, vilket är både onormalt och märkligt. Den manlige chefssjuksköterskan har alltså på egen hand kunnat avgöra när och hur många pass han ska arbeta på sjukhuset. Han har ensam kunnat bestämma vilken inkomst han skulle ha.

Chefssjuksköterskan har till och med tagit lediga undersköterskepass men avlönat sig själv för dessa med sin egen skyhöga lön trots att det funnits lediga undersköterskor till dessa arbetspass.

Dessa uppgifter har jag fått från källor med god insyn i verksamheten. Samtidigt kan jag berätta att Södertälje sjukhus det närmaste året måste spara 40 miljoner kronor, något som kommer att drabba både patienter och personal.

Lönekontoret på Södertälje sjukhus har enligt mina källor tidigare varnat för de problem som kan uppstå om chefssjuksköterskor attesterar sina egna löneutbetalningar. Ändå tog det flera år innan någon i sjukhusledningen försökte stoppa chefssjuksköterskan.

Missbruket har alltså kunnat pågå i flera år utan att något har hänt. Personalen vid IVA har i och för sig tidigare klagat hos sin fackliga organisation över alla övertidstimmar som chefssjuksköterskan arbetade, övertidstimmar som med råge överskred det tillåtna antalet.

Skandalen med den manlige chefssjuksköterskans skyhöga lön briserade på sjukhuset i höstas och ledde till åtgärder någon gång i månadsskiftet november/december 2017.

Enligt mina källor ska verksamhetschefen vid Södertälje Sjukhus, Michael Gårdebäck, i samband med en utbildningsdag för de anställda ha avslöjat att chefssjuksköterskan ”hade förskingrat pengar genom att ha tagit ut månadslöner på uppemot 170 000 kronor”.

Enligt mina källor ska chefssjuksköterskan enligt verksamhetschefen ha fått sparken men tvingats arbeta tre arbetspass utan lön i samband med julhelgen, dels för att sjukhuset skulle klara julbemanningen, dels för att chefssjuksköterskan ”skulle få skämmas inför sina kollegor”.

Men ledningen för Södertälje sjukhus hade enligt mina uppgiftslämnare fram till dess valt att mörklägga skandalen. Någon polisanmälan mot chefssjuksköterskan gjordes aldrig. Det viktigaste ska enligt verksamhetschefen Michael Gårdebäck ha varit att chefssjuksköterskan ”försvann” från sjukhuset.

Många anställda på Södertälje är upprörda både över chefssjuksköterskans sätt att med märkliga metoder tillskansa sig enorma löneinkomster men också över att verksamhetsledningen inte anses ha berättat sanningen för personalen. När skandalen till slut blev känd belades personalen med munkavle.

När de anställda för några månader sen fick kännedom om skandalen kallade de verksamhetschefen Michael Gårdebäck och HR-chefen (personalchefen) till ett möte för att ge cheferna möjlighet att förklara vad som hade hänt. Men en av mina källor berättar att ”de båda cheferna vägrade att svara på personalens frågor”. Locket hade alltså lagts på.

För att skapa klarhet i den här historien tog jag i måndags (den 15 januari) kontakt med personalchefen Marianne Högbom vid Södertälje sjukhus. Jag bad henne bekräfta de uppgifter jag hade fått från mina källor.

Samma kväll svarade hon via mejl att hon skulle återkomma med svar så fort hon kunde. Två dagar senare, alltså idag, återkom hon till mig via mejl. Men någon bekräftelse av uppgifterna lämnade hon knappast. Istället skrev hon så här:

”Aktuell person är inte längre anställd hos oss men han har inte blivit avskedad. I bedömningen av ärendet har vi tagit hjälp av vår arbetsgivarorganisation PACTA. Vi har hittills inte kunnat finna att någon brottslig gärning har begåtts. Inget har varit hemligt. Dock är vi försiktiga i hanteringen av personalärenden”.

Marianne Högbom förklarar vidare att det just nu pågår ett utredningsarbete, som ännu inte är klart. Detta arbete, säger hon, ”får visa vilka åtgärder som behöver vidtas gällande godkännande av scheman, attestrutiner mm.”

Jag var inte nöjd med detta svar utan bad Marianne Högbom att återkomma med en ”bekräftelse” på att uppgifterna var korrekta. Detta har hon inte gjort, varför jag ikväll bestämde mig för att skriva det här blogginlägget.

Personalchefen förnekar alltså att chefssjuksköterskan skulle ha fått sparken, trots att mina källor uppger att verksamhetschefen Michael Gårdebäck inför personalen under en utbildningsdag förklarade att chefssjuksköterskan ”hade blivit uppsagd” och att han hade ”förskingrat pengar”.

Självklart är de sjukvårdsanställda värda betydligt högre löner än de har idag. Det gäller både sjuksköterskor och undersköterskor. Men genom att attestera sina egna löneutbetalningar kunna ta ut en inkomst på 170 000 kronor i månaden finns det knappast någon som försvarar.

Sjukhusledningens bedömning är att chefssjuksköterskan inte har begått något brott. Istället anser man att han har agerat i en ”gråzon” mellan det tillåtna och det otillåtna. ”Trolöshet mot huvudman” och ”förskingring” är väl de brottsrubriceringar som skulle gälla om mannen skulle bli polisanmäld.

Det här är en pinsam historia för Södertälje sjukhus, inte minst med tanke på sjukvårdens usla ekonomiska resurser. Jag kunde ju berätta för några veckor sen hur man på den geriatriska kliniken vid Södertälje sjukhus under sommaren 2014 behandlade sina äldre patienter.

När gamla patienter togs in för vård på avdelningen, delades de upp i två kategorier, dels de som skulle få hjärtlungräddning  (HLR) om de fick hjärtstopp, dels de som inte skulle få hjärtlungräddning utan skulle lämnas att dö. Och det var inte bara så att det var en tyst överenskommelse mellan läkare och sjuksköterskor. Det antecknades tydligt på patientlistorna vilka som skulle få HLR och vilka som inte skulle få det. Jag har själv sett dessa listor.

Många i personalen reagerade starkt på denna moderna form av ättestupa, något som ledde till att ”uppdelningen” senare togs bort.