Som ett mantra upprepar han samma sak varje dag, statsepidemiolog Anders Tegnell:

”Vi har misslyckats med att skydda våra äldre. Det som utmärker Sverige är att smittan har spridits så kraftigt på våra äldreboenden. Så har inte varit fallet i Norge, Danmark och Finland.”

Den mest ödesdigra konsekvensen av coronapandemin hittar vi på våra äldreboenden, inte minst i Stockholm. Det är egentligen det enda misstag som Folkhälsomyndigheten erkänner när det gäller den svenska strategin. I övrigt tycker Anders Tegnell att den svenska linjen har fungerat bra och tillbakavisar kritiken med att hävda att den har varit grundat på felaktiga siffror och dåligt underlag.

Varför smittan har spridits så kraftigt på äldreboendena är Folkhälsomyndighetens stora huvudvärk idag. Det ska nu utredas varför detta har skett. Smittspridningen på äldreboendena verkar vara ett mysterium, om man lyssnar på Anders Tegnell. Kanske är det inte alls något mysterium. Kanske finns det en ganska enkel och tydlig förklaring även om Folkhälsomyndigheten hittills har värjt sig mot frågorna.

Vid dagens presskonferens (tisdagen den 14 april) publicerade Folkhälsomyndigheten  några mycket intressanta stapeldiagram över smittspridningen bland svenskar med utländsk bakgrund. Redan för några veckor sen avslöjades det att patienter med somaliskt ursprung var kraftigt överrepresenterade i statistiken över coronasmittade. Det visade sig också att boende i de så kallade utanförskapsområdena i Stockholm, t ex Rinkeby, Tensta och Spånga, var överrepresenterade bland de pandemismittade. Förklaringen var att de boende i dessa områden inte hade fått tillräckligt mycket information på sina egna språk för att förstå att en svår pandemi höll på att sprida sig bland dem. Andra orsaker var trångboddhet, umgänge mellan generationerna, socio-kulturella skillnader och fattigdom.

Diagrammet visar följande när det gäller fem utrikesfödda befolkningsgrupper i Sverige, nämligen somalier, irakier, syrier, finländare och turkar. Siffran till vänster visar gruppens andel av den svenska befolkningen medan siffran till höger visar gruppens andel av de smittade. Skillnaderna är som synes stora!

Somalier             0.7 % av befolkningen            4.7 % av de smittade !!!

Irakier                  1,4 % av befolkningen            4.1 % av de smittade !!

Syrier                   1.8 % av befolkningen            3.3 % av de smittade

Finländare           1.4 % av befolkningen           3.2 % av de smittade

Turkar                   0.5 % av befolkningen           2.6 % av de smittade

Somalier och irakier i Sverige sticker alltså ut och är mycket kraftigt överrepresenterade när det gäller coronasmittan i förhållande till sin andel av befolkningen. Men även andra nationaliteter med utländsk bakgrund är överrepresenterade när det gäller att smittas i covid-19.

Vad har då denna statistik med situationen på landets äldreboenden att göra? Det jag nu kommer att skriva är inte vetenskapligt bevisat eller undersökt av någon. Det är mina egna slutsatser men jag tror att jag har upptäckt något mycket viktigt, som kan förklara varför vi har haft en större smittspridning av covid-19 på äldreboendena än på andra platser.

I Stockholmsområdet har 40 procent av dem som hittills har avlidit av covid-19 bott på äldreboenden. Samtidigt förnekar Anders Tegnell att smittan på äldreboendena beror på att den har kommit in på äldreboendena via vänner och anhöriga som har varit på besök.  Istället hävdar han att det är personalen på äldreboendena som har spridit smittan.

En mycket stor andel av dem som arbetar på äldreboendena (framförallt kvinnor) har utländsk bakgrund. Det handlar om undersköterskor, sjukvårdsbiträden, städare och andra yrkeskategorier. Under många år har det varit svårt att rekrytera personal till äldreboenden i Sverige. Detta har lett till stress och frustration bland personalen och sämre vård för de boende. På vissa håll har personalbristen på äldreboendena varit akut. Var femte person i personalen har saknat adekvat vårdutbildning.

I ett reportage i tidningen Expressen ifjol framkom att alltfler anställda på äldreboendena är outbildade för sitt arbete. Under 2018 hade bara 81 procent av de anställda på äldreboendena sjukvårdsutbildning. Under helgerna var andelen ännu lägre. Många av dem som arbetar inom äldrevården är födda i andra länder och har ofta dåliga kunskaper i svenska.

Enligt Expressen var 14 procent av personalen i äldreomsorgen 2005 födda i ett annat land än Sverige. 2017 hade andelen fördubblats, alltså till 28 procent. I Stockholm var mer än varannan anställd inom äldreomsorgen utlandsfödd. Kommunals ordförande Tobias Baudin förklarade för tidningen att det var ett allvarligt problem att en så stor del av personalen hade bristande kunskaper i svenska.

”Det är livsviktigt att man både har rätt utbildning och kan språket. De här vårdyrkena bygger ju på kommunikation. Arbetsgivare och politiker har tagit alldeles för lätt på detta problem”.

Enligt Tobias Baudin kan språksvårigheterna orsaka allvarliga misstag så att de äldre skadas. ”Det är en fråga om patientsäkerhet”, säger han.

Patientsäkerhet, ja.

Nu närmar jag mig den förklaring som jag tror finns till att covid-19 smittat så kraftigt på just äldreboendena. Många i personalen har utländsk bakgrund och har ofta stora språkproblem. Det handlar framförallt om kvinnor som kommit till Sverige som flyktingar eller invandrare. De tar tagit jobb inom äldreomsorgen eftersom det alltid finns jobb där. Tyvärr har det heller inte alltid krävts vare sig utbildning eller kunskaper i svenska.

Samtidigt vet vi att just de här kvinnorna lever i de områden där överdödlighet och ökad smittorisk i covid-19 ha konstaterats (se tabellen ovan). Vårdpersonalen har inte fått någon information värd att nämna på sitt eget språk om att en allvarlig smitta har nått Sverige. De har inte fått veta vare sig i sitt bostadsområde eller på sin arbetsplats hur de ska skydda sig själva och de gamla som de ska vårda. De kanske går till jobbet trots att de själva är smittade av corona men tror att de bara handlar om en oskyldig förkylning.

Invandrarkvinnorna inom vården och äldreomsorgen beskrivs ofta och med rätta som vårdens verkliga hjältar. Utan invandrarkvinnor skulle den svenska sjukvården och äldreomsorgen inte klara den enorma arbetsbörda som det innebär att ta hand om gamla och sjuka människor. Många svenskfödda kvinnor anser sig för ”fina” för att ta jobb inom äldrevården eftersom dessa jobb är stressiga, tunga och dåligt betalda. Det har därför ofta varit invandrare som har fått ta hand om de här jobben.

Jobb inom äldreomsorgen har låg status. Många invandrare är hänvisade till dessa jobb eftersom de kanske inte på grund av bristande utbildning eller dåliga språkkunskaper kan få något annat jobb. Får de sen inte veta att en pandemi av coronavirus sprids i Sverige så riskerar de att smitta dem som de egentligen är anställda för att skydda, nämligen de gamla.

Mina resonemang syftar inte till att skuldbelägga hängivna invandrare som arbetar i äldreomsorgen. Istället är det arbetsgivarnas ansvar att se till att deras personal har utbildning och godkända kunskaper i svenska. Arbetsgivarna på äldreboende är antingen kommunen eller något privat vårdbolag.

Arbetsgivarna är skyldiga att se till att de anställda inte kommer till jobbet om de är sjuka. Arbetsgivarna ska informera sina anställda i äldrevården hur de ska tvätta händerna, hålla avstånd till sina patienter och iaktta alla de regler som gäller för att förhindra smittspridning.

Att ansvaret för att coronasmittan har spridits så kraftigt på äldreboendena ligger hos dessa huvudmän, som har skött sitt arbetsgivaransvar på ett undermåligt sätt. Denna uraktlåtenhet kan ha lett till att alltför många äldre har avlidit av covid-19 – på grund av slarv från personalens och arbetsgivarens sida.

Det är dags att vakna nu! Kanske borde regeringen ingripa.