Det har gråtits hektolitervis med tårar under de senaste veckorna över företag i olika branscher som har drabbats så hårt av coronapandemin att de tvingats gå i konkurs, läggas ner eller genomgå rekonstruktioner.
Det är inte minst företag i modebranschen som har drabbats men också restauranger och andra bolag inom tjänstesektorn. Jag kan räkna upp några kända företagskedjor som fått problem, varav flera redan har gått i konkurs. Det handlar i mångt och mycket om företag i modebranschen, denna konjunkturkänsliga bransch. Här är några exempel:
Konkurser:
Klädföretaget MQ – konkurs
Klädföretaget Dea Axelsson – konkurs
Klädföretaget Flash – konkurs
Klädkedjan Joy – konkurs
Klädkedjan Marquet – konkurs
Musikkedjan 4sound – konkurs
Matbutikkedjan Paradiset – konkurs
Rekonstruktion eller andra åtgärder:
Barnklädeskedjan Polarn & Pyret – rekonstruktion
Sportbutikskedjan XXL – stora förluster (hade stora problem långt före coronapandemin)
Underklädesbutikerna Twilfit – rekonstruktion
Herrklädkedjan Brothers – rekonstruktion
Klädkedjan Department & Stores – rekonstruktion
Väskbutikskedjan Accent – rekonstruktion
Skokedjan Rizzo – rekonstruktion
Klädkedjan Morris – rekonstruktion
Sportkedjan Intersport – rekonstruktion
Klädkedjan H&M – masspermitteringar
Klädföretaget Lindex – problem men ännu inga åtgärder
Kappahl – minskad försäljning och korttidspermitteringar
När man tittar på en del av de här problemtyngda och hårt coronadrabbade företagen så finns det ett genomgående samband mellan dem: De har redan tidigare haft problem med sjunkande försäljning och förlorade marknadsandelar.
Det är företag, inom t ex klädbranschen, som jag länge har undrat hur de ens har kunnat klamra sig fast på marknaden, så dåliga och oattraktiva har de har varit för kunderna. Jag tänker till exempel på klädkedjan Lindex som har haft marknadsproblem i många år, som ständigt har förlorat marknadsandelar och som har bytt vd flera gånger om utan att det har hjälpt.
Jag vet varför det inte har hjälpt. Lindex har alltid haft ett dåligt koncept: tråkiga kläder, dåliga kvalitet på kläderna, dålig passform, mycket billigt skräp, slit-och-släng-varor, trendighetsgrad noll , ja, ett av de tråkigaste modekoncept jag vet – och jag känner till många eftersom kläder är ett av mina stora intressen.
Samma resonemang gäller Kappahl, som jag tror har överlevt sig själva i många år.
Ett annat exempel på ett klädföretag som nu har gått i konkurs är Flash. Samma omdöme gäller här. Ett märke utan ansikte och identitet, utan själ, utan kvalitet, utan lockande design. Jag är inte alls förvånad över att Flash nu har gått i konkurs.
Lika lite förvånad är jag över att ”tantklädkedjan” Dea Axelsson har tvingats till konkurs. Något tristare i klädväg går inte att hitta. Det är damkonfektion när den är som sämst, tråkigast och fulast. Ingen kommer att sakna Dea Axelsson. Den saken är klar.
Samma sak gäller damunderklädesföretaget Twilfit. Varför ska man köpa dyra underkläder på Twilfit när man kan köpa billiga och snygga underkläder på HM? Samma sak gäller Polarn & Pyret. Varför ska man köpa dyra barnkläder på P&P om man kan köpa lika bra kläder till halva priset någon annanstans?
Samma sak med klädföretagen Joy och MQ. De har länge haft problem med både försäljning och lönsamhet. Jag trodde faktiskt att Joy hade försvunnit från marknaden för flera år sen. På MQ kunde man någon gång hitta en snygg kavaj men dessa har ofta varit dyra.
Överhuvudtaget har det under många år förekommit en överetablering inom klädbranschen. Många företag och märken borde inte ens ha klarat konkurrensen så här länge. Det är bra att vissa av dem försvinner. De behövs helt enkelt inte.
Det som är djupt tragiskt i sammanhanget är att tusentals människor som arbetat i dessa butiker blir arbetslösa. Det är den negativa sidan av saken.
En viktig förklaring till att de minst attraktiva klädföretagen nu sviktar är e-handeln. När folk under coronapandemin uppmanas att stanna hemma så finns det bara ett sätt att köpa kläder på: Via nätet. Då finns jättar som Zalando (utmärkt e-handelsföretag), Amazon (dyrt och dåligt och långa leveranstider), Ellos (väldigt dyra idag), eskor.se (skor till bra priser), spanska Bershka och Stradivarius (billigt och hyggligt snyggt ungdomsmode), brittiska Marks & Spencers (mest för damer i övre medelåldern), Topshop, River Island, Asos med flera fräcka och ungdomliga brittiska klädföretag med tonvikt på e-handel.
Så konkurrensen är enorm. Det är en naturlag att vissa redan olönsamma och oattraktiva företag slås ut i en situation som denna. Det gör ingenting. Ingen kommer att minnas dem i alla fall.
Intersport och XXL, två stora sporthandelsföretag, då. Jodå, även inom sportbranschen finns en överetablering. Dessutom går det utmärkt att köpa sportkläder och sportartiklar på nätet som är både bättre och billigare än vad man kan köpa på dyra Intersport och svindyra XXL.
Jag kan tyckas cynisk, när jag resonerar så här men marknaden är hård. Den som inte har en tillräckligt bra produktidé och tillräckligt hyggliga priser kan till nöds hålla sig över vattenytan när tiderna är goda. Men dessa företag är oerhört sårbara när de tunga smällarna kommer – som nu när Coronan har slagit till och folks köpvanor har ändrats radikalt.
Det finns även andra branscher förutom klädbranschen där det behövs en sanering och där jag hoppas att pandemin kan ”hjälpa till”. Jag tänker på den nedsmutsade halvkriminella byggbranschen med alla dess oseriösa byggskuttar, som överlever med hjälp av billig utländsk arbetskraft och som aldrig betalar in ett rött öre i moms eller skatt till staten och heller aldrig tar något ansvar i efterhand för de jobb de utför.
Detta gäller givetvis också många restauranger, som också de drivs av oseriösa innehavare och finansieras med svart arbetskraft och ”moms- och skattefrihet”, om jag får uttrycka mig så. Många av dessa företag borde saneras bort.
Och de ska absolut inte ha något pengastöd från staten. Kanske kan coronapandemin göra att vi får ett sundare och bättre näringsliv, där seriösa företagare överlever men där klåpare och skattesmitare försvinner.
Tyvärr är jag dock inte alldeles säker på att detta kommer att ske, pessimist som jag är.