Det stundar stora och omvälvande förändringar i mitt liv – och givetvis också i min man Bosses liv. Det handlar om förändringar som kommer att kasta omkull mycket av det som jag har byggt upp i mitt liv under de senaste tjugofem åren. Men förändringarna är nödvändiga – inte minst av ekonomiska skäl. I två blogginlägg kommer jag att berätta vad som är på gång och jag börjar med det som ligger närmast i tiden.

Jag lämnar Spanien

Jag börjar med att sälja min lägenhet i Spanien. För en dryg vecka sen överlämnade jag lägenheten i Estepona i på spanska solkusten till en mäklare för försäljning. Jag fick veta i morse att nycklarna till lägenheten, som jag skickade med postpaket från Sverige till Fastighetsbyrån i Estepona i förra veckan, precis hade kommit fram. Det betyder att mäklarna nu kan skicka en fotograf till lägenheten i den läckra stadsdelen Puerto Blanco i Estepona för att ta bilder på lägenheten till den annons som förhoppningsvis kommer att läggas ut redan den här veckan.

Det var så sent som den 1 september 2020 som jag tog min nya lägenhet i Puerto Blanco i besittning efter att ha sålt den gamla som ligger i grannkommunen Manilva. Lägenheten i Puerto Blanco är jättefin och mysig och består av  2 sovrum, 2 badrum, 1 vardagsrum, kök, grovkök, hall, garageplats och förråd i garaget, alltså precis vad en familj kan önska sig. Utsikten över hamnen i Estepona från min balkong är bedårande. Det är bara 300 meter till vattnet och husen där lägenheten ligger är nybyggda och majestätiska. Bilderna här talar för sig själva. Vid klart väder kan man till och med se den gigantiska och majestätiska klippan i Gibraltar skymta i fjärran.

Jag tog den splitter nya lägenheten i bruk mitt under pandemin. Det gjorde att det dröjde länge innan jag kunde åka dit. Sen september 2020 har jag besökt Estepona sex gånger, senast tillsammans med Bosse i början av maj i år. Vissa gånger har jag bara varit där i en vecka. Det var nu i maj som jag också blev rånad på min handväska med alla mina viktigaste dokument och ägodelar, d v s bank- och kreditkort, pass, körkort, nycklar, ja allt. Inget av detta har jag förstås fått tillbaka.

Bland annat stals mitt American Express-kort. Innan företaget hann spärra kortet hade rånarna lyckats ta ut motsvarande 11.500 svenska kronor på kortet (inte 8.500 som jag trodde tidigare). Det brutala rånet satte djupa spår i min själ eftersom det var andra gången på sju år som jag hade blivit rånad på allt i Estepona. Första gången det hände var 2015.

Men rånet är inte den viktigaste orsaken till att jag nu säljer lägenheten i Spanien och bryter kontakten med detta i och för sig fina land efter åtta år. Det är lång tid men med tanke på att det är både dyrt och tidskrävande att åka dit har resorna till Spanien med åren blivit allt färre. Oavsett om jag har varit där eller inte har lägenheten varje dag stått och tickat pengar i form av el- och vattenavgifter, försäkringspremier, sophämtningsavgifter, medlemsavgifter till ägarföreningen i lägenhetskonglomeratet mm mm.

Jag tvingades dessutom göra en inteckning på mitt hus i Tungelsta för att kunna göra slutbetalningen på den nya lägenheten eftersom det tog så lång tid att få den förra lägenheten såld. Plötsligt stod jag nästan utan pengar. Men min vänliga bank i Sverige förbarmade sig över mig eftersom de visste att jag skulle komma att betala tillbaka allt.

Så jag dras därför även med över 2 000 kronor i dyra räntekostnader per månad på grund av lånet – på toppen av allt det andra jag måste betala för lägenheten i Spanien.

Jag insåg för några veckor sen: Det här går inte längre. Jag har inte råd att ha lägenheten kvar. Dessutom kostar flygresorna mycket pengar – för att inte tala om att jag måste ha en hyrbil under hela tiden jag besöker Spanien. Detta är kostnader som min ekonomi inte tål längre.

Men det finns också andra yttre faktorer som gör att min och de flesta andras livssituation dramatiskt håller på att förändras till det sämre. Det pågår ett blodigt krig i Ukraina – bara 50 mil från Sverige. Där håller Vladiimir Putin och Ryssland på att ta livet av allt som lever för att till slut ta över hela landet.

Kriget i Ukraina har dragit med sig en ofantlig inflation i stora delar av världen. Priserna på el, bensin, diesel och andra drivmedel har skjutit i luften ända sen kriget började den 24 februari. Och de fortsätter att stiga. Matpriserna likaså. Om jag håller mig till situationen i Sverige så håller vi svenskar på att bli allt fattigare. Den accelererande Inflationen gräver ur våra löner och pensioner. Priserna på mat och förnödenheter håller på att bli de högsta i modern tid. Vi har inte längre råd att leva som tidigare när vi trodde att vi skulle förbli rika för evigt.

Bensinpriset idag ligger på cirka 23.33 kronor per litern för 95-oktanig bensin medan priset på diesel ligger fem kronor högre per liter. Allt sägs bero på att exporten av rysk naturgas har stoppats av sanktionerna men det är inte hela sanningen.

Vi har inte längre råd att köra bil eller förbruka el för uppvärmning av våra hus, för matlagning och belysning. Igår, måndag, steg elpriserna på den nordiska elbörsen Nordpool med över 13 000 procent under de tidiga morgontimmarna. Även om staten och de privata elbolagen försöker öka elproduktionen av el så går den nya elen ändå inte att använda. Det svenska kraftnätet är så underdimensionerat att det inte kan transportera den ökande mängden el som försöker ta sig in i systemet. Vi befinner os i ett elmarknadens moment 22.

För alla oss som fortfarande kör bensin- eller dieseldrivna bilar – och det gör fortfarande de flesta  – är bensinen nu så dyr att man bara kan tanka för 200-300 kronor åt gången. De stackare som har köpt elbilar har snart inte råd att ladda batterierna på grund av de skenande elpriserna.

Så här ser situationen ut i Sverige – men Sverige är inte ensamt om detta. Chockprishöjningarna drabbar hela Europa – och även andra delar av världen. Ingen ser något slut på kriget i Ukraina. Tvärtom hotar Vladimir Putin allt oftare med kärnvapen. Han talar dagligen om att hämnas på västvärlden – och det kan han bara göra genom att starta ett krig.

Särskilt skrämmande kändes det när Storbritanniens nye överbefälhavare Patrick Sanders häromdagen meddelade att det nu förelåg hög risk för ett krig på europeisk mark. Storbritannien måste göra sig beredda på ett krig och på att försvara sitt land. Sanders förklarade att han ville bilda en armé som var kapabel att kämpa tillsammans med britternas allierade för att besegra Ryssland i krig. ”Det är hög tid för Nato att iordningställa en slagkraftig militär styrka som kan bekämpa ryssarna i Europa”, var det ödesdigra besked Patrick Sanders förmedlade till Europas medborgare.

Det är ingen idyllisk framtid vi har att se fram emot. I detta läge måste vi alla se om våra hus, sälja det vi absolut inte behöver och rusta för en kall vinter – i alla slags bemärkelser. Jag börjar med att göra mig av med lägenheten i Spanien.

Farväl kära Spanien. Du gav mig några fina år men nu är det tyvärr över.

I nästa inlägg ska jag avslöja den andra stora förändringen som jag planerar i Bosses och mitt liv.

Det kommer mera.