I tisdags påträffades en hel familj död i sitt hem i ett lugnt villaområde i skånska Bjärred i Lomma kommun norr om Malmö. Det var polisen som gjorde den fasansfulla upptäckten sen man brutit sig in i familjens villa.

Familjen bestod av fyra personer, en man i 45-årsåldern, en kvinna i 50-årsåldern och parets två döttrar, 14 respektive 11 år gamla. Mannen var en framgångsrik forskare och företagare och hade många tunga uppdrag. Kvinnan hade också en framgångsrik yrkeskarriär bakom sig. De båda döttrarna var inskrivna på var sin skola i Bjärred men fick sin skolundervisning i hemmet. De vistades alltså aldrig i skolan. Bakgrunden till detta var medicinska skäl. Vad detta innebär i sak har inte kommit fram särskilt klart. Det har talats om att flickorna hade drabbats av ”kronisk trötthet”..

Det var i tisdags morse när pappan inte kom till den konferens som han själv planerat som kollegorna på hans arbetsplats misstänkte att något var fel. De kontaktade polisen som begav sig till familjens hus. Därinne hittade polisen de fyra döda familjemedlemmarna.

Inledningsvis betecknade polisen händelsen som en ”familjetragedi”. Men ganska snart omrubricerades ärendet till ”mord”. Någon hade alltså mördat tre personer i familjen och sannolikt därefter tagit sitt eget liv. Polisen förklarar att man inte söker någon utomstående gärningsman utan hävdar att ”svaret på frågan vad som har hänt finns i familjens hus”.

Sen i tisdags pågår en intensiv polisutredning. Samtidigt arbetar rättsmedicinska experter på att ta reda på vad som har hänt familjens fyra medlemmar. Mycket lite information, nästan ingen alls, har läckt ut från polisutredningen. Ärendet är mycket känsligt, inte minst därför att två barn finns bland offren.

Jag tänker inte heller spekulera i vad som kan ha hänt. Föräldrarna till de två flickorna ska ha haft mycket framgångsrika yrkeskarriärer. Utåt verkade allt perfekt. Det enda som var känt om familjen var att de båda döttrarna inte kunde gå i skolan utan fick sin skolundervisning av lärare som kom hem till familjens bostad.

Den äldsta flickan hade fått hemundervisning fyra dagar i veckan sen hon gick i sexan. Den yngre flickan hade haft hemundervisning tre dagar i veckan sen i höstas. Medicinska skäl var förklaringen att flickorna inte kunde få undervisningen i sina skolor. Den äldsta flickan var inskriven här på Bjärrehovskolan …

 

… och den yngre på Alfredshällskolan i Bjärred.

Och nu måste den nödvändiga frågan ställas: Vad gjorde de sociala myndigheterna och skolorna i Lomma kommun för att förhindra denna ofattbara tragedi? Svaret vi hittills har fått är att socialförvaltningen och åtminstone en av de två skolorna inte hade fått några som helst signaler om att något i familjen var fel.

Däremot säger rektorn för Alfredshällskolan i Bjärred, Margareta Strand Karlsson, så här:

”Vi har jobbat nära den här familjen och har sett en familj i djup kris. Men att det kunde gå så här kunde ingen tro.”

Precis så säger hon. Helt uppenbart hade i varje fall den här rektorn kännedom om att det fanns problem i familjen men inte sett någon anledning att forska djupare i dessa.

När anställda på socialförvaltningen i Lomma kommun får frågan när socialen senast hade haft kontakt med familjen blir svaret att det var ”någon gång före storhelgerna”. Det är alltså mer än tre veckor sen.

Uppenbarligen ansåg inte ansvariga sociala myndigheter att familjen hade så stora problem att myndigheterna borde ha ingripit. Alla i kommunen gick på julledigt – trots att det just är under storhelger som jul, nyår och trettonhelgen som det inte är helt ovanligt att djupa familjekriser uppstår. Jul och nyår är tider på året som för många är ångestskapande och traumatiska.

Men om rektor Margareta Strand Karlsson anser att hon hade mött ”en familj i djup kris”, så borde hon ha reagerat tidigare, i varje fall slagit larm till de sociala myndigheterna.

Jag lägger självklart inte skulden vare sig på skolan eller på socialförvaltningen i Lomma kommun för att den här familjen utplånades. De här morden hade kanske skett ändå. Det var uppenbarligen något som hände i familjen under de här veckorna och som ledde fram till dessa fruktansvärda mord. Ingen vet ännu vad som hände. Kanske hade ingen kunnat ingripa och förhindra morden.

Det är dock tyvärr så att sociala myndigheterna ofta reagerar när skadan redan är skedd. Socialsekretere och socialinspektörer vill inte tränga sig på familjer trots att de vet att de här familjerna har problem. Man väntar in i det sista. Allt verkar ju se bra ut på ytan. Vad som döljer sig under ytan vill man inte gräva i. Socialen vill gärna ta hänsyn till människors integritet men många socialarbetare är också rädda för kritik utifrån om myndigheterna skulle klampa in i folks privatliv i onödan. Detta är en svår balansgång. Samtidigt vet man alltid först efteråt vad man egentligen borde ha gjort.

Tyvärr visar det sig att de sociala myndigheterna ofta väntar för länge. I det här fallet var det uppenbarligen så.

Frågan är om vi utomstående någon gång får veta vad som verkligen hände i den här familjen och som ledde fram till morden. Polissekretessen är hård i sådana här ärenden. Sekretessen hos de sociala myndigheterna är om möjligt ännu strängare.

De ansvariga i Lomma kommun har de senaste dagarna gjort allt för att hjälpa elever, lärare och övrig personal på de aktuella skolorna att bearbeta detta trauma. Kyrkan i Bjärred har ställt upp för ge sörjande människor tröst och hjälp att komma över den första chocken.

Allt detta är bra, men varför kommer alltid hjälpen först när katastrofen redan är ett faktum?