Livet fortsätter i allt snabbare takt för vår lilla Ingrid, som nu har hunnit bli 5 månader och 7 dagar gammal. Själv betraktar hon sig nu som vuxen, vilket de friheter hon tar sig visar.

Igår och idag har lilla Ingrid genomlevt stor dramatik i sitt liv, kanske den största hittills. Nåja, hennes äventyr liknar de äventyr som nästan alla andra kattungar ger sig in på, nämligen att klättra längst upp i ett högt träd och inte komma ner igen utan hjälp. Så här skulle Ingrids egen berättelse kunna gestalta sig om det som hände:

”Idag ville jag prova något nytt”, berättar Ingrid. ”Jag har ju konstaterat att det finns massor med talgoxar och blåmesar i eken utanför Bosses och mattes köksfönster. Jag har länge iakttagit deras jakt på fågelfrön och bestämde mig både igår och idag för att slå till på allvar. Nu när jag har blivit så stor så kommer jag inte att misslyckas.”

”Sagt och gjort. När jag efter mycket tjatande och jamningar äntligen blev utsläppt styrde jag kosan rakt mot eken, där småfåglarna satt och hånade mig för att jag inte kunde ta dom. Men jag skulle minsann visa vad jag klarade av. Med några snabba kliv uppför ekstammen befann jag mig plötsligt i världen bästa jakttorn.

Men hur jag än försökte slå med tassarna mot de förbiflygande småfåglarna så fick jag inget napp. Det funkade liksom inte. Jag klättrade högre och högre upp i trädet och nådde nästan toppen – men det var som förgjort. Men inte en enda talgoxe kom i min väg.”

”Efter att ha suttit där i trädtoppen en lång stund började jag frysa och klättrade sakta nedför igen. Det var lättare sagt än gjort.”

”Men så upptäckte jag plötsligt stegen som någon hade ställt lutad mot trädet. Det var ju juste. Nu måste jag försöka ta mig till stegen och ta mig ner på marken med hjälp av stegpinnarna. Bosse och matte ska ju inte behöva ringa efter räddningstjänsten för att få ner mig från trädet. Det skulle vara en stor prestigeförlust för mig som ju har blivit så stor.”

”Nää, det går inte. Jag måste ha hjälp – trots att jag ju är vuxen nu. Och titta vem som kommer där? Bosse!”

”Så här var det igår också”, fortsätter Ingrid sin berättelse. ”Tänk att jag aldrig vågar klättra nedför stammen baklänges som jag ju måste göra. Då kan jag ju bli överfallen bakifrån eftersom jag inte har någon backspegel. Efteråt var jag  j ä t t e t r ö t t !!

Ingrid fortsätter berättelsen om sina äventyr:

”Igår var grannens jättestora tupp här hos oss med en höna i släptåg. Jag skulle kanske kunna ordna en god middag till Bosse och matte och närmade mig långsamt de båda flygfäna, som jag snart upptäckte inte kunde flyga alls. Här har jag min chans! Här hade jag ett övertag.”

”Men det var svårare än jag hade trott. Jag får nog försöka hålla mig till småfåglarna så länge, tänkte jag. Samtidigt förstod jag att tuppen och hönan nog var lite rädda för mig. De gjorde vida kringgående rörelser och såg noga till att hålla respektavståndet. Sen gick de tillbaka hem och jag tyckte att det faktiskt var ganska skönt.”

”Matte vill visst visa ytterligare några bilder på mig och det kan hon väl få göra. Faktum är att jag innerst inne inte alls har något emot att bli Sveriges mest berömda katt”.

”Till sist vill visst matte säga några ord:

Uppdatering tisdag den 25 oktober 2022 – solförmörkelse

Trots dagens solförmörkelse (som jag nästan inte märkte något av) så gjorde lilla Ingrid ett nytt försök att fånga talgoxar i samma ek som hon hade klättrat upp i i flera dagar i rad men till slut alltid blivit räddad av Bosse. Idag såg det ut så här och Ingrid berättar med egna ord:

”Jodå”, berättar Ingrid. ”Efter en oändlighet kom Bosse och hämtade ner mig via aluminiumstegen. Idag får jag förmodligen utegångsförbud under resten av dagen för att jag har varit så olydig. Men då ska jag hitta på lite hyss inomhus istället.

Igår kväll hade jag jättekul. När husse och matte hade gått och lagt sig smög jag ner i vardagsrummet, rev ner ett lakan som hängde på tork i stora rummet. Sen rullade jag in mig i lakanet. Till slut låg både lakanet och jag under soffan. Jag var alldeles insnärjd! Efter ett tag började jag bli lite orolig. Kände att jag inte fick tillräckligt med luft. Hoppas att Bosse kommer ner snart och hjälper mig ut ur det här förbaskade lakanet.

Bosse!!!, ropade jag.

Efter en stund hörde jag steg i trappan.

Äntligen var han på väg.”