Idag, söndag, har det varit presidentval i Frankrike. Franska presidentval är alltid spännande. Särskilt spännande är det den här gången eftersom högerpopulistiska Marine le Pen, ledare för Nationella Fronten, ser ut att gå mot en andra valomgång i Frankrike den 7 maj.

När detta skrivs, strax före klockan 23.00 på söndagskvällen, leder den vänsterliberale Emmanuel Macron med röstsiffrorna 23.8 procent mot Marine le Pens 21.5 procent. Dessa båda kommer därför sannolikt att ställas mot varandra i den andra valomgången om två veckor.

Mycket talar för att Frankrikes näste president alltså kommer att heta Emmanuel Macron, Ikväll har redan två av de förlorande presidentkandidaterna, det konservativa partiet Francois Fillon och socialistpartiets Benoit Hamon, uppmanat sina väljare att rösta på Emmanuel Macron i den andra valomgången; detta för att förhindra att högerpopulistiska och invandrarkritiska Marine le Pen blir Frankrikes nästa president. Sannolikt kommer även många vänsteranhängare att rösta på Macron.

På tredje plats ser den konservative kandidaten Francois Fillon att hamna med cirka 20 procent av rösterna och på fjärde plats vänsterkandidaten Jean-Luc Mélonchon med några tiondels procentenheter mindre.

Det regerande socialistpartiets presidentkandidat Benoit Hamon gjorde ett katastrofval och ser ut att hamna på drygt 6 procent. Den avgående socialistiske presidenten Francois Hollande har varit så misslyckad att han dragit ner hela sitt parti i en politisk icke-existens.

Dessa siffror kan naturligtvis förändras allteftersom rösträkningen framskrider men det är inte sannolikt att det blir några större omkastningar.

Om Frankrike får Emmanuel Macron som president så vet egentligen ingen riktigt vem man får. Han kallar sig vänsterliberal, vill slå vakt om EU, vill stärka Frankrikes ekonomi och göra arbetsmarknaden mer flexibel, alltså ganska modesta och inte särskilt radikala eller omtumlande förslag. Han är charmerande, ser bra ut, har snygga gångkläder och för sig elegant i de flesta sammanhang, inte minst i de fina salongerna. Den lilla gluggen mellan framtänderna har säkert lockat många röster i söndagens presidentval.

Vad som ligger Macron i fatet är att han inte har något parti bakom sig. Han bildade i somras en s k rörelse som han kallar ”En marche” (”Framåt”) men när det i juni i år stundar val till det franska parlamentet, Nationalförsamlingen, så finns det inget parti som heter En Marche som kan delta i detta parlamentsval. Detta kommer att bli en synnerligen märklig situation.

Å andra sidan har inte Nationalförsamlingen all makt i Frankrike. Presidenten har ännu större inflytande men eftersom Macron har förklarat sig vara villig att kompromissa både åt höger och vänster, så lär det inte bli särskilt svårt för honom att få en politik i nationalförsamlingen som stämmer någorlunda väl överens med hans egna politiska åsikter.

Emanuelle Macron är 39 år och är högt ekonomiskt skolad. Han var ekonomiminister i den franska regeringen fram till i somras, då han hoppade av eftersom han hade bestämt sig för att ställa upp i presidentvalet.

Denna satsning verkar ha gått hem. Emmanuel Macron tycks ha utövat en särskild lockelse på de yngre väljarna, som ser honom som en garant för förändringar. Om valresultatet står sig under natten så får det här presidentvalet ses som något av ett protestval mot de gamla etablerade partierna. Vad fransmännen vill ha istället är dock inte helt klart, eftersom Macron mest verkar vara föreståndare för en politisk diversehandel, varken konservativ eller vänsterradikal utan så där lagom lagom.

Marine le Pen,  ledare för den högerpopulistiska Nationella fronten, tycks överraskande nog ha gjort ett sämre val än väntat. Om hennes valresultat ligger kvar på mellan 21 och 22 procent så verkar Le Pen inte ha gynnats av det senaste terrordådet i Paris, då en polisman sköts ihjäl och två skadades allvarligt.

Många bedömare trodde att terrordådet skulle innebära en draghjälp för Le Pen – ”ett terrordåd till och Marine le Pen blir president”, ska någon ha sagt – men så ser det inte ut att bli. Le Pen vill lämna både EU och valutaunionen. Hon vill skärpa invandringspolitiken. Hon vill föra en isolationistisk politik eftersom hon hatar globaliseringen.

Marine le Pen är dotter till Nationella frontens excentriske och koleriske grundare, Jean-Marie Le Pen, som under decennier satte skräck hos det franska politiska etablissemanget. Men tro det eller ej, så uteslöt Marine le Pen sin far ur partiet 2015 sen denne gjort flera starkt antisemitiska uttalanden. Sedan dess har dottern Marine försökt göra Nationella Fronten något mera salongsfähigt. Att Le Pen nu går till den andra valomgången i presidentvalet är väl ett tydligt tecken på detta.

Oavsett om den sympatiske Emmanuel Macron blir president så kommer den politiska motkraft som det högerextremistiska partiet Nationella fronten utgör fortsatt att vara mycket stark i Frankrike. Frankrike kommer fortsatt att förbli ett splittrat land.

Vive la République! Vive la France!

UPPDATERING den 24 april 2017:

När rösträkningen på måndagen, dagen efter presidentvalet, var avslutad stod det klart att Emmanuel Macron vann första omgången med 24.01 procent av rösterna medan Marine le Pen fick se sitt resultat sjunka till 21.3 procent. Elisabet