Politikerveckan i Almedalen pågår nu för fullt med till intet förpliktande vallöften som kastas ut åt olika håll. Just nu känns Almedalen främmande och framförallt onödigt – trots att Almedalsveckan tack och lov är förkortad i år och slutar redan på torsdag.

Hela den här våren – ja, egentligen ända sen i höstas när Stefan Löfven avgick och Magdalena Andersson tillträdde som partiledare för (S) och statsminister – har svensk politik varit en enda jättelik sandlåda full av lekande barn som alla griper efter den största hinken för att kunna fylla den med de största mängderna sand.

Riksdagsåret – och den här mandatperioden – avslutades i juni med ett totalt kaos i riksdagen med misstroendeförklaringar och hot om misstroendeförklaringar haglande från himlen, med ett budgetkaos utan dess like, med politiska vildar som drog åt sig den mesta uppmärksamheten, med en medlemskapsansökan i Nato som utvecklade sig till ett löjeväckande kaos när Turkiet satte sina militaristiska klackar i backen osv osv.

Den som känner en viss mättnad när det gäller svensk politik just nu behöver inte ha dåligt samvete. Politisk stiltje var det bara under midsommardagarna. Den stiltjen har nu ersatts av Almedalsveckan.

Almedalen som politisk och kommersiell tummelplats brukar vara intressanta tillställningar när det är valår. I år är det valår men jag tycker att luften för längesen har gått ur. Till och med den annars så envisa Magdalena Andersson verkar just mest längta efter semester med familjen. Ändå lyckades hon på två dagar avverka både Almedalen och ett besök i Ukraina, där hon befinner sig just nu. Möjligen är hon redan på väg hem när detta publiceras.

Den politiker som kvällstidningarna just nu dock verkar ha störst fokus på är Ebba Busch. Är det för att hon är så vacker och välklädd? Sådant verkar idag vara viktigare än det politiska budskapet. Överallt ser vi bilder på Ebba Busch´ ansikte och figur. Håller våra kvinnliga politiker på att utvecklas till (o)frivilliga sexobjekt? Det är ingen bra utveckling i så fall. Busch har förmodligen inget emot att bli exponerad, oavsett om hon säger korkade eller kloka saker. All reklam är bra, även den dåliga.

Är den svenska inrikespolitiken på väg att bli en sexistisk skönhetstävling??? Jag hoppas verkligen inte det.

Själv ägnar jag mig åt att måla och träna racercykel när det inte regnar. Jag ser också fram emot den dag då jag får flytta ifrån Tungelsta och om i min fina gård i Älvhyttan, Nora kommun. Bosse och jag tillbringade midsommarhelgen där och det var ett välkommet återseende. Värmeböljan var dock alltför påfrestande. När jag var ute och cykeltränade på midsommardagen höll jag på att kollapsa i uppförsbackarna på grund av hettan.

Så var den dagen förstörd.

Jag tog lite nya bilder på gården när vi var där som jag nu lägger ut på bloggen. Som alla kan se är båda husen i stort behov av en ansiktslyftning. Under de år som vi inte har varit där har färgen flagnat på det ”gamla” huset eftersom det är målat med latexfärg. Samtidigt har den faluröda järnvitriolfärgen på det ”nya” huset bleknat i solen. Allt ser risigt, glåmigt och framförallt övergivet ut. Det måste det bli en ändring på.

Även inomhus måste det repareras och byggas klart. Det nya huset saknar fortfarande badrum, köksutrustning, golv i hallen och  i ett av rummen på övervåningen. Det saknas eldstad och skorsten. Bosse hade tänkt mura en gammaldags bakugn i köket men det blev aldrig gjort innan vi flydde därifrån. Vi hade också tänkt installera en bergslagskamin i vardagsrummet. Den saknas också.

I det gamla huset är reparationen efter vattenskadan i trapphuset ännu inte klar. I nästa vecka har jag bokat en rörmokare som kan dra in varmvattnet. Samtidigt måste det läggas golv och sättas panel på väggarna i hela trapphuset. Trappan upp till övervåningen svajar som en konsekvens av vattenskadan och måste fixeras. Badrummet måste målas om. På övervåningen måste vi tapetsera om och gamla linoleummattor på bottenvåningen måste tas bort eftersom det under dessa döljer sig vackra gammaldags golvbrädor som verkligen borde få synas.

Det fina trätaket i vardagsrummet i gamla huset är sen många år tillbaka täckt av fula vita skivor medan flera av de vackra spegeldörrarna är täckta av vitmålade masonitskivor. Fy! Alla dessa förändringar gjordes för många år sen när de första ägarna bodde i huset. På den tiden var det inte ”fint” med spegeldörrar eller synliga golvbrädor. Då skulle det vara linoleummattor och plast. Usch, säger jag bara. Hur kan man vanhedra en vacker gammal inredning på det här sättet.

Som alla förstår är det mycket arbete som väntar oss. Framförallt kommer det att kosta mycket pengar om man vill trivas på gården. Därför hoppas jag innerligt att både lägenheten i Spanien och gården i Tungelsta kan säljas med viss förtjänst. Annars vet jag inte vem som ska betala.