I spåren av klimatdebatten har tåget fått en verklig renässans. Det är alldeles utmärkt. Att åka tåg är mysigt. Det är trevligt. Man har god plats inte bara för benen utan för hela kroppen. Det är bekvämt. Under en arbetsresa på tåg kan man jobba ostört. Det finns wifi som gör att man kan vara uppkopplad hela tiden. Dessutom är det förhållandevis billigt att åka tåg i Sverige.

Det finns alltså nästan bara fördelar med att åka tåg – utom när tågen är försenade, vilket händer ofta. Själv tar jag nästan alltid tåget om jag ska ut på en längre jobbresa i Sverige. En resa med X2000 till Göteborg tar 3 timmar och 3 minuter – om tåget inte är försenat. Skulle jag flyga från Arlanda till Göteborg skulle hela resan från dörr till dörr ta åtskilliga timmar mer samtidigt som den skulle vara mycket stressigare med transport till flygplatsen, incheckning och säkerhetskontroll, lång väntan på flygplatsen, själva flygresan och slutligen taxiresan från t ex Landvetter till Göteborgs C. Inte en lugn stund och fruktansvärt obekvämt. Dessutom är det väldigt dyrt att flyga.

Därför är det inte konstigt att resorna med inrikesflyg i Sverige har rasat. Folk har insett fördelarna med tåget. Det är bara om man ska åka till övre Norrland som flyget fortfarande har konkurrensfördelar gentemot tåget.

Tågets ökade popularitet har emellertid fått våra beslutsfattare att få spinn. Nu ska det byggas nya järnvägar och vi ska ha höghastighetståg i Sverige. Nya tåglinjer mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö med Jönköping som ny järnvägsknutpunkt ska revolutionera tågresandet, har det sagts. Förebilder har sökts i Frankrike och Spanien, där höghastighetstågen har blivit en succé.

Men det är ganska enkelt att förklara. Både Frankrike och Spanien är stora och tätbefolkade länder. Båda länderna är till geometrin fyrkantiga  – inte långsmala som Sverige. Topografin och naturen har gjort det enkelt att bygga höghastighetsbanor i dessa länder. Samtidigt har det mildare klimatet gynnat tågtransporter. I Frankrike och Spanien är det sällsynt att växlar fryser fast på vintern eller att järnvägarna blockeras av ogenomträngliga snömassor.

I Frankrike och Spanien är det ett annat klimat än i Sverige. Där gynnas tågtrafiken som kan köras i stort sett året runt utan vädermässiga  hinder. I Sverige vet vi däremot vad som kan hända. Tåg bli insnöade på vintern. Växlarna fryser fast. Kontaktledningar faller ner eller fryser ihop. Moderna tåg saknar snöplogar på loket vilket gör att tågen inte kan ta sig fram på spåret när det snöar. Solkurvor försvåras tågtrafiken under sommaren.

Klimat och väder är ett betydligt svårare hinder för en friktionsfri tågtrafik i Sverige jämfört med på kontinenten.

Ändå ska Sverige investera 230 miljarder kronor på höghastighetståg! Det är ekonomiskt vansinne. Men det är också klimatvansinne. Vilken klimatpåverkan kommer inte själva byggandet av de nya superbreda banvallarna att få? Hur mycket tung lastbilstrafik kommer det inte att krävas för att transportera grus och sand till järnvägsbyggena?

Och vad är det som säger att nya höghastighetståg kommer att lyckas bättre med att hålla avgångs- och ankomsttider än de nuvarande tågen?

Dessutom kommer det att bli dyrt att åka i de nya höghastighetstågen. För att göra det här vaninnesprojektet någorlunda lönsamt på sikt kommer biljettpriserna att höjas kraftigt – vilket riskerar leda till att färre tar tåget, inte fler. Vi har sett att det redan är dyrt att åka höghastighetståg i Frankrike och Spanien.

 

Sen är tågsatsningen på de ganska små regionerna Götaland och södra Svealand ur ekonomisk synvinkel olönsam i sig. Hade höghastighetsbanorna byggts ut till att omfatta  h e l a  Sverige, alltså även till Norrland,  hade saken varit annorlunda. Men ingen har talat om att bygga höghastighetståg till Luleå eller Kiruna. Förklaringen är enkel. Reseunderlaget är alldeles för litet. Men rent geografiskt hade det varit ett drömscenario att införa höghastighetståg till övre Norrland. Då hade tåget kunna konkurrera med flyget både till Umeå, Kiruna och Östersund, vilket det inte gör idag.

Men avståndet förskräcker. Det är bara på de redan lönsamma järnvägslinjerna (Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö) som höghastighetstågen ska köras.

Detta är rena idiotin. Nu pågår överläggningar mellan socialdemokraterna, liberalerna, centern och miljöpartiet om höghastighetstågen. Moderaterna och kristdemokraterna har hoppat av förhandlingarna.

Vilka partier som stöder vad bryr jag mig inte om. Mina invändningar mot höghastighetstågen är rent ekonomiska och miljömässiga. Det vore galenskap att starta en satsning på 230 miljarder kronor för att bygga höghastighetståg. Det kommer att innebära att hela Sverige kommer att drabbas att Nya Karolinska sjukhuset – men på järnvägen. En förlustaffär är bara förnamnet.

Satsa istället på det befintliga järnvägsnätet. Modernisera de snabbtåg som finns idag. Köp in nya tåg men satsa för guds skull inte på höghastighetståg. Sverige är faktiskt geografiskt och vädermässigt inte ett land som är lämpat för höghastighetståg. Det är ett glesbefolkat land med oerhört varierande klimat.

Spåren förskräcker!