ENGLISH VERSION
UPDATE MARCH 26, 2026 AT 01.55
When I heard about Donald Trump’s latest statement at lunchtime on Monday, in which he promised to postpone all bombings of power plants and other energy facilities in Iran for five days because, according to Trump, ”very good and productive talks” had been going on between the US and Iran for the past two days, I reacted immediately and completely in a spinal cord-like manner:
THIS CAN’T BE TRUE!!!

Trump is bluffing. It cannot be true that there is suddenly something resembling peace negotiations taking place between Iran and the United States when just two days earlier the same Donald Trump had presented Iran with an unconditional ultimatum to reopen the Strait of Hormuz within 48 hours.
If Iran did not obey the order, the United States would bomb Iran’s power plants and electricity production facilities, something that would hit the third party hardest, that is, the already hard-pressed and impoverished Iranian population.

In other words, Trump’s statement sounded too good to be true. I have learned not to believe anything Donald Trump says. He is a man who does not hesitate to lie if it benefits his interests. He does not hesitate to tell half-truths or outright lies. He does not hesitate to publicly scold individuals, nations and organizations, and that with language that can make even the most hardened person blush.
He humiliates people. He calls them idiots. He accuses people of things they have neither said nor done. At the same time, he wallows in his own self-sufficiency, his delusions of grandeur, and his total lack of self-knowledge.

I assumed that this latest Trumpian pirouette was not just another expression of the president’s usual back-and-forth, his self-contradictions, and his abrupt shifts from one minute to the next.

This was more serious than that. It could be a fabricated lie with the aim of achieving something very special, namely to calm the so-called markets, to talk down the price of oil, save the American bond market and give the stock markets some candy so that stock prices would start rising again.
När Iran omedelbart dementerade Donald Trumps påståenden om att det pågick framgångsrika förhandlingar var det bland annat just det här argumentet som fördes fram från Irans sida.

Den förväntade effekten kom omedelbart. Oljepriset sjönk och börserna steg en smula. I fredags kostade råoljan 119 dollar per fat. Efter Donald Trumps ”förhandlingsutspel” i måndags förmiddag sjönk oljepriset som mest med 15 procent till 96 dollar per fat, ett kraftigt ras alltså. Samtidigt sköt aktiekurserna på världens börser i höjden.
Efter det att Trump bara två dagar tidigare – alltså i lördags – hade hotat Iran med att ”utplåna” de flesta kraftverken i landet om inte Iran inom 48 timmar öppnade Hormuzsundet var oron på världsmarknaden redan i söndags stor för att oljepriserna skulle skena och börskurserna falla när handeln öppnade igen under måndagsmorgonen.

Denna oro var Donald Trump naturligtvis medveten om. Det gällde därför att stämma i bäcken. Det gällde att hitta en taktik som snabbt fick de hysteriska marknaderna att bli på gott humör igen. Och det lyckades han med – i alla fall tillfälligt.
Men säg den glädje som varar för evigt. Redan dagen därpå, alltså på tisdagen, kostade ett fat råolja mellan 100 och 113 dollar per fat. Oljepriset var redan på väg uppåt igen. Den ”galna måndagens” eufori blev en kortvarig historia.

Om det berodde på att Trumps påstådda ”produktiva” fredsförhandlingar med Iran omedelbart och unisont dementerades av Iran eller om det berodde på något annat får andra bedöma. Det var i alla fall som att kissa på sig: Först blev det varmt, sen blev det kallt.

Jag dristar mig därför till att påstå att Donald Trump for med osanning när han i måndags plötsligt och mycket oväntat meddelade att USA och Iran nu hade inlett förhandlingar om någon form av fredsavtal. Detta bara två dygn efter det att samme Donald Trump hade hotat Iran och ställt ett villkorslöst ultimatum till sin gamle ärkefiende.

Låt mig backa bandet lite så att sammanhanget blir helt klart. Så här skrev Donald Trump på Truth Social så sent som i lördags – även detta en överraskning eftersom han så sent som dagen innan hade hintat om att USA hade planer på att trappa ner sin del av kriget mot Iran!
”Om Iran inte HELT ÖPPNAR, UTAN HOT Hormuzsundet inom 48 TIMMAR från denna exakta tid så kommer USA att utradera deras olika KRAFTVERK, STARTANDE MED DET STÖRSTA FÖRST!”

Då handlade det minsann inte om några ”produktiva förhandlingar”. Då handlade det om ett utpressningshot från en president som närmade sig desperationens och den mentala kollapsens gräns.
Pressen från den övriga världen, framförallt från finansmarknaderna och oljeindustrin, att få igång olje- och gastransporterna genom Hormuzsundet igen var ohygglig – och det tyngsta ansvaret för att åstadkomma en lösning vilade på USA och Donald Trump.

För det var ju Trump som hade förorsakat en historisk och global ekonomisk och finansiell kris när han utan synliga motiv, med uppenbara brister i krigsplaneringen och utan någon uttalad målsättning med kriget började bomba Iran och därmed stoppa alla fartygstransporter till och från Persiska viken.
Trump hade nämligen inte kalkylerat med att Irans motdrag skulle bli att stänga Hormozsundet! Det hade uppenbarligen inte heller CENTCOM gjort, alltså det amerikanska centralkommandot/stridsled- ningen. En oförlåtlig försummelse är bara förnamnet. Hur korkad får man vara? Vad har man generaler till?

Idag ligger fortfarande mer än 100 oljetankers och fraktfartyg för ankar i Persiska viken utan att kunna ta sig därifrån, bl a av rädsla för att bli bombade av Iran eller segla på minor som Iran har lagt ut på okända platser i Gulfen. Resultatet har blivit snabbt ökande olje- och bensinpriser. På vissa håll, t ex inom flyget, talas det redan om bränslebrist. Världen håller andan.

Uppenbarligen måste Donald Trump själv – eller någon annan i Vita Huset – ha insett att utpressningshotet mot Iran om att inom 48 timmar öppna Hormuzsundet skulle förvärra en redan dödlig sjukdom.
Samtidigt har jag svårt att tro att Trump skulle ta emot råd från någon annan. Han vet ju alltid bäst själv. Men något måste han ju göra för att lugna marknaderna och köpa sig extra tid. Han väntade ju på de uppemot 4 500 marinkårssoldater som var på väg mot Persiska viken och som kanske skulle komma att användas i markstrider i Iran.

Därför gjorde han sitt spektakulära utspelet på Truth Social i måndags kl. 12.23, ett utspel som de flesta uttolkare har ställt sig frågande inför. Varför gör Donald Trump så här? Om det han påstår bara är lögner och fake news så kommer han att tappa ansiktet för all framtid.
Så här skrev Trump i måndags – och tonen var nu en helt annan än två dagar tidigare:
DONALD TRUMPS SENSATIONELLA UTSPEL


”En högt uppsatt person”

”Förhandlingarna har varit framgångsrika”

Vem kontaktade vem?
Vem sköter förhandlingarna?

Enligt Trump har Kushner och Witkoff fört ”mycket starka samtal med sina iranskamotsvarigheter”.
Det har under de senaste dagarna hävdats att även USA:s vicepresident J D Vance och utrikesminister Marco Rubio kommer att delta i de påstådda förhandlingarna med Iran. Enligt uppgift ska förhandlingarna äga rum i Pakistans huvudstad Islamabad.

Den amerikanska nyhetstjänsten Axios citerar en israelisk tjänsteman som påstår att den ”högt uppsatte” iranske personen står i kontakt med Jared Kushner och Steve Witkoff. Enligt tidningen The Times har Steve Witkoff redan flugit till Pakistan eftersom Pakistan har erbjudit sig att stå som värd för förhandlingarna.
”Det finns dock inga tecken som tyder på att ”någon betydelsefull” iransk representant skulle vara på väg till Pakistan”, tillägger The Times.

Som synes handlar det alltså om mycket uppseendeväckande påståenden. Som jag sa tidigare tvivlade jag själv omedelbart på att Donald Trumps påståenden var sanna. Det är otänkbart – och dessutom ologiskt – att ledarna för två stater som hatar varandra så intensivt som USA och Iran gör plötsligt skulle falla i varandras armar och sluta fred – inte minst med tanke på att USA och Israel under fyra veckors tid oupphörligt har bombat sönder stora och viktiga delar av Iran.
Allt det här måste vara påhittat.

Visserligen finns det ett uttryck som heter att ”i krig och kärlek är allt tillåtet”. Det är bara ett talesätt, inte någon sanning. Det finns t ex strikta regler för vad som är tillåtet att göra i krig och vad som betraktas som rena krigsförbrytelser.
Men ljuga får man kanske göra. Det verkar i varje fall Donald Trump ha tagit fasta på.

Nästan alla källor som citeras i den här frågan är anonyma. Det handlar också i hög grad om andra- eller tredjehandsinformation. Det handlar inte om förstahandskällor. Det handlar också om rykten och gissningar.
Detta tillsammans minskar självklart trovärdigheten hos den här informationen. I skydd av anonymiteten kan vem som helst säga precis vad som helst utan att det behöver vara sant. Dessutom är den information som har kommit ut synnerligen förvirrad, självmotsägande och svårtolkad.
Vem är då den ”högt uppsatte personen”?
Vem är då den ”högt uppsatte iranske person” som pekas ut både av Donald Trump och av en rad anonyma källor inne i Iran men också i andra länder, inte minst i USA, som den person som USA nu påstås föra fredsförhandlingar med?

Jo, han heter Mohammad Bagher Ghalibaf och är talman i det iranska parlamentet. Han är alltså inte vem som helst. Han pekas dessutom ut som en av de mest respekterade politiska ledare i Iran som finns kvar sen så många topptjänstemän, kyrkliga ledare och höga militärer har dödats av USA och Israel.
En källa som bl a den israeliska tidningen Jerusalem Post hänvisar till påstår att det är Ghalibaf ”som leder samtalen med USA”.

Mohammad Bagher Ghalibaf tillhör den s k principfasta falangen inom den iranska regimen. Han ses som länken mellan den nye ayatollan Mojtaba Khamenei, det Islamska Revolutionsgardet och den så kallade administrationen, d v s tjänstemannastaben, inom den iranska regimen, skriver tidningen New York Post.
Talmannen verkar alltså vara en spindel i nätet inom den iranska regimen. Han beskrivs av vissa iranska experter som Irans de facto-härskare idag. Han har starka band både till Revolutionsgardet och till reformisterna i Iran.
Mohammad Bagher Ghalibaf har till skillnad från många iranska ledare ingen kyrklig eller prästerlig bakgrund. Det är därför han inte har någon turban på huvudet.

När det gäller Irans nye ayatollah (landets högste ledare) Mojtaba Khamenei så är det ingen som har sett eller hört honom offentligt sen kriget startade den 28 februari. Det var då Mojtabas far, den ”gamle” Ayatollah Ali Khamenei, dödades av israeliska bomber i en våldsam räd mot bland annat ayatollans palats i Teheran.
Tio dagar senare, den 8 mars, utsågs sonen Mojtaba Khamenei till ny högste ledare i Iran. Problemet är bara det att denne man överhuvudtaget inte har synts till på en hel månad. Han talade inte ens till det iranska folket i samband med det iranska nyåret förra veckan, något som ayatollorna brukar göra.

Det har spekulerats mycket om han överhuvudtaget lever. Somliga hävdar att han dödades eller skadades svårt i samband med bombattacken mot palatset i Iran på krigets första dag. Det har också sagts att han i ett tidigt skede fördes till ett ryskt sjukhus i Moskva för vård eftersom han påstods vara allvarligt skadad. Det har bl a talats om att han har förlorat ett ben, att han skulle vara svårt vanställd m m.
Ingen vet om något av detta är sant eftersom ingen har sett några bildbevis.

De enda ”livstecken” från Mojtaba, om man nu kan kalla dem livstecken, är skrivna meddelanden som har visats upp eller lästs upp av en programledare i den iranska televisionen. Regimen har heller inte publicerat några inspelningar där man hör hans röst, inte heller några rörliga bilder där man ser att han lever.
”Den försvunne ayatollan” skulle kunna bli titeln på en spännande film som skulle kunna produceras av någon som ”vågar”.

Inom regimen har det heller inte sagt ett ord om huruvida Mojtaba lever, är död eller svårt skadad. I vilket fall som helst är det inte ayatollan som styr Iran. Det är prästerskapet och revolutionsgardet, som jag antar internt strider med varandra om vem som ska ha makten i Iran i framtiden.

Och så till alla dementierna
Sen Donald Trump publicerade sitt utspel på Truth Social i måndags har dementierna haglat från olika företrädare för den iranska regimen. ”Det förekommer inga förhandlingar eller samtal med USA”, har varit och är fortfarande idag det unisona budskapet.

Inte minst den utpekade ”högt uppsatte personen” Mohammad Bagher Ghalibaf har gång på gång förnekat att det skulle föras några förhandlingar eller samtal med USA om ett avslut på kriget. Detta trots att samme Ghalibaf av USA har pekas ut som den som leder dessa ”förhandlingar”. På plattformen X skrev Ghalibaf följande häromdagen:
””Inga förhandlingar har hållits med USA och ’fake news’ (påhittade nyheter, min anm.) används för att manipulera finans- och oljemarknaderna och komma ur det träsk som USA och Israel har hamnat i”.

Talmannen anklagade alltså Donald Trump för att ha gjort falska uttalanden i det enda syftet att lugna ner de oroliga marknaderna.
Samma anklagelse kommer från andra representanter för den iranska regimen, bl a från Irans utrikesdepartement. Härifrån säger man att Donald Trumps utspel bara var ett försök att få ner oljepriset och ”köpa sig tid” i avvaktan på att de amerikanska marinkårssoldaterna anländer till Mellanöstern. Det har sagts idag att soldaterna kommer att anlända till Mellanöstern i nästa vecka.

USA har ju kallat in mellan 2 500 och 4 500 marinkårssoldater och amfibietrupper för att eventuellt lägga beslag på tre viktiga iranska öar i Hormozsundet, bl a ön Kharg. Det är ett drag som skulle kunna ge USA kontrollen över vattenvägen via Hormozsundet.
Den iranska ön Kharg som USA gärna vill lägga beslag på. Kharg är det stora navet i den iranska oljeindustrin. Bild: Satellitbild
Regimen i Teheran känner väl till att amerikanska marinkårssoldater är på väg mot Mellanöstern. Via underrättelserapporter vet regimen också att USA är intresserat av att med hjälp av marktrupper inta ön Kharg.
I ett inlägg på X på onsdagen riktade samme Mohammad Bagher Ghalibaf, som USA påstår sig förhandla om fred med, ett starkt hot mot USA genom att skriva så här:

But even officials within the Iranian security service have denied claims that there are negotiations or talks between the US and Iran.
”There is no direct or indirect contact with the United States ,” a security official claimed on Tuesday.




