Nu är väl ändå måttet rågat?!

Med det uttalande som USA:s president Donald Trump gjorde om Iran och det iranska folket i sitt 19 minuter långa tal till nationen i förrgår natt svensk tid borde han väl ha satt sin sista potatis. Uttalandet var vulgärt, anti-humanistiskt, respektlöst och häpnadsväckande och det väckte stor uppståndelse runtom i världen. Så här uttryckte han sig:

Även de som fördömer regimen i Iran – och de är många – anser nog att Donald Trump med den här sortens vokabulär vida överträdde anständighetens gräns. Att på bästa sändningstid i direktsänd TV säga att han skulle ”bomba iranierna tillbaka till stenåldern där de hörde hemma” visade med all tydlighet vilken människosyn Donald Trump har.

Uttalandet om att bomba Iran tillbaka till stenåldern visar också vilket djupt förakt Trump har för sina motståndare men också vilken bildningsnivå han själv befinner sig på. Vissa krav på hyfs och anständighet måste man väl kunna ställa på den person som är president i världens viktigaste demokrati – om USA nu är någon demokrati  längre.

Med en envåldshärskare vid makten krymper utrymmet för demokratin för varje dag som denne man styr och ställer i Vita huset.

Donald Trump visar också prov på en fundamental och pinsam historielöshet. USA är en ung nation, bara 250 år gammal, men det Iran – eller Persien som det hette tidigare –  som Trump föraktar så djupt har en helt annan och betydligt äldre historia.

Persien är en av de äldsta sammanhängande civilisationerna i världen med en historia som sträcker sig mer än 5000 år tillbaka i tiden. Den första större persiska staten etablerades redan på 500-talet f.Kr. Här ses en karta över det första persiska riket från omkring 500 f.Kr. Gigantiskt, eller hur? Men så här stora riken överlever inte i längden. De är alldeles för svåra att kontrollera. Dessutom är fienderna och inkräktarna många.. 

Persepolis var huvudstaden i det forntida akemenidiska perserriket som grundades av Dareios I omkring år 500 f.Kr. Staden som låg där Iran nu ligger var känd för sina storslagna palats på en hög terrass. Dessvärre brändes staden ner av Alexander den store år 331 f.Kr. Idag är Persepolis en ruinstad och ett världsarv.

Det är en djup tragedi att de styrande i Iran inte har förvaltat detta värdefulla kulturarv utan istället valt att strypa all frihet för sina medborgare genom förtryck, bestraffningar och död. Senast världen blev vittne till sådana bestraffningar var i december ifjol och i januari i år då tusentals iranier gick ut på gatorna för att protestera mot regimen.

Dessa protester slutade i ett blodblad när över 30 000 människor dödades av militärens kulor.

Åter till Donald Trump.

Inför sitt TV-sända tal hade Donald Trump lovat att komma med ”en viktig uppdatering om kriget i Iran”. Så blev det inte. Istället upprepade han samma gamla klyschor som han under en månads tid redan hade skrivit på sin internetplattform Truth Social och som ingen längre lyssnade på:

”Vi har uppnått våra militära mål i Iran.” – ”Våra huvudsakliga strategiska mål är  n ä r a  att uppnås.” – ”Iran kommer inte längre att vara Mellanösterns mobbare.” – ”Irans flotta är utslagen.”- ”Irans luftförsvar ligger i ruiner.”- ”De flesta av deras ledare är döda.” – ”Kriget kommer att vara över om 2 – 3 veckor.”

Detta har han sagt länge men slutdatumet har skjutits upp gång på gång.

Det intressanta är därför inte vad Donald Trump sa utan vad han inte sa. Trots att han i förväg hade utlovat nyheter om kriget kom han inte med en enda nyhet. Han presenterade ingen plan för kriget. Han presenterade ingen sammanhängande vision.

Trump nämnde kortfattat problemen med det stängda Hormuzsundet men antydde att han mycket väl kunde avsluta kriget utan att först lösa situationen där. I stället fortsatte han att kräva att USA:s allierade skulle städa upp efter det kaos som hans krig hade orsakat.

Donald Trump uppmanade länderna i Europa att ”repa lite mod” och se till att Hormuzsundet öppnades för alla internationella oljetransporter – som om det hans allierade som hade förorsakat detta kaos och denna kris!

Han nämnde däremot ingenting om de marktrupper som redan fanns på plats i Mellanöstern eller var på väg mot Persiska viken. Alla frågor kring marktrupperna förblev obesvarade, t ex vad de tusentals marinkårssoldater och fallskärmsjägare skulle göra när de till slut kom  fram.

Om Donald Trump skulle bestämma sig för en större – eller mer begränsad – markinvasion så skulle de folkliga protesterna komma som ett brev på posten.

En markinvasion där specialutbildade elitsoldater skulle åläggas det komplicerade och livsfarliga uppdraget att erövra oljeön Kharg i Persiska viken, att ta hand om det anrikade uran som Iran har gömt någonstans, kanske också tvingas anlägga en flygplats så att uranet kunde transporteras med flyg till USA, en sådan insats skulle utan tvivel riskera många amerikanska soldaters liv.

Dessa frågor fick soldaternas anhöriga hemma i USA inga svar på från presidenten. Han undvek sorgfälligt att vidröra allt som kunde vara känsligt och skapa politiska problem på hemmaplan.

Trumps tystnad var också total när det gällde den 15-punktsplan för fred som Vita Huset bara några dagar tidigare hade krävt att Iran skulle acceptera. Har Washington redan begravt dessa krav, eller…?

Istället fortsatte Donald Trump att kasta skit på sina allierade, det vill säga Nato-länderna i Europa. Dessa hade ju ”vägrat att ställa upp och hjälpa honom” ur det dilemma han hade försatt sig själv i. Trump hade  krävt att få använda europeiska baser för sitt stridsflyg. Han hade dessutom beordrat sina allierade i Europa att ställa upp och hjälpa honom att öppna det stängda Hormuzsundet.

Dessa krav tackade samtliga Nato-länder i Europa med Spanien i spetsen nej till med motiveringen att kriget i Mellanöstern var Donald Trumps krig, inte deras. Nato var en försvarsallians, inte en part i ett blodigt och olagligt krig, där det dessutom begicks krigsförbrytelser varje dag.

Han fortsatte istället att sprida oklara och motsägelsefulla budskap. Han påstod visserligen att kriget skulle vara över om två-tre veckor men det har han sagt hela tiden.

Presidentens uppgift borde vara att informera det amerikanska folket om kriget och dess konsekvenser. Istället lämnade han tittarna ännu mer brydda och ännu mer oförstående inför det krig som Donald Trump så självsvåldigt och utan att ens informera kongressen drog igång inför ögonen på en chockad värld.

Det är ett krig som ingen ser något slut på och som uppenbarligen inte längre har något annat syfte än att bomba sönder så mycket som möjligt i Iran och hoppas att landets ledare en vacker dag ska sträcka upp sina händer mot skyn och utropa: ”Vi kapitulerar”.

Det kommer inte att ske. Snarare är framtidsscenariot att USA på något sätt måste ta sig ur kriget, dra tillbaka sina styrkor och med svansen mellan benen lämna ett söndertrasat – men inte krossat – Iran bakom sig.

Under långfredagen kom däremot helt andra besked – men inte från Donald Trump utan från ett helt annat håll, nämligen från Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Denne lämnade ett besked som inte var särskilt koordinerat med de löften som Donald Trump i sitt första april-tal hade tutat i sina väljare, nämligen att kriget snart var slut.

Nej då, kriget är inte alls slut snart. Istället förklarade Israels premiärminister att Israel tillsammans med sina amerikanska vänner kommer att fortsätta att krossa regimen i Irak. Tillsammans ska de fortsätta att döda höga militärer, bomba broar och angripa den iranska infrastrukturen.

”Med full samordning mellan mig själv och president Trump, mellan IDF (den israeliska armén) och den amerikanska armén ska vi fortsätta vårt krig mot Iran”, förklarade Benjamin Netanyahu på långfredagen och fortsatte:

”Den iranska regimen är svagare än någonsin – och Israel är starkare än någonsin.”

Om Benjamin Netanyahus budskap på långfredagen var samordnat med Donald Trump är höljt i dunkel. Oavsett vilket vet vi sen tidigare att Israel hela tiden har utövat ett starkt tryck på USA i allmänhet och på ”vännen” Donald Trump i synnerhet när det gäller att de båda länderna tillsammans ska förgöra Iran. En del bedömare har till och med hävdat att Netanyahu ”lurade in” Donald Trump i detta krig.

Å andra sidan verkar Trump – åtminstone till det yttre – personligen vara starkt engagerad i kriget. Han har beskrivit USA:s krig mot Iran som ”en framgångssaga”, som har ”hyllats över hela världen”. Det är förstås en sanning med modifikation. Istället har omvärlden sett på det här oönskade kriget med växande fasa.

Jag kan bara visa en bild på hur oljepriserna har stigit på världsmarknaden sen kriget inleddes den 28 februari. Det är ingen rolig syn.

Den globala oljekrisen, som på sina håll lett till brist på bensin och flygbränsle, är ett högt pris som USA och Israel får betala för sitt krig. För om målsättningen från början var att störta den iranska regimen och befria det iranska folket så har det inte blivit så – trots snart sex veckors intensivt bombande.

Iran fortsätter att skicka missiler och robotar mot Israel och Gulfstaterna – trots att Trump länge har hävdat att det mesta av Irans krigsarsenal är förbrukad. Det stämmer inte. Iran har fortfarande kapacitet. Det visade man inte minst på långfredagen.

Först blev det känt att ett amerikanskt stridsflygplan hade skjutits ner av det Islamiska Revolutionsgardet i de centrala delarna av Iran. Det var enligt Iran ett plan av typ US F-35. Senare under dagen bekräftade amerikanska militära källor att ett av deras plan hade blivit nedskjutet men att det rörde sig om ett plan av typen F-15E.

Det Islamiska Revolutionsgardet hävdade också att det nedskjutna planet kom från en skvadron som var baserad på den brittiska flygbasen RAF Lakenheath i Suffolk i östra England. Det är natt när jag skriver detta så jag kan inte kontrollera dessa uppgifter.

Men det var inte den enda nedskjutningen av amerikanska stridsflygplan som skedde över Iran på långfredagen. Senare under dagen blev det känt att ännu ett amerikanskt stridsflyg hade träffats och kraschat i närheten av Hormuzsundet.

Enligt New York Times rörde det sig den här gången om ett plan av typen A-10 Warthog. Uppgifterna ska enligt tidningen ha kommit från två olika amerikanska källor. Piloten, som var ensam i planet, kunde räddas.

De här två händelserna visar att Iran fortfarande har militär kapacitet kvar. Samtidigt ska det påpekas att regimen i Iran inte alls har fallit som Donald Trump påstår. Trump hävdar att han redan har eliminerat två regimer i Iran, vad han nu menar med det.

På krigets första dag dödades både den f d ayatollan Ali Khamenei tillsammans med ett dussintals höga militära och politika potentater. Men regimen sitter kvar. De döda har ersatts med nya makthavare. Statsapparaten verkar fortfarande fungera. Samtidigt förefaller den interna maktkampen mellan den religiösa och den militära flanken i Iran ha avgjorts under de här krigsveckorna.

Det mesta tyder nu på att det är det Islamiska Revolutionsgardet som ensamt styr Iran. Landet har med andra ord förvandlats till en militärdiktatur. Mullorna håller på att förlora sin makt. Detta måste vara något dom Donald Trump absolut inte hade räknat med.

Trump skulle ju krossa regimen och befria det iranska folket. Så lät det i varje fall under krigets första dagar. Idag talar Donald Trump inte längre om att folket ska ta över makten i Iran. Det skiter han fullständigt i. Han har till och med sagt så här:

De s k fredssamtalen mellan USA och Iran har enligt uppgift idag helt gått i stå. Så någon fredsuppgörelse är inte att räkna med på länge – om ens någon gång. Men Donald Trump verkar ändå hålla modet uppe. Under långfredagen skrev han följande på Truth Social:

”Med lite mera tid kan vi lätt ÖPPNA HORMUZSUNDET, TA OLJAN OCH TJÄNA EN FÖRMÖGENHET! ´ DET SKULLE VÄL VARA EN ”RIKTIG OLJEKÄLLA” FÖR VÄRLDEN??? President DONALD J TRUMP.”

Donald Trump är en drömmare men han har problem. Problemen verkar nu vara så övermäktiga att han har börjat skylla på sina medarbetare för att kriget inte har gått som han hade räknat med. Han sa till exempel i förra veckan att det var hans egen krigsminister Pete Hegseth som var den som från början kom på idén om   att starta kriget mot Iran, alltså inte Trump själv.

Det här är en klassiker. När en narcissistisk envåldshärskare som Donald Trump ser att utvecklingen håller  på att gå honom ur händerna börjar han skylla ifrån sig, ofta på sina egna medarbetare. Det är inte bara ett bråk i sandlådan. Det gäller för Donald Trump att till varje pris rädda sitt eget skinn.

Den interna kritiken i USA har sannerligen inte uteblivit. För några dagar sen öste den tidigare CIA-chefen John Brennan spyor över Donald Trump. Brennan som sparkades som CIA-chef av Trump 2017 tillhör idag Trumps hårdaste kritiker. Smaka på det här:

”Donald Trump är en patologisk lögnare. Han är inkompetent och djupt korrumperad. Han försöker presentera ett falskt narrativ för det amerikanska folket. Han skyddar sig själv genom desinformation.”

 

Jag ska avrunda det här inlägget genom att ge några exempel på hur Donald Trump förolämpar och förödmjukar människor, särskilt dem som han ogillar men också dem som Trump anser vara inkompetenta, lata, dekadenta och degenererade, som t ex flertalet europeiska politiska ledare.

Men låt mig börja med Trumps hat till en helt annan person nämligen Bruce Springsteen. Så här sa Trump häromdagen om den världsberömde ikonen:

Sen var det dags för Trump att slå på en som kanske redan ligger, nämligen den nyvalde iranske ayatollan Mojtaba Khamenei, som inte har synts till offentligt eller officiellt sen kriget började. Lever han? Eller är han död? Eller är han satt ur funktion? Kanske är han fängslad av Revolutionsgardet?

Men det är inte detta som gör att Donald Trump vill förlöjliga Mojtaba Khamenei offentligt och undergräva hans ställning – om han nu alls har någon ställning i Iran. Men det var en helt annat sak som Donald Trump ville att världen skulle veta, nämligen att Mojtaba Khamenei var bög, som om det skulle vara relevant.

Jag kan tänka mig att samarbetsförmågan knappast kommer att blomstra i Nato-lägret efter de här utskåpningarna. Jag kan tänka mig att Donald Trump verkligen vill lämna Nato. Om Trumf lyckas ta sig ur kriget mot Iran utan att helt förlora ansiktet, borde på nytt fördjupa sig i sitt andra stora projekt, nämligen MAGA-rörelsen (Make Amerika Great Again).

Hans egna idéer (ev. skrämselpropaganda) om att lämna Nato ser jag personligen som något mycket positivt för framtiden. Även om USA har stått för en stor andel av Nato:s budget beroende på att USA är ett så mycket större land så måste Europa med benäget bistånd av Kanada, varför inte också Australien och Nya Zealand, utforma en ny försvarsallians där USA:s roll kraftigt minskar eller försvinner helt. Det måste gå.

Men då måste inriktningen inte ensidigt att försvara Europa mot Ryssland utan bredda sitt samarbete åt den östliga hemisfären. Viktigt för Europa är att ju att ”Make Europe Great Again” (MEGA)

Trump har ju redan förstört allt.