En mycket allvarlig, stram och djupt sorgsen Sara Danius meddelade ikväll att hon lämnar både uppdraget som ständig sekreterare i Svenska Akademien efter bara tre år på posten och även sin egen stol nr 7 i Akademien.

”Det var Akademiens vilja att jag skulle lämna mitt uppdrag som ständig sekreterare och då följer man det”, sa Sara Danius till det stora medieuppbåd som samlats utanför Börshuset i Gamla stan för att bevaka Svenska Akademiens ödesmättade torsdagsmöte ikväll.

Sara Danius sa också att hon gärna hade fortsatt sitt uppdrag som ständig sekreterare men att den möjligheten inte längre stod till buds. Hand i hand med akademiledamoten Sara Stridsberg lämnade Sara Danius Börshuset sannolikt för sista gången.

Mycket värre kan den inte bli, förtroendekrisen för Svenska Akademien. Nu står Svenska Akademien utan en ständig sekreterare. Eftersom även Katarina Frostensson meddelade Akademien ikväll att hon lämnar sin stol så är inte Svenska Akademien längre i stånd att fatta några beslut eller utse nya ledamöter.

Enligt stadgarna måste Akademien ha minst tolv ledamöter för att kunna utse nya ledamöter. Nu är det bara elva aktiva ledamöter kvar, vilket gör den kristyngda institutionen impotent, oförmögen att fatta beslut och dessutom besudlad med ett vanrykte som nu sköljer fram som en stormvåg över världen.

Det förefaller uppenbart att Sara Danius fick sparken av majoriteten av de övriga akademiledamöterna ikväll. Hon offrades för att de kvarvarande männens ära skulle räddas. Så kommer dock inte att ske. Akademiens ledamöter raderade ikväll ut den sista gnutta av förtroende som Svenska Akademien hade fram till idag. Hur denna kris ska kunna lösas har jag inte en aning om.

Trots att jag inte har en blekaste aning om vad som har sagts innanför Börshusets väggar under de senaste veckorna så beklagar jag djupt att den enda person som lyckades skapa något slags skimmer över Akademien, nämligen Sara Danius, nu är utmanövrerad ur Svenska Akademiens. Det betyder också att begreppet ”ständig sekreterare” nu inte längre existerar.

Jag har ingen aning om hur hon har skött sitt arbete internt som ständig sekreterare. Det har påståtts att somliga ogillat hennes ganska brutala ledarstil samt hennes stora intresse för kläder. Jag kan bara se hur hon har agerat utåt. Hon har varit fantastisk. Hon har varit en förebild för alla kvinnor, en smart, intelligent, intellektuell, lärd, spirituell och oemotståndligt vacker kvinna. En kvinna som har lyst upp det i övrigt akademiska mörkret.

Samtidigt gratulerar jag Sara Danius. Hon ska vara oerhört glad för att ha kommit ut ur det akademiska träsket med livet i behåll. Jag tror också att hon mår ganska bra just nu, även om det kan kännas trist att få höra att det saknas förtroende för henne. Men det visste hon ju redan. Sådant får man ta.

Sara Danius slipper i fortsättningen att offentligt ställas vid skampålen, vilket har skett de senaste dagarna, framförallt med akademiledamoten Horace Engdahls benägna medverkan.

Sara Danius är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har till och med dubbla professorstitlar. Hon har skrivit flera böcker. Det råder ingen tvekan om att världen idag ligger för Sara Danius´  fötter. Det finns, som hon uttryckte det själv ikväll, mycket annat att göra än att vara Svenska Akademiens ständiga sekreterare.

När Sara Danius ikväll fick frågan om hennes avgång innebär att krisen inom akademien har lösts, så svarade hon att hennes avgång bara var en del av lösningen. Mycket återstår alltså, t ex att utse en ny ständig sekreterare. Ledamoten Anders Olsson har redan sagt att han tillfälligt tar över uppdraget som ständig sekreterare.

Nu är det upp till kungen att klara ut resten. Jag har ingen aning om han kommer att lyckas. Han har redan sagt att stadgarna för Svenska Akademien måste ses över. Men det räcker inte med en eller annan stadgeändring. Hela akademien är i kris. Förtroendet har krackelerat totalt. Världen skrattar åt Den Svenska Akademien. Vad göra då?

Jo, det bästa vore, som jag ser det, att kungen upplöser hela Svenska Akademien. Det krävs nämligen något mycket radikalt just nu. Om han vill återskapa den på något sätt så är det säkert möjligt men jag tror inte att de ledamöter som är kvar i akademien idag kommer att få sitta kvar där i framtiden.

Om kungen tänker göra om akademien, så må det vara hänt. Men då är det självklart att en ny Svensk Akademi ska utformas utefter moderna demokratiska principer som öppenhet och insyn. Den ska vara baserad på total jämställdhet och inte, som idag, vara överordnad alla andra demokratiska institutioner i Sverige. Den ska till och med kunna granskas av Riksrevisionen.

En sådan akademi skulle jag kunna acceptera.

Till sist vill jag berätta en underbar anekdot om Sara Danius, som jag har gått och skrattat åt i smyg i flera år. På Nobelfesten för några år sen bar Sara Danius en oerhört spektakulär klänning, en hellång röd-svart kreation med långa ärmar, hög i halsen och knäppt i ryggen med hundratals (tror jag) små svarta knappar.

Klänningen var något av det mest fantastiska – och mest spektakulära – jag har sett, även om den faktiskt har fått flera ännu mer spektakulära efterföljare senare.

I en kulturartikel i Dagens Nyheter några månader efter denna Nobelfest berättade Sara Danius en fantastisk historia om den här klänningen. När hon kom hem på natten efter Nobelfesten och skulle ta av sig klänningen, lyckades hon inte knäppa upp det hundratalet knapparna i ryggen. Det gick bara inte. Uppenbarligen levde hon ensam. Annars skulle ju någon anhörig ha kunnat hjälpa henne.

Det hela slutade med att Sara Danius bestämde sig för att lägga sig och sova med den rödblommiga klänningen på. Det fanns ingen annan lösning.

Den här berättelsen var något helt oväntat. Att läsa om hur den Svenska Akademiens ständiga sekreterare inte lyckades ta av sig sin festblåsa utan tvingades sova i den vittnar om en viss självdistans och humor hos Sara Danius. Den humorn hoppas jag att hon kommer att få användning för i fortsättningen.