Det finns en akvarellmålning av den berömde svenske konstnären Peter Dahl (1934-2019) med titeln ”Åtta runt bordet”. Jag kom plötsligt att tänka på den målningen när jag tittade på presskonferensen i eftermiddags med statsminister Stefan Löfven, socialminister Lena Hallengren och ytterligare några ministrar.

Det hårda budskapet idag var nämligen att max 8 personer från och med måndagen den 24 november får lov att vistas samtidigt på allmänna tillställningar och sammankomster såsom biografer, teatrar, konserter, demonstrationer och idrottsevenemang. Det är förstås en betydande inskränkning jämfört med dagens regel om max 50 personer.

Jag har sällan sett Stefan Löfven så målmedveten och så sträng som idag. Jag gillade faktiskt hans nya attityd. Nu var måttet rågat, tyckte han. Nu måste alla ställa upp och ta ansvar för att smittan inte ska spridas.

”Det kommer att bli värre innan det blir bättre”, var ett mantra Löfven upprepade flera gånger. ”Det är allvar nu”, var ett annat mantra. ”Vi lever i en prövningens tid”, var ett tredje mantra som han underströk gång på gång.

Han har rätt. Det  ä r  allvar nu. Det har varit allvar länge men först nu dras tumskruvarna åt rejält på svenska folket. Från och med den 20 november, alltså nu på fredag, får inte alkohol serveras på krogar, barer och nattklubbar efter klockan 22.00. Detta alkoholförbud kommer att gälla fram till den sista februari nästa år.

Regeringens förhoppning är förstås att de här båda åtgärderna, som i sig är starkt ingripande, ska få folk att sluta festa, rumla runt på nätterna och smitta ner varandra. Vad det handlar om nu är inte längre rekommendationer utan rena förbud genom att regeringen ändrar i ordningslagen och förbudslagen. Detta är något helt annat än det vi har sett tidigare.

”Där vinet går in, går vettet ut”, heter ett gammalt talesätt som inte kan upprepas tillräckligt många gånger. För när folk träffas och dricker alkohol tillsammans försvinner både omdöme och ansvarskänsla. Det är inte för inte som det har varit på de stora festerna som folk har smittat ner varandra.

Sen kan man aldrig vara säker på att inte påhittiga nattklubbsägare lyckas hitta sätt att kringgå både alkoholförbudet och 8-personersregeln. Istället för att anordna utskänkning på en krog kan man upplåta en privat våning till fester och därmed ta sig runt ordningsstadgans nya krav på högst 8 personer och alkoholservering fram till kl. 22.00.

Svagheten med regeringens förslag idag är att de nya inskränkningarna bara omfattar allmänna sammankomster. Privata fester omfattas inte. Vem som helst kan alltså ordna stora privata fester där folk kan dricka hur mycket sprit de vill och smitta ner varandra så mycket de vill.

Även om kravet på högst 8 personer kan tyckas vara en hård inskränkning i människors (faktiskt grundlagsstadgade) rörelsefrihet så innebär lagändringen i praktiken väldigt lite även av andra skäl. Folk kommer även fortsättningsvis att kunna samlas i stora grupper, till exempel i köpcentra och shoppinggallerier, på bussar och tunnelbanor, på styrelsemöten och bolagsstämmor, på företagsevent, på glöggfester och after work. För den här sortens privata eller halvprivata tillställningar nås inte av dagens lagstiftning.

Därför riskerar vi även i fortsättningen att få se folk trängas på tåg, bussar och tunnelbanor. Vi kommer att se folkmyller i galleriorna när julklappshetsen drar igång på allvar. Regeringen kan i fortsättningen bara vädja till människors solidaritet och ansvarskänsla och be dem att hålla sig borta från trängseln. Regeringen kan bara hoppas att folk är tillräckligt kloka att de själva förstår att det är livsfarligt för många människor att samlas på ett och samma ställe på en och samma gång.

Hittills har stora delar av svenska folket inte visat sig besitta detta omdöme. Annars skulle smittspridningen inte ha ökat så explosionsartat som den har gjort under hösten. Därför krävs det en total sinnesförändring. Vi får se om en strängare och mer auktoritär Stefan Löfven kan få folk att lyssna eller om folk fortfarande anser att ”smittan drabbar inte mig”.

Oavsett om man tror att regeringen hårdare åtgärder kommer att ha effekt eller ej så är det utmärkt att regeringen nu själv tar tag i coronabekämpningen. Hittills har regeringen överlämnat hela pandemibekämpningen till Folkhälsomyndigheten. Bara vid tillfällen när det  har krävts lagändringar har regeringen trätt in.

Nu verkar regeringen ha förstått att man inte kan överlåta en livshotande pandemi åt en byråkratisk expertmyndighet. Det gäller i synnerhet som denna expertmyndighet (läs:  Folkhälsomyndigheten) så till den grad har underskattat och feltolkat riskerna med Corona-viruset.

I realiteten har regeringen överlämnat det totala ansvaret för pandemibekämpningen till en enda person, nämligen till statsepidemiolog Anders Tegnell, Det är han som hittills har tillåtits bestämma hur Sverige ska bekämpa (eller inte bekämpa) pandemin.

Detta är ansvarslöst. Även om vi i Sverige är måna om att ha starka och fristående myndigheter så kan en regering aldrig undandra sig det slutliga ansvaret för att rätt beslut fattas. I skarpa lägen är det regeringen som ska regera. Inte Anders Tegnell.

Och nu är det skarpt läge.

Under våren, sommaren och hittills i höst har en lång rad felaktiga beslut och verkningslösa,  för att inte säga kontraproduktiva, rekommendationer fått styra Sveriges hantering av coronapandemin. Anders Tegnell har systematiskt underskattat riskerna med pandemin. Han har gång på gång spelat ner hotet. I en intervju i Agenda tidigt i höstas uttryckte han sig till exempel så här:

”Vi kommer att få leva med den här sjukdomen länge. Men det kommer inte att bli som i våras”.

Sen fortsatte han:

”Vi varnar för lokala utbrott av så kallad klustersmitta under hösten. Det är det vi tror på”.

Klustersmitta??? Lokala utbrott???

Vad är det vi i själva verket har sett? Jo, en explosionsartad ökning av antalet nya smittfall – överallt!. Folkhälsomyndigheten har under de senaste veckorna räknat in mellan 5 000 och 6 000 nya fall varje dag. Samtidigt ökar dödstalen. Samtidigt tas alltfler sjuka in på intensivvårdsavdelningarna.

Visserligen är vi än så länge långt ifrån det antal döda och intensivvårdade som vi hade i våras. Men med en så kraftig smittspridning som vi ser i Sverige idag blir resultatet till slut många, många nya dödsfall, en allt högre beläggning på intensivvårdsavdelningarna och en allt större påfrestning på sjukvården.

Smittan koncentrerar sig heller inte längre bara till vissa åldersgrupper. Smittan sprids nu bland alla åldersgrupper. Det förklarade Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson vid dagens presskonferens med regeringen.

Med tanke på att Anders Tegnell har gjort sig skyldig till så grova felkalkyler borde han inte få ha kvar sitt jobb. Han har förverkat sitt förtroende. Det gäller även hans inställning till munskydd. Tegnell har hela tiden avvisat munskydd. Han har hela tiden ifrågasatt värdet av munskydd trots att den ena internationella undersökningen efter den andra har kommit fram till att munskydd har mycket god effekt när det gäller att förhindra att smitta sprids från en människa till en annan.

Frågan om munskydd kom naturligtvis upp på dagens presskonferens. En reporter undrade varför regeringen inte lade fram något förslag om munskydd idag. Stefan Löfven svarade då:

”Det är inte förbjudet att använda munskydd.”

Nä, det är det ju inte. Men så länge det inte finns en lag som kräver munskydd, så länge skiter folk i munskydd.

En annan felaktighet som på ett tidigt stadium introducerades av Anders Tegnell var att det räckte att ”hålla sig på en armlängds avstånd” från folk för att inte smitta eller bli smittad. En armlängd? Hur långt är det? Jo, det är 65 – 70 cm! Utomlands kräver man mellan 1,5 – 2 meters avstånd.

Så en ”svensk armlängd” är detsamma som ”trängsel”.

Avslutningsvis vill jag passa på att återpublicera bilden på den lilla ”tavla” som jag ritade i somras och som är en symbol över den skräck inför andra människor som många bär med sig idag som en följd av coronapandemin – en skräck som ännu fler borde känna efter det om har hänt i höst.

”Hjälp – en människa!”