Vi fick i alla fall nästan två månader av underbar vinter i år, en vinter som nu verkar vara på väg att försvinna. Sen klockan 22.00 igår kväll, onsdag, strilar regnet ner och raserar inte bara mina fortsatta vinterdrömmar utan utplånar också det vackra snötäcke som i början av januari lade sig inte bara över mina hemtrakter här i Älvhyttan i Bergslagen utan även över större delen av landet.

Vintern är en fasansfull årstid men den kan bli uthärdlig om isen lägger sig på sjöarna och om den mjuka snön faller ner och lägger sig som ett skyddande täcke över allt det där fula som en vinter utan snö kännetecknas av.

Jag konsulterar flera gånger om dagen SMHI:s lokala väderprognos för Älvhyttan och kan nu konstatera att regn och plusgrader väntar oss i minst en vecka framöver. Vi har i vinter haft mellan 25 och 30 cm snö hos oss. Jag har kunnat åka skidor så ofta jag har velat utan att snubbla över grästuvor och blåbärsris.

Numera drar jag alltid upp mina egna skidspår – för egen maskin, alltså. Det går bra så länge luften och snön är kall. Visst är färdigpreparerade skidspår mycket bättre att åka på men då måste jag ge mig iväg ända till Nora för att hitta sådana.

Det viktigaste för mig är att jag får röra mig. Det har jag kunnat göra hela vintern på det skidspår som jag själv har tillverkat på en skogsväg i närheten av vår gård. Ungefär så här ser (eller såg) mitt spår ut:

 

Jag är faktiskt ganska bra på att göra skidspår själv. Det är t ex viktigt att se till att avståndet mellan de två spåren är tillräckligt stort så att man kan få den nödvändiga stabiliteten. Det är också viktigt att spåren har ett visst djup och att de är någorlunda raka. Sen måste man åka i dem många många gånger för att de ska bli fasta och säkra att köra i.

Jag har även dragit upp skidspår på min tomt men det blev mindre lyckat. Tomten är alldeles för liten. Det betyder att man aldrig kan sträcka ut i spåret eller få upp någon fart eftersom det alltid finns en tvär kurva eller en vändpunkt några meter bort. Men i värsta fall får det här spåret duga det också.

Nu hör jag hur regnet fortsätter att trumma på takfönstret i hallen här på övervåningen. Det har också blåst kraftigt idag, något som har påskyndat snösmältningen.

Visst kan det hända att vintern kan återkomma någon vecka eller två i mars men med tanke på de senaste årens usla vintrar här i södra delen av landet så har jag inga större förhoppningar. Samtidigt har jag förstått idag att folk som bor i södra Sverige nu har börjat längta efter våren.

I det ena TV-programmet efter det andra uppmanar programledarna tittarna att skicka in bilder på de vårtecken som de har hittat. Vårtecken?! Jag tycker inte att våren ska komma redan i slutet av februari, inte ens i de här trakterna.

Visserligen är det nu bara tre veckor kvar till vårdagjämningen – som i år infaller fredagen den 20 mars kl. 15:45. Då kommer dagen och natten att vara lika långa och definitionen av vårdagjämningen är att den är en markör för att vintern är slut.

Men det ska inte behöva betyda att all snö måste vara borta. Det måste fortfarande vara möjligt att åka skidor även när vårdagjämningen infaller.

Visst längtar även jag till våren och sommaren. Det är ju för dessa två årstider vi lever – och lever upp. Då kan jag börja cykelträna utomhus igen, äta frukost på verandan och känna hur livet pulserar i kroppen.

Men just nu vill jag att vintern ska vara kvar ett tag till – så att jag kan få fortsätta att använda mitt anlagda skidspår. Emellertid tror jag att det inte finns så mycket kvar av detta spår när regnet, vinden och mildvädret har fått bestämma över våra liv.

PS: Jag kan för övrigt berätta att även jag upplevde ett typiskt vårtecken när jag var ute och åkte skidor igår. Jag hörde glassbilen någonstans långt borta! Ett säkrare vårtecken finns väl inte?