Som ni, kära läsare, kanske har lagt märke till har jag inte skrivit något inlägg på den här bloggen på nästan tre veckor. Många undrar säkert varför och tror kanske att jag har blivit sjuk eller kanske rentav har dött.

Så illa är det inte. Jag lever i högönsklig välmåga. Orsaken till min tystnad är att jag håller på att arbeta för fullt med en ny bok som ska komma ut tidigt i höst. Det har gjort att jag tillfälligt har tvingats pausa bloggskrivandet.

Jag kan inte avslöja vad boken ska handla om. Det är fortfarande hemligt. Ämnet är känsligt ämne och av konkurrensskäl vill jag ligga lågt ett tag. Vad jag däremot kan säga är att ämnet i boken är så komplicerat och svårbemästrat att jag tvingas lägga ner oerhört mycket tid på forskning, research, samtal och intervjuer.

Det har gjort att min tid helt enkelt inte har räckt till för att även underhålla min blogg – trots att det under de här tre veckorna har hänt många spännande saker som jag gärna hade velat skriva om, till exempel Donald Trump utropande av nationellt nödläge för att tvinga fram pengar till muren mot Mexico.

Jag hade också gärna velat skriva ett inlägg om sexrobotar, alltså konstgjorda kvinnliga dockor som ser ut som kvinnor och som män kan använda för att förlusta sig med. Företeelsen med sexrobotar är ett moraliskt och socialt otyg som på ett ännu värre sätt än tidigare reducerar kvinnan till en kropp och till några kroppsöppningar som männen kan använda sig av.

De kvinnliga sexrobotarna har dock begåvats med en egenskap som gör att de inte kan jämföras med gamla Uppblåsbara Barbara. Sexrobotarna kan nämligen prata. Nåja, inga långa, invecklade, intellektuella konversationer förstås men de kan säga vänliga saker till sin mänsklige älskare. De har programmerats att säga några trevliga fraser så att de män som älskar med dem förstår att även konstgjorda kvinnor har en hjärna och ett talorgan. Fy, säger jag, och ber riksdagen att stoppa all införsel av kvinnliga sexrobotar.

Skid-VM i Seefeld startar i morgon med sprinttävlingar. Jag ska självfallet försöka titta på alla tävlingar jag hinner och jag håller det för sannolikt att jag kommer att skriva ett antal inlägg på den här bloggen om hur de blågula klarar sig i spåret.

Just nu sitter jag på ett hotellrum någonstans i södra Sverige och skriver. Jag är här för att göra en del av min research. På fredag är jag hemma i Tungelsta igen.

Avslutningsvis kan jag berätta att min bok Nattens änglar, alltså den bok jag skrev för några år sen om min cancersjukdom. har kommit ut som ljulbok på Saga-Egmonts förlag. Den fantastiska uppläsaren är Anna Godenius. Köp gärna ljudboken!