Klockan 14.57 idag, fredag den 13 januari, avled min älskade syster Birgitta på Varbergs sjukhus. Birgitta togs in på sjukhuset igår kväll sen hemtjänsten hittat henne i koma sittande i en stol i köket i sin villa utanför Falkenberg.

Birgitta, som har varit svårt sjuk i flera år och nästan inte längre kunde gå, visade sig lida av mycket allvarlig diabetes – 60 mmol istället för normala 4.5 -5 mmol blodsocker i blodet. Hon hade förhöjda kalkvärden i blodet och var totalt uttorkad. Hon hade stora infekterade sår över stora delar av kroppen, bl a bensår, som hon har behandlats för tidigare.

När jag talade med läkare och sköterskor på Varbergs sjukhus tidigt i morse hade Birgittas tillstånd stabiliserats. Jag trodde att jag kunde pusta ut. Den går nog vägen den här gången också, tänkte jag medan hoppet växte.

Men så ringde narkosläkaren vid 15-tiden i eftermiddags och meddelade mig att min syster hade avlidit tre minuter tidigare. Hon hade aldrig vaknat ur sin koma. Hon somnade in stilla och sannolikt utan smärtor.

Den direkta dödsorsaken vet ingen ännu vilken den var. För det krävs obduktion. Men narkosläkaren trodde att hon hade dött av allmän blodförgiftning som ett resultat av diabetesen, uttorkningen och alla infekterade sår. Jag vet inte. Kanske får jag aldrig veta.

Kära älskade Gittan! Du anar inte hur mycket jag saknar dig. Visst var det tråkigt att du för två år sen bröt all kontakt med mig och din dotter som bor i Norge. Varför gjorde du det? Varför gav du inte mig, socialtjänsten, hemtjänsten och sjukvården chansen att hjälpa dig? Vi hade kunnat hjälpa dig om du hade velat ta emot hjälp. Men du ville inte.

Jag kan inte anklaga dig för detta nu efteråt. Det är för sent nu. Allt är över. Ditt lidande är förbi. Du behöver inte ha ont längre. Nu kanske du kommer till en plats där du kan återuppta ditt fantastiska måleri. Kanske kan du börja spela piano igen och även altfiol. Det var du ju tvungen att sluta med din musik när reumatismen och artrosen i dina fingrar gjort att allt musikutövande blev omöjligt.

Tack för allt. Sov gott. Jag kommer aldrig att glömma dig, min älskade Gittan.