Jag tror att tillförordnade statsminister Stefan Löfven skrattar gott i dessa dagar. Egentligen borde han förstås gråta med tanke på det eländes elände som nu utspelar sig i de politiska korridorerna i Stockholm. Allt som händer just nu tror jag inte gynnar någon annan partiledare än Stefan Löfven.

Stefan Löfven har väl uttalat högst fem ord under hela den här hösten – på samma gång som partiledarna i alliansen har klöst håret av varandra, röstat emot varandra gång efter gång, försökt lappa över de djupa klyftor mellan dem som de själva har skapat. Alliansen är i nuvarande situation inget regeringsduglig organism.

Jag tycker att Annie Lööf (om hon inte redan har gjort det) borde lyfte telefonluren och ringa upp förra centerledaren Maud Olofsson och be att få komma och bada i Mauds badtunna i Högfors i Västerbotten tillsammans med Kristersson, Busch Thor och Björklund.

Maud Olofssons berömda badtunna var ju en enligt ryktet en avgörande förutsättning för att den borgerliga alliansen skulle komma till stånd hösten 2004. Nu tror jag mig dock minnas att det inte var någon som badade i tunnan hösten 2004. Snarare handlade det om ett symboliskt bad, eller ska man kanske snarare kalla det ”dop”.

Visserligen kan det kanske vara lite kallt i Maud Olofssons badtunna så här års men knappast kallare än den atmosfär som omgärdar alliansens fyra partiledare. Ett dopp i baljan med ett glas julglögg i handen kunde kanske innebära en efterlängtad återförening. Ett reningsbad?

Åter till Annie Lööf. I morgon bitti, torsdagen den 22 november, ska Annie Lööf träffa talman Andréas Norlén för att avrapportera resultatet av den sonderingsvecka hon nu har bakom sig. Enligt envisa tidningsuppgifter har inte ett jota hänt i regeringsbildningsfrågan. Annie Lööf ska ha misslyckats med sina sonderingar – precis som de andra sonderingsmännen, d v s Stefan Löfven och Ulf Kristersson, misslyckades.

Enligt uppgifter till Expressen idag har Annie Lööf inte träffat samtliga alliansledare vid ett och samma tillfälle under sin sonderingsvecka. Det skulle tyda på att hon har misslyckats att samla alliansen till någon gemensam ståndpunkt.

Under de senaste dagarna har Lööf om och om igen upprepat sitt mantra att ”hennes mål är en alliansregering med stöd över blockgränsen” – samtidigt som hon hela hösten har sagt nej till allianspartier i olika konstellationer.

Annie Lööf har blivit den mest omskrivna partiledaren under hela hösten. Hon har blivit hyllad för sin kraft, sin energi, sin målmedvetenhet och vilja att stå fast vid sina vallöften. Men det enda hon har gjort är att slita sönder den borgerliga alliansen i alla dess beståndsdelar. Hon har sagt nej till alla slags regeringskonstellationer. Hon är den som på några veckor lyckades riva ner det alliansbygge som hennes föregångare på partiledarposten Maud Olofsson lyckades bygga upp.

Istället har Lööf med ökande frekvens talat om sig själv som statsminister. Musen som röt, får man väl kalla det. Förmodligen tänker hon sig att bli statsminister i en liten minoritetsregering bestående av centern, liberalerna och miljöpartiet.

Huruvida Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor skulle rösta fram en sådan regering i riksdagen är högst osäkert. Ett parti som däremot komma att rösta nej är socialdemokraterna. Eftersom (S) är det i särklass största partiet anser Stefan Löfven att han inte kan sätta sig i en regering utan att själv bli statsminister.

Att rösta fram Annie Lööf som statsminister vore minst sagt provocerande och förnedrande för Stefan Löfven – men även för Ulf Kristersson. Annie Lööf har 8.6 procent av väljarna bakom sig. Stefan Löfven har över 28 procent, en viss storleksskillnad alltså. I politiken behöver inte storleken vara det mest avgörande men i det här fallet vill jag nog påstå att den är det. Det vore dessutom ett hån mot väljarna att acceptera en statsminister som de flesta inte ens har röstat på.

Om Annie Lööf besked till talman Andréas Norlén i morgon bli negativt, d v s att hon meddelar att hon inte har kommit fram till något förslag till en möjlig regering, så kan jag inte tänka mig att talmannen kan fatta något annat beslut än att föreslå Stefan Löfven som statsminister och att riksdagen bör rösta om honom senast i nästa vecka.

Men jag avslutar som vanligt: osvuret är bäst.