Jag vill tacka alla mina läsare och följare för ert stöd. Det värmer mig!

 

 

På min blogg i torsdags skrev jag om att jag nu var hatad på sociala medier efter min debattartikel i Expressen om hashtaggen #Metoo. Som jag förklarade anser jag att den här sortens globala upprop ibland kan slå snett och träffa fel personer.

Jag antydde också att det fanns kvinnor som faktiskt själva bär ett visst ansvar för att de utsatts för sexuellt utnyttjande därför att detta har promotat deras egen karriär. Det ska vi inte blunda för. Det förekommer fortfarande.

Men så vinklat som Expressen rubriksättare beskrev mina åsikter när de skrev att jag hade sagt att ”kvinnorna får skylla sig själva” har jag aldrig sagt. I min debattartikel i Expressen uttryckte jag mig betydligt mera nyanserat, nämligen att det fanns kvinnor som själva bar ett visst ansvar. Men den här debatten visar att man inte får kritisera kvinnor eller lägga ansvar på dem. Allt är männens fel. Det är männen som är skyldiga. Oftast är det naturligtvis så – men ibland delar även kvinnorna detta ansvar.

Jag blev i alla fall inte missförstådd här på min blogg. Aldrig har jag fått så många sympatier som från er under de här dagarna, mina kära och trogna läsare, ni som liksom jag vill ha en nyanserad och allsidig debatt om sexuella trakasserier. Och allt annat också i samhället för den delen.

Tack alla mina kära läsare och följare1

Sen jag skrev min blogg i onsdags den 18 oktober och fram till idag lördag eftermiddag den 21 oktober har jag haft inte mindre ä 41 000 unika besökare på min blogg. Det är rekordens rekord. Antalet kommentarer på bloggen är också rekordstort, 580 fram till idag kl 16.30. Det är jag jätteglad för – och stolt. Visst finns det bland mina läsare de som är kritiska till mina åsikter men de flesta verkar hålla med mig.

Tack än en gång, mina kära vänner. Jag älskar er.

Min debattartikel i Expressen

Samtidigt är jag faktiskt glad över hashtaggen #Metoo och det genomslag den har fått. Flera TV-stjärnor och stjärnreportrar på svenska medier har de senaste dagarna fått löpa gatlopp, eftersom det visat sig att de har utnyttjat kvinnor sexuellt, utsatt kvinnor i underordnade positioner för trakasserier och uttalat sig kränkande både om kvinnor och invandrare.

Jag tänker inte namnge några av de här männen. Ni har säkert redan sett namnen i medierna. Men det är i alla fall en av TV:4 största manliga stjärnor (vars TV-karriär nu sannolikt är över), en stjärnreporter på Aftonbladet, en högt uppsatt chef på Sveriges Television, en annan mycket känd SVT-profil plus någon till. Den högt uppsatte SVT-chefen hade t ex skickat könsbilder och sex-sms till flera kvinnliga medarbetare. Den andre SVT-profilen ska ha utnyttjat en praktikant sexuellt.  De flesta av de här männen har redan antingen fråntagits sina arbetsuppgifter, tagit time-out eller sagt upp sig själva.

Jag är säker på att det i slutändan kommer ut något gott ur #Metoo.

Det är bra att det äntligen kan avslöjas hur dessa män i kraft av sin popularitet och stjärnstatus har kunnat behandla kvinnor som boskap och sexobjekt. Jag kan misstänkta att fler huvuden kommer att rulla, att det inte är slut på avslöjandena ännu. Själv skulle jag förresten gärna vilja veta vem ”den högt uppsatte chefen” på SVT kan vara. Här har medierna tigit.

Så även om jag har haft kritiska synpunkter på vissa inslag i det här uppropet så tror jag att det i slutändan faktiskt kommer ut något mycket gott av det. I varje fall är det bra att de största skurkarna åker dit.

Jag längtar efter att få njuta av de andalusiska stränderna.

En helt annan sak. På måndag morgon flyger jag ensam till Malaga för att stanna på Solkusten i arton dagar. Det är fortfarande varmt där nere, mellan 22-24 grader på eftermiddagarna. Då kan jag cykelträna igen, något jag inte har kunnat göra här i Tungelsta sen den 28 september eftersom det har varit så kallt.

Det ska bli härligt att få cykla på spanska serpentinvägar igen.

 

Sen ska jag umgås med mina bästa svenska vänner. Jag ska förberedda en debatt som jag ska leda i Göteborg i mitten av november och jag ska börja skriva på en bok. Så det blir mycket arbete – men också mycket fritid, vänskap och glädje. Tyvärr ville inte Bosse följa med den här gången, så jag får klara mig på egen hand.

Att få uppleva dessa fantastiska bilder i verkligheten igen är som en dröm.