Det har med rätta skrivits mycket om döden på äldreboendena under coronapandemin. Själv har jag många gånger tagit upp ämnet här på min blogg. Orsaken till detta är att döden på äldreboendena är ett historiskt avslöjande av hur usel och inhuman den svenska äldreomsorgen är.

Många av de människor som i vintras och våras insjuknade i covid-19 på våra äldreboenden dömdes till döden i samma ögonblick som diagnosen ställdes – om det överhuvudtaget ställdes någon diagnos.

Det misstänktes tidigt att allt inte stod rätt till på äldreboendena på flera håll i landet. Allra värst var det i Stockholm. Gamla människor som drabbades av covid-19, som inte kunde andas och som inte fick i sig tillräckligt med syre, ordinerades omedelbart palliativ vård, alltså vård i livets slutskede.

Detta har framkommit i den granskning av döden på äldreboendena som Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) inledde tidigt i våras.

Enligt ett utmärkt och avslöjande reportage i Dagens Nyheter igår, söndag, har flera regioner i landet erkänt för Ivo att man satte in palliativ vård ”alldeles för snabbt” på de gamla  i inledningen av pandemin. Palliativ vård är detsamma som vård i livets slutskede. Den vården (om den kan kallas för vård) syftar inte till att patienten ska bli frisk utan till att hon eller han ska dö så fort som möjligt utan att få någon chans att överleva.

Det var alltså aldrig tal om att sätta in syrgas på de gamla som fick andningssvårigheter när virusinfektionen blev för svår. De fick heller inget näringsdropp när de inte längre kunde äta själva. De fick heller inga blodproppshämmande läkemedel för att slippa dö i lungemboli. De fördes inte ens till sjukhus. De fick i många fall inte ens träffa en läkare. De lämnades att dö på äldreboendena och medicinerades med Morfin mot smärtor och Midazolam mot ångest (och vakenhet).

Jag läser på FASS om dessa läkemedel och konstaterar att den palliativa behandling de covid-19-sjuka på äldreboendena fick var direkt dödlig, ja till och med dödande. Se här vad som skrivs om dessa läkemedel, inte minst när dessa förskrivs samtidigt till samma patient:

Midazolam tillhör en grupp av läkemedel som kallas bensodiazepiner. Det är ett kortverkande läkemedel som används för att framkalla sedering (ett tillstånd av lugn, dåsighet eller sömn) och för att minska oro och muskelspänning. Läkemedlet har kramplösande effekt och orsakar minnesförlust.

Tillförsel av Midazolam kan minska hjärtats sammandragningar och orsaka andningsstillestånd. Allvarliga biverkningar på hjärta och luftvägar har förekommit. Dessa biverkningar har inbegripit nedsatt andning, andnings- och/eller hjärtstillestånd.

Samtidig användning av Midazolam Panpharma och opioidläkemedel, till exempel Morfin, ökar risken för dåsighet, andningssvårigheter (andningsdepression), koma och kan vara livshotande.

Biverkningar av Midazolam:

• Anafylaktisk chock (en livshotande allergisk reaktion, bland annat andfåddhet, väsande andning eller andningssvårigheter

• Hjärtinfarkt (hjärtstillestånd).

• Andningsproblem eller andningskomplikationer (som ibland leder till att andningen upphör).

• Kvävning och plötslig blockering av luftvägarna

• Livshotande biverkningar inträffar oftast hos vuxna patienter över 60 år och patienter som redan har andningssvårigheter eller hjärtproblem

Samtidig användning av Morfin Meda och läkemedel som Midazolam kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död.

Nu när jag har svart på vitt på hur de här läkemedlen fungerar på de gamla brister jag nästan i gråt. Det var alltså så här det gick till på våra äldreboenden under mars och april, där döden skenade där. De gamla blev helt enkelt avlivade. Det handlade i bästa fall om aktiv dödshjälp, i värsta fall om masslakt.

Inte ens de som hade goda chanser att överleva smittan fick den chansen. De fick bara palliativ vård, eftersom det uppenbarligen var meningen att de skulle dö. De fick inte föras till akutsjukhus och läggas in på intensiven, eftersom dessa sjukvårdsplatser var avsedda för yngre patienter. De gamla fick aldrig någon chans.

Eftersom de anhöriga på grund av besöksförbudet på äldreboendena heller inte kunde komma till undsättning så var de gamla helt i händerna på vårdpersonal som inte tilläts att vårda dem så att de överlevde. Istället kvävdes de ihjäl.

En person som flera gånger har ljugit svenska folket rakt upp i ansiktet är Thomas Lindén, avdelningschef på Socialstyrelsen. I samband med Folkhälsomyndighetens presskonferenser har han många gånger betygat att det inte finns några särskilda regler för vård av de gamla på äldreboendena. Det görs enligt Lindén heller inga prioriteringar när det gäller vilka som ska få vård och inte få vård. De gamla får enligt honom samma goda vård som de yngre.

Nu vet vi att detta var lögn. I själva verket utfärdade Socialstyrelse riktlinjer under pandemin som innebar att en läkare inte behövde undersöka de sjuka äldre på plats och fastställa diagnosen i möte med den sjuka. Denna rekommendation utfärdades för att minska antalet läkarbesök.

Detta beteende är ett klart brott mot all läkaretik. En läkare kan inte ordinera palliativ vård till en patient som läkaren aldrig har träffat.

Bedömningarna av det medicinska tillståndet hos de gamla gjordes alltså inte individuellt utan generellt. Man tillämpade generella regler för hur de gamla skulle vårdas. Några individuella prövningar gjordes inte. Alla gamla behandlades på samma sätt oberoende av  om de hade chans att bli friska eller ej.

Detta är bara en skandal så stor att jag inte vet vad jag ska jämföra den med.

En annan fråga som jag tidigare också har tagit upp på min blogg är intensivvården av män respektive kvinnor. Det visade sig tidigt i pandemin att det var betydligt fler män än kvinnor som fick intensivvård. Den bilden kvarstår än idag. Här anar jag också en medicinsk skandal. Något annat kan det inte handla om. Se här:

Fram till i fredags den 17 juli hade 77 281 svenskar smittats av covid-19. Av dessa var 31974 män och 45 307 kvinnor. Det är alltså betydligt fler kvinnor (59%) än män (41%) som har smittats av sjukdomen. Däremot är det klart fler män som har avlidit i covid-19 än kvinnor. 55% av de avlidna har varit män mot 45% kvinnor.

Dessa siffror är kanske inte så uppseendeväckande. Det är däremot siffrorna över vilka som har vårdats på intentivvårdskliniker under pandemin. Här visar det sig vara oerhörda skillnader mellan män och kvinnor.

2 490 personer hade fram till i fredags vid något tillfälle vårdats på intensivvårdsklinik. Av dessa var inte mindre än 1 820 män men bara 670 kvinnor. Männens andel av de intensivvårdade är alltså 73 procent medan kvinnornas andel bara är 27 procent!!!

Hur kan detta komma sig? Kvinnor insjuknar oftare i covid-19 men de får sällan någon intensivvård. Intensivvårdsplatserna upptas istället nästan helt och hållet av manliga patienter. Varför detta? Kan någon förklara det för mig?

Är det viktigare att rädda männens liv än kvinnornas?

Det kan inte bara vara tillfälligheter som ligger bakom dessa enorma skillnader.

Jag planerar att anmäla dessa könsskillnader till Ivo för att få utrett om kvinnor under den här pandemin har getts sämre vård än män. Någon annan förklaring kan jag själv inte hitta.