En av de få svenska journalister som öppet har vågat yppa ett kritiskt ord mot klimataktivisten Greta Thunberg är SVT:s klimatreporter och tidigare EU-korrespondent Erika Bjerström. Vid flera tillfällen i samband med klimattoppmötet i Madrid i början av december vågade Erika Bjerström ifrågasätta Greta Thunbergs motiv för hennes klimatkamp.

I en analys av Greta Thunbergs tal under toppmötet i Madrid beskrev Erika Bjerström Greta Thunberg alltmer som en vänsterpopulist. ”Greta talar om folket mot de styrande”, skrev Bjerström. ”Hon låter alltmer som en vänsterpopulist”.

Det tog inte lång tid förrän reaktionerna mot Bjerströms sätt att beskriva Greta Thunberg kom. Andreas Gustavsson, chefredaktör på den vänsterorienterade tidningen Datens ETC menade att Bjerström hemfallit åt konspirationsteorier.

”Public service ger högerpopulister tolkningsföreträde att avgöra vilka som är vänsterpopulister. Häpnadsväckande. Illavarslande”, skrev Gustavsson.

Bjerströms kritik mot Greta Thunberg tog dock inte slut här. I Rapports årskrönika för 2019 kopplade Erika Bjerström än en gång ihop Greta Thunbergs klimatkamp med vänsterpopulism. Så här sa Bjerström:

”Hon (Greta Thunberg) började med att hänvisa till forskningen men under slutet av året har hon blivit alltmer politisk och använt alltmer av klassisk vänsterretorik. I och med att hon avfärdar alla politiker, hela näringslivet och det arbete som ändå pågår för att få ner utsläppen så är hennes (Thunbergs) budskap utan hopp.”

Erika Bjerström anser nu att hon har blivit utsatt för näthat på grund av sin (ganska milda, min anmärknng) mot Greta Thunberg. Bjerström går nu så långt att hon lämnar internetplattformen Twitter. På Twitter skriver hon så här:

”På SVT gör vi en granskande analys av en av världens mäktigaste opinionsbildare, Greta Thunberg, och av hennes retoriska förflyttning. På Twitter anklagas jag, efter 37 år som folkbildande miljöjournalist, vara nazist, klimatförnekare, köpt av oljebolagen. Ovärdigt. Hej då Twitter”.

Kanske är Erika Bjerström överkänslig i överkant. Den här sortens kritik får hon tåla när hon ger sig på en ikon. Själv har hon i åratal pläderat för klimatet framför SVT:s kameror. Samtidigt visar kritiken mot Bjerström att det idag är förenat med livsfara att våga kritisera eller kritiskt granska Greta Thunberg. Det är därför så få har vågat göra det.

Erika Bjerström har som jag ser det rätt i sak. Greta Thunbergs hysteriska och kompromisslösa attacker mot alla slags politiker, alla i näringslivet, alla som kan tänkas ha något litet ansvar för klimatförändringarna har chockat och irriterat många, bland andra mig själv. Greta Thunberg har inte tillåtit det minsta av samtal eller analys när det gäller klimatfrågan. Hon har bara anklagat, anklagat och åter anklagat. Det är i längden både fruktlöst och kontraproduktivt.

Jag förstår Erika Bjerströms irritation och håller med om att Thunbergs retorik är djupt populistisk. Om man kan kalla den vänterpopulistisk, vet jag inte. Den är i alla fall klimatpopulistisk. Man löser inga problem genom att ständigt kasta ut anklagelser. Det väcker bara motstånd. Det leder inte till några konstruktiva lösningar eller förbättringar, istället till blockeringar och tvåfrontskrig.

För om utsläppen av koldioxid i luften ska kunna minska så måste det ske genom att stater, regeringar och företag samarbetar, inte hatar varandra och kastar ut anklagelser mot varandra. Greta Thunbergs klimatkamp har därför motverkat sitt eget syfte. Den har fördjupat, inte minskat, klyftorna mellan dem som vill värna om klimatet och dem som vill att allt ska fortsätta som förut.

Samtidigt har jag länge anat att klimatalarmismen och klimataktivisterna inte bara vill åstadkomma förändringar när det gäller klimatet. Många av dem vill också – och kanske framförallt – störta den kapitalistiska världsordningen. Klimatkampen har på många håll blivit en politisk kamp mot kapitalism, mot marknadsekonomi, mot tillväxt och mot de makthavare i världen som disponerar över majoriteten av världens tillgångar.

På det sättet kan man säga att Greta Thunbergs agitation har drag av vänsterpopulism. Vi behöver inte gå mer än femton år tillbaka i tiden för att hitta globaliseringsprotesterna och hatet mot globaliseringen av ekonomin. Antiglobaliseringsaktivister reste till de ekonomiska toppmötena i världen för att handgripligen med eld och stenar protestera mot den ondska som de menade att globaliseringen innebar.

Antiglobaliseringsrörelsen dog dock ut. Förmodligen berodde det på att många bland aktivisterna insåg att globalisering inte alltid var enbart förkastligt. Kampen för en bättre miljö kan till exempel bara föras på ett globalt plan för att bli framgångsrik. Samtidigt har inte internet och sociala medier kunnat uppnå den position som de har i samhället idag om det inte hade funnits en globalisering, en global, för att inte säga gränslös, marknad och arena att spela på.

Tillbaka till klimatfrågan. Jag är lite överraskad över att det just är Erika Bjerström på SVT som har kritiserat Greta Thunberg på det här sättet. Jag har nämligen alltid uppfattat Erika Bjerström som en okritisk megafon för klimatalarmister i allmänhet och FN:s klimatpanel, IPCC, i synnerhet.

Men hon har kanske ändrat sig.