Hon gjorde det igen, Frida Karlsson! På lördagens 5-mil i norska Holmenkollen visade Frida Karlsson vem som är överlägset bäst i världen på längd skidor. Det spelade ingen roll för henne att de yttre förutsättningarna under loppet var minst sagt urusla.

Dimman i skogarna runt Holmenkollens skidstadion låg så tät att man skulle kunna skära hål i den med en kniv. Förmodligen duggregnade det också.

Det var med andra ord en riktig skitdag. ”Dimman i Holmenkollen” har visserligen blivit ett begrepp. men det är ändå väldigt sällan som den ligger så tät och är så tjock att TV-rutan ser ut som om den var täckt med vispgrädde. Som tittare kunde man med andra ord inte se ett dugg. Då och då kunde man ana konturerna av skidåkare när de närmade sig TV-kamerorna ute i skogen men de försvann lika fort igen.

Men detta var inget som bekymrade svenska Frida Karlsson. Redan från start på den stenhårda 5-milsbanan såg man vem som aspirerade på att vinna denna lördag. Frida drog nästan hela tiden fram tills hon helt enkelt bara åkte ifrån sina konkurrenter.

Det borde egentligen inte ha varit det lättaste – för i lördagens femmil i fri stil var världens bästa kvinnliga skidåkarna med. Men dessa blev förvandlade till statister när Frida Karlsson visade vem som var bäst.

Det var även en estetisk upplevelse att se Frida Karlssons bländande skidteknik, att se hur hon bara rann fram på sina skejtskidor, hur hon drog ifrån de andra meter och meter och till sist blev helt ensam i spåret.

Trots att loppet mätte 5 mil och trots att banan i Holmenkollen är den hårdaste på hela Världscupen och trots att spåren var hala och nästan glansiga så tog Frida inte ett enda felskär – i alla fall inte som jag kunde se. Hon verkade heller inte det minsta trött. Femmilslopp brukar ta ut sin rätt men Frida var lika pigg och glittrande glad när hon kom i mål som när hon startade.

Och så överlägsen hon var! Hon bara gled ifrån konkurrenterna. Dessa blev allt krokigare medan Frida var totalt oberörd. Och hon vann loppet med hela 1 minut 48 sekunder före Linn Svahn, som blev tvåa, och ytterligare 4 hundradelar före Jonna Sundling som kom på tredje plats.

Det blev alltså en svensk trippel! Det är mycket ovanligt, särskilt på de hårda banorna i Holmenkollen. Dagens resultat visar än en gång att Sverige har världens bästa damlandslag på längdskidor. Bästa norska blev Heidi Weng, ytterligare några sekunder bakom.

Men det fattades ett namn högt upp på prislistan: Ebba Andersson. Jodå, hon kom till start och hon körde i mål – men först på en 27:e plats – hela 6 minuter och 48 sekunder efter Frida Karlsson.

Ebba var med i täten i ungefär två mil. Sen försvann hon plötsligt. Ingen visste vart hon hade tagit vägen. Hon var spårlöst borta kan man säga om man vill vara lite vitsig.Tränarna hade heller ingen aning om vad som hade hänt med Ebba. Ingen ledare hade heller rapporterat att Ebba brutit loppet. Det kom inga TV-bilder på Ebba och inga muntliga rapporter.

Hade hon vurpat igen? Gud-mig-bevare!” Eller hade hon brutit femmilen? Ebba brukar inte bryta tävlingar så det måste vara något annat.

Efter målgång berättade hon att hon hade kört omkull i en brant utförsbacke. När hon var på väg att förflytta sig i sidled på banan skar den ena skidan ut i den lösa snön och hon föll pladask, slog huvudet i backen, fick ont i ett ben och ådrog sig ett antal blåmärken. Men hon reste sig upp och kände sig  ändå okej. Hon bestämde sig för att åka i mål. Hon hade inte att varken vinna eller förlora något.

Så gjorde hon men smärtorna från det hårda slaget mot backen gjorde att hon tappade tid hela tiden. När 6 minuter och 48 sekunder hade gått sen Frida Karlsson gick i mål kom den stackars Ebba ut ur dimman och gled över mållinjen med svåra smärtor. Efteråt grät hon floder av tårar. Hon var tillintetgjord.

Det var ju inte första gången som Ebba Andersson vurpade. Alla minns väl den nu historiska vurpan (också den i en utförsbacke) på damstafetten i OS i Val di Fiemme i februari? Ebba fick ett stopp i den lösa snön och gjorde en av de mest eleganta saltomortaler som skidvärlden har sett.

Utförsbackar är Ebba Anderssons största och kanske enda svaghet. Hon måste lära sig att åka utför, att hålla balansen. Det går inte att köra omkull hela tiden. Idag måste en längdåkare som vill vinna också vara något av en störtloppsåkare. Sådan har utvecklingen inom skidsporten blivit: Hårda, snabba och saltade spår och branta farliga utförlöper som slutar i en hålnålskurva.

Sen tror jag faktiskt att åkformen inte längre finns där hos Ebba Andersson. Dagens åktid ska man kanske inte överdriva betydelsen av. Hon hade slagit sig. Hon var omtumlad. Hon hade ont. Men när jag efteråt kollade tjejernas åktider vid de olika tidtagningsplatserna på banan så upptäckte jag att Ebba redan innan hon vurpade hade hon tappat 3 sekunder på Frida Karlsson, Heidi Weng och ytterligare fyra åkare som var på väg att åka ifrån de andra.

3 sekunder låter kanske lite men ibland är det är mycket. Det är i alla fall oroande. Kan man inte hålla ryggen på konkurrenterna så tyder det på att något är fel, antingen med skidorna eller med åkformen. Så jag tror att Ebba har tappat formen efter OS där hon i så överlägsen stil vann guld på 5-milen.

Ebbas sviktande åkform såg jag redan förra helgen när Ebba åkte ett Ski Classics-lopp i Orsa över 5 mil. Hon hade ingen chans att hänga med de andra åkarna och blev över 8 minuter efter i mål. Ifjol stakade hon ifrån de andra damåkarna under flera Ski Classics-lopp och vann flera lopp.

Det finns risk för att Ebbas tävlingssäsong 2025/2026 nu är över för Ebba Anderssons del. Hon var på söndagen tveksam till om hon överhuvudtaget skulle följa med landslaget till världscupavslutningen i Lake Placid i USA nästa helg.

Frida Karlsson däremot har den här vintern bara gått från klarhet till klarhet. Efter en knackig inledning har formen smugit sig på henne. På OS tog hon två guldmedaljer och en silvermedalj (i stafett). Hennes OS-form har inte försvunnet och hon kan med tillförsikt se framemot att inleda träningen inför nästa säsong. Det blir i början av maj.

För Ebba Andersson slutar den här säsongen däremot i moll. Det tär på hennes självförtroende. Det är inte kul att avsluta en säsong med dåliga tävlingsresultat. Å andra sidan är Ebba Andersson en person som aldrig ger upp. Hon är oerhört revanschsugen och kommer säkert att göra allt för att försöka vinna flera guldmedaljer när VM avgörs i Falun i februari/mars nästa år.