Det här inlägget borde jag ha skrivit för flera veckor sen men sen den 27 augusti befinner jag mig i min lägenhet i Spanien. Dessutom är jag förkyld och känner mig riktigt risig. Jag har redan fått ställa in flera av mina träningsrundor här nere på grund av förkylningen. Jag har alltid varit rädd för att träna med en infektion i kroppen på grund av risken för hjärtmuskelinflammation och andra hjärtproblem.
Nu ska det dock inte handla om mig och mina krämpor utan om de två kvinnomord som skakade Sverige i slutet av augusti och som jag har bloggat om tidigare. En 31-årig kvinnlig läkare, Karolin Hakim, sköts till döds utanför en falafelkiosk på Sergelvägen i den välbärgade stadsdelen Ribersborg i Malmö. I famnen bar kvinnan sin två månader gamla bebis som barnets pappa hade tappat eller möjligen kastat ifrån sig när han jagades av en mördare.
När mördaren med sin pistol inte lyckades träffa den bortflyende pappan, en känd kriminell och rånare med ett långt fängelsestraff bakom sig, sköt han istället barnets mamma. Enligt polisen var dock mannen huvudmålet för mordet. Men det var inga förlupna kulor som dödade den unga kvinnan. Hon sköts i kroppen med flera skott. För att vara säker på att hon verkligen dog satte mördaren med stor precision en sista kula i hennes huvud. Så det mordet var inget ”misstag”. Mördaren gjorde jobbet ordentligt.
Offret för det här brutala mordet var Karolin Hakim, en kvinna med ursprung i Mellanöstern och som hade utbildat sig till läkare i Poznan i Polen. Fram till mordet arbetade hon som AT-läkare vid ortopeden vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Hon själv och hennes familj hade ett fläckfritt förflutet.
Det som skaver är att Karolin Hakims pojkvän och barnets pappa är en grovt kriminell 33-årig man bosatt i Malmö. Han heter Naief Adawi och har avtjänat ett åtta år långt fängelsestraff för bland annat grovt rån och vapeninnehav.
Naief Adawi var en av det tjugotal kriminella män som den 10 augusti 2008 utförde ett mycket uppmärksammat rån mot företaget Dansk Vaerdihåndtering i Bröndby på danska Själland, ett rån där bytet blev 62 miljoner danska kronor. På den tiden motsvarade det ungefär 80 miljoner svenska kronor.
Rånet var ett av de största i Danmarks kriminalhistoria. Det var också på sitt sätt det perfekta brottet eftersom det mesta av rånbytet aldrig kom till rätta. Däremot greps de flesta gärningsmännen och sattes i fängelse, bland andra den nu 33-årige Naief Adawi från Malmö.
Rånet mot den danska värdedepåföretaget var synnerligen välplanerat. Redan två månader före rånet stals ett antal Audi-bilar i Stockholm. Bilarna skulle användas som flyktbilar. Före rånet hade rånarna flera gånger brutit sig in hos ett grannföretag till värdedepåföretaget. Där hade de möblerat om vid den vägg som gränsade till Dansk Vaerdihåndtering. Polisen stod först frågande inför dessa intrång eftersom ingenting hade stulits vi inbrotten.
Senare skulle det dock visa sig att rånarna hade borrat ett hål i väggen mellan grannföretaget och värdedepåföretaget. Därefter hade de applicerat en åtta meter lång stång genom hålet. På stången hade de placerat en videokamera som filmade hela lokalen där Dansk Vaerdihåndtering hanterade sina pengar. På det sättet kunde rånarna i förväg kartlägga lokalen och bana väg för ett framgångsrikt rån.
Söndagen den 10 augusti 2008 slog rånarna till i danska Bröndby. Kvart i fem på morgonen körde de en 22 ton tung hjullastare rakt in genom ytterväggen till Dansk Vaerdihåndterings lokaler.
Beväpnade med automatkarbiner rusade sju rånare in i lokalen. Personalen gömde sig medan rånarna lade beslag på flera lådor med kontanter till ett sammanlagt värde av 62 miljoner danska kronor. Rånarna flydde därefter i tre Audi-bilar som hade stulits i Stockholm.
För att undkomma förföljelse hade rånarna placerat ut elva stulna sopbilar som spärrade av polishusets in- och utfartsvägar. Sopbilarna sattes för säkerhets skull i brand. Fotanglar hade också placerats ut på vägarna för att hindra förföljande bilar.
Köpenhamnspolisen beskrev det hela som en näst intill militär operation där sammanlagt minst tjugo personer hade engagerats i olika roller för att det jättelika rånet skulle kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt. Polisen började snabbt rikta sina misstankar mot kriminella element både i Danmark och Sverige. Med tiden rullades den ofattbara rånarhistorien upp, en lång rad personer greps och dömdes senare till långa fängelsestraff.
Huvudman för rånarligan var Tayeg Si M´rabet, idag 49 år gammal. Han var algerier med franskt medborgarskap men bosatt i Odense i Danmark. I rånarligan ingick ett antal personer med ursprung i Marocko, Danmark, Polen och Sverige. De ”svenska” rånarna kom huvudsakligen från Malmö men det fanns också andra intressanta svenska namn med i gruppen. Det var till exempel fotbollsspelaren i Hammarby, Patrik Manzila, som dömes till åtta månaders fängelse efter att ha bidragit till rånet genom att fixa flyktbilarna i Stockholm. Manzila förnekade dock all inblandning i rånet.
En annan person med svenskklingande namn var Lukas Hasselgren, som ansågs vara en annan av hjärnorna bakom rånet. Han flydde till Filippinerna men greps och dömdes mot sitt nekande till tio års fängelse.
Men den idag mest intressanta personen bakom jätterånet i Danmark är Naief Adawi, idag 33 år gammal. Han dömdes till åtta års fängelse. Han hade deltagit i rånet genom att sköta en del av logistiken.
Det är denne Naief Adawi som alltså var pojkvän till den mördade Karolin Hakim och dessutom far till hennes två månader gamla bebis. Naief Adawi är fortfarande på fri fot medan det lilla barnet har omhändertagits av de sociala myndigheterna.
Självfallet är det en djup tragedi att en ung välutbildad och beundrad kvinna som Karolin Hakim mördas på detta brutala sätt. Men den fråga som måste ställas är hur mycket hon själv bidrog till att hon slutligen drabbades av detta grymma öde. Hon hade ju inlett ett kärleksförhållande med en grovt kriminell man som dessutom hade avtjänat ett långt fängelsestraff och som redan tidigare var kriminellt belastad och involverad i gängkriminaliteten i Malmö.
Varför går kvinnor in i relationer med kriminella män? Inser de inte vilka risker de löper genom att befinna sig i närheten av män på vars huvuden andra kriminella män redan har satt ett pris?
Det andra kvinnomordet i augusti gällde en 18-årig gymnasieelev från Fisksätra i Nacka kommun. Hon hette Ndella Jack som sköts till döds med automatvapen när hon befann sig i sin lägenhet tillsammans ned sin man på Murtråvägen i Råcksta i västra Stockholm. Ndella är född och uppväxt i Sverige av gambiska föräldrar. Paret hade precis kommit hem till Sverige efter att ha varit i Afrika och gift sig. Ndella Jacks man är en 35-årig gambier, som också han har ett våldsamt kriminellt förflutet.
Liksom i fallet Karolin Hakim var det mannen i Råcksta som var måltavla för mördarnas kulor men Ndella Jack stod i vägen för kulstormen och hennes unga liv slutade på ett djupt tragiskt sätt.
Jag ställer samma fråga när det gäller Ndella Jack som när det gällde Karolin Hakim: Varför valde unga Ndella Jack att gifta sig med en 35-årig kriminell man? Ndella var en populär tjej bland sina kompisar hemma i Fisksätra. Till dessa hade hon sagt att hon ville ägna sig åt att bekämpa samhällets orättvisor. Hon hade också sagt att hon ville bli polis.
Hon ville alltså utbilda sig till polis samtidigt som hon inledde sitt unga liv genom att gifta sig med en grovt kriminell man. Hans liv har hittills kantats av grov kriminalitet. Fram till i våras avtjänade han ett straff för rån, grov misshandel, försök till grov misshandel, hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Innan dess hade han avtjänat ett fängelsestraff för mordförsök efter att ha knivhuggit en annan man flera gånger i axeln och bröstet.
Enligt Aftonbladet och Expressen bedrev den 35-årige mannen ett skräckregemente i fängelset. Han upprätthöll en ledande ställning bland de andra intagna. Han skapade sina egna regler i fängelset och hotade andra medfångar. Även kriminalvårdare på Kumlafängelset ska ha blivit hotade av mannen.
Denne våldsamme man gifte sig den 18-åriga Ndella Jack med – flickan som ville bli polis.
Jag tar mig för pannan. Jag kan inte för mitt liv förstå hur vissa kvinnor tänker när de väljer att leva med grovt kriminella män – trots att de själva är både begåvade, välutbildade och själva har alla chanser i samhället.
Jag förstår det inte.